Blogg-världen har stora möjligheter - låt oss utnyttja de
I går kände jag mig lite extra ledsen igen när jag svarade på en fråga i "Livsvishet" om hur man hanterar sorgen efter att en hund har dött. Lite senare gick jag in på en blogg jag brukar både läsa, skriva kommentarer i och få kommentarer av och till min fasa hade hennes hund också dött! Vickan är en bland er alla som gav mig stöd och har ni tid och lust får ni gärna sticka in till henne och ge henne lite av allt det goda som finns i denna världen!!
Jag är förvånad över vilken kraft bloggandet kan ha. De som degraderar blogg-världen till något negativt kan omöjligt ha satt sig in i de olika sidorna vid skrivandet, värdet som kan ligga i läsandet av andras bloggar, återbesöken och kommenterandet. Man kan skriva av sig saker, man kan ge av sig själv och man får i massor! Sen har man möjligheten att själv utvecklas inom skrivandet och sin sociala förmåga.
Blogga på gott folk, och i fall ni glömde: Vickan!
Bloggvärlden är underbar! #
S: Ja, jag ville vara vaken och plugga. Eller ville och ville: det var en nödvändigt ont. I alla fall så blev det 14 h pluggning till tentan idag. Sedan om det gav resultat vet jag inte. Men gårdagen var bra i alla fall! :)
Fina hunden! Det känns som att man har fått lära känna henne genom dina blogg-inlägg. Och på samma sätt håller man väl minnet av någon död vid liv. Så fortsätt prata om Madde, så mkt du vill. =)
Bloggen är bra att ha på många sätt.. :)
Kramar
Sv: Nu när min hyperspeedade glädje lagt sig så ska jag säga: TACK TACK TACK TACK! :)
You made my night! :)
Vad gulligt gjort av dig mot Vickan som verkar vara en jättefin tjej.
Du har rätt tycker jag, har aldrig förstått kritiken mot bloggare. Det enda negativa jag kan komma på är hatkommentarer men de existerar ju mest hos vissa stora bloggare och man kan knappast lasta bloggarna själva för hatet.
Hos er andra finns nästan bara kärlek.
Gun: Håller med dig, verkligen! Det är inte mycket negativt annars. Spammandet och de ovettiga kommentarerna är i fåtal. I det stora och det hela är alla snälla och goa och beter sig. Mycket kärlek finns det!! :)
En hunds död genererade mer kommentarer än en människas, min kusins.
Ytterst märkligt.
Får kolla på det. :P
Sv; Åh, va gulligt av henne :) Jag var helt säker på att våran katt skulle streta emot som aldrig förr. De kanske förstår att fästingen ska bort och gör sitt bästa för att hjälpa till :)
Awe vad fint av dig! Gud så tårögd jag blev (mer än jag var innan alltså), man kan skapåa väldigt fina kontakter över internet och denna är mycket värd för mig!
Massor av kramar till dig egoinas mamma!
Och Gun: Massa kramar till dig också för din fina kommentar, snälla du kan du inte börja blogga? Behövs fler ordentliga bloggar som inte bryr sig om antalet besökare utan faktiskt bryr sig om varandra!
Kramar till alla andra gulliga som skickat värmande små kommentarer!
Appsolut! Du har helt rätt. När man berättar för folk (som inte bloggar) att man bloggar tittar dom bara på en som om man e dum i huvet, och vissa säger tillochmed "Skaffa ett liv". Jag tycker att det är lite dumt, för om man inte har ett liv, har man ju heller inget att blogga om. Jag är så glad att jag skaffade en blogg och började läsa och kommentera i andras bloggar. Jag har tänkt på det några gånger, vad hade jag gjort idag om jag aldrig hade skaffat en blogg?
Jag skulle antagligen sitta framför msn och chatta med tråkiga människor samtidigt som jag var inne på bilddagboken och kollade på bilder på folk som jag egentligen inte bryr mig om.
Nej, bloggar är mycket bättre. Man lär känna folk på ett bättre sätt, och man kan visa sig själv precis som man är utan att skämmas. Man behöver inte "blogga på ett speciellt sätt" för att andra ska tycka om ens blogg. Det finns alltid någon som gillar bloggen ändå =)
Och även bloggandet handlar om att ge och ta. Ju mer man ger, ju mer får man. Om man aldrig kommenterar eller läser någon annans blogg, får man heller inte så många besökare eller kommentarer.
Men det viktigaste är nog ändå att det är kul. Man ska tycka att det är kul, annars är det ingen mening.
Gud vad jag har blivit djup de senaste dagarna.. :S
Ska gå in och hälsa på hos henne. Fint du skrivet och visst har bloggandet en enorm kraft. Nåt jag hört så mycket om innan jag började blogga va hur mycket bloggmobbning det fanns. Blev därför förvånad när jag själv började blogga över vilka otroligt fina och härliga människor man möter här på bloggen. Under den tiden (snart 1år) jag bloggat kan jag räkna på en hand dom negativa kommentarer jag fått. Lite sidospår där...
Vad gulligt Vickan, tack. Kram!
Förlåt, jag kanske verkade lite känslolös när jag inte skrev något om hundarna. Men jag har aldrig haft en egen hund. Fast jag bodde hos min pappa när hans äldsta hund dog. Hon var 12 och hade varit sjuk ett bra tag. Till slut orkade hon inte ens resa sig upp. Men jag blev inte så ledsen då. Jag kände inte henne så bra. Men jag kan ändå förstå att det är jobbigt och att man blir ledsen. Det är ju ändå någon man älskar, som försvinner för alltid =(
<3 Det är sorgligt.
Usch. Farväl vovven! Jag vet hur hemskt det är. Vi har ett ställe där vi begraver alla våra hundar på. Jag brukar gå dit. Det hjälper mycket i början..
Men också, jag tror att det är grymt bra med bloggandet. Man kan kolla in anonymt och "aha, jag är inte ensam" sen kan man stödja/få stöd också om man vill. Men det är upp till alla. Det är skitbra med bloggandet!
haha jag reflekterade inte ens över att du bara hade en halv hund! Det kändes skönt att så många människor man ändå inte känner bryr sig, det ger en hopp och tro. och att få lite extra stöd.
jag pratar nästan med alla om hur jag känner, sen struntar jag i vem det är så länge dom lyssnar och tröstar.
Men man måste få ut det, har man gråtit en liten stund så känns allt så mycket lättare och man kan le lite och minnas alla hans satyg och bus, och sen hur han kom tillbaka och la huvudet i knäet.
Tack för ditt stöd och dina ord, det behövs!
Kramar
Bloggeriet är nice.. man både lär ut och lär sig, man känner med och får medkänsla, man gläder andra och blir uppmuntrad tillbaka.. Jag tycker att det är så mycket ge och ta, i allafall med de bloggar(vänner) som jag valt att följa. Att känna att man själv tillför andra något, för att nästa stund få värsta insikten hos någon annan..
Det är hemskt när hundar går bort. Vår valp dog i början av sommaren, och jag kan fortfarande inte riktigt förstå det. Jag fruktar den dag Angus och Abbey dör, men änn är dom bara fem år och fyra månader så jag försöker bara njuta av denna underbara tiden!
