Nej, jag bloggar inte här mer. Jag bloggar HÄR som Svorskan.

Jag sitter och stångar huvudet i taket i ren skär stolthet. Är hon verkligen min dotter? Kan man ha sån tur? För tur är det, vi vet aldrig hur våra barn växer till sig när vi inte längre påverkar.

Cherins inlägg fick mig att tänka på det att vara en perfekt förälder.

En förälder som ser till att ha eller få självinsikt, har självironi, är ärlig mot sig själv och gör allt från ett gott hjärta är en god förälder. En perfekt förälder blir man aldrig, för när ditt barn växer upp kommer h*n kanske på att h*n inte har samma värderingar som dig.

Sen kan jag gå in i detalj på vad jag menar, men då blir inlägget så långt att ingen orkar läsa.

Jag bad dottern så snällt i går att mejla mig texten till krönikan, men icke. Jaja, ni får se om ni får ihop det med mina foton från dagens tidning istället (något saknas, men helheten kommer nog fram ändå):

Jag har precis suttit och förklarat för Egoina hur man gör när man fakturerar, beräknar moms och betalar skatter och avgifter som egen företagare.

För första gången började vi inte bråka när jag skall visa eller förklara, antingen börjar hon bli vuxen eller så har jag tappat "stinget". Nåt är det.

 

 

JAG ÄLSKAR OCH HATAR NYÅRSLÖFTEN

De fulla släktingarna är avklarade, julklapparna är bytta, mellandagsrean är snart färdiglänsad, julmatsresterna har äntligen blivit kastade och julgranen sjunger på sista versen. Det här med julen är alltså snart över och inom kort kommer den, i mångas ögon, bästa dagen på hela året. Den dag då man får lov att supa sig så redlöst berusad att man går och lägger sig för att sova i en snödriva, utan att någon tycker att det är det minsta märkligt.

 

Men samtidigt som man blir stupfull ska man också lova något. Ja, det är sant. Snart kommer nyårslöfte-hetsen. Gud vad jag älskar och hatar den på samma gång. Det finns inga gränser på hur smala, nyttiga, och duktiga människor ska vara nästa år. Och allt detta ska lovas med en champagneskål i raketernas närvarande på himlen natten till 2011.

 

Men det människor missar är vägen dit. Alltså dessa dagar nu mellan jul och nyår. Jag vill bara skaka om alla filurer jag ser och skrika att det är nu det gäller. Det är ju nu vi ska leva! Det är ingen väntan. Har ni inte kopplat det? Vi kan göra precis som vi vill nu! Det är sant! Man har fått sina julklappar, vilket betyder att man inte behöver vara snäll förrän nästa år. Och allt vad nyårslöften heter börjar inte gälla förrän den första januari. Så det är fritt fram att vara hur elak, fet och lat man vill. Härligt va?

 

Varje år är som en ny chans att vara den man egentligen vill vara. Men vet ni? Vi är ju inte där än! Så till dess kan ni väl lova mig att ni unnar er de där ostbågarna, att ni gör den där asroliga men mycket elaka tjuvringningen, att ni ser tv-serier hela dagen och skiter i att raka benen. Äntligen kan man tänka att ”imorgon är en ny dag” och faktiskt komma undan med det. Go for it! Lathet to the people!

 

Egoina

 

Ja till att detta är min första text med utropstecken.

Nej till raketer. Jag har hört att man ger hundar lugnande. Kan man göra det med mig också?