Politik på låg nivå

Jag håller helt med! Om man delar upp klasser i mindre grupper efter vilken nivå eleverna ligger på så är det ju störst chans att de får rätt hjälp, och därmed också att de får bäst resultat. Om det var någonting jag irriterade mig på i gymnasiet (och i grundskolan också, för den delen) så var det de stora grupperna. Det är naturligt att alla lär sig i sin egen takt, så skolan borde anpassas efter det.

Ellinor: Grupperingarna måste också se olika ut för de olika ämnena. De som är duktiga i matte är inte nödvändigtvis duktiga i historia. Och sen hade jag gärna sätt praktiska ämnen redan från första klass. På så sätt borde man kunna fånga upp många fler elever och de ville alla känna sig duktiga på något och svagare på något annat. Det är sunt att få känna sig både och. Det osunda är när någon känner sig bäst eller sämst hela tiden.

sv: http://www.aftonbladet.se/julshopping/article6357181.ab

Läs där. Du får kopiera in den!

Men det gällde visst itne alla! =P

Skolan får mig bara att må dåligt. Inte pga min egen skolgång utan av det jag har sett senare. :(

Håller med om att ambitiösa medelmåttor är de som har störst chans att lyckas i skolan(och i samhället i övrigt?) :D

Robert: Jag gillar "ambitiösa medelmåttor är de som har störst chans att lyckas", du träffade spiken på huvudet där. Om man är uppenbart duktig trycks man ofta ner, men är man en medelmåttig som kämpar så får man uppbackning. En mycket bra poäng! Sen finns de som inte känner att de räcker till alls och självklart skall de också få vara med i dansen, men jag tror på att ha fler skolämnen, praktiska ämnen..

Det här känner jag inte alls igen från min tid i skolan (jag vet inte hur det är nu). När jag gick i framförallt grundskolan så hade vi två elever som var mycket bättre än oss andra på teoretiska ämnen men dom fick utmaningar genom att använda samma böcker och göra samma prov som årskullen över i dom ämnen dom var bäst på. Och dom gånger det var grupparbete så försökte läraren alltid sätta ihop jämna grupper så dom två fick oftast jobba ihop i deras ämnen. Dom elever dom visste var lite sämre satt dom ihop för att på så vis få dom att jobba fram något. Jag hörde aldrig något klagomål över att det var någon orättvisa eller att dom som var bättre inte fick utmaningar.

Jag håller absolut med dig att jante ska bort och att vi måste lära oss uppskatta individen mer.

Det behövs verkligen fler praktiska ämnen.

Här i K-d har jag förstått att de som skulle gå praktiska linjer istället brukar hamna på en teknisk linje som är teoretisk. Har blivit rent kaos har jag hört...

Bättre formulerat att skriva att MÅNGA som skulle gå praktiska linjer brukar hamna...

Em: Du tänkte kanske på grundskolan iofs? Sant där också givetvis. :D

Robert: Ja, jag tänkte på grundskolan, men det gäller ju allt egentligen.

Janne: Det har säkert varit olika beroende på politik just då, men också beroende på rektor och lärare. Både Egoina och jag har upplevt projektarbeten som jag beskriver, så det handlar i varje fall om både Sverige och Norge och olika generationer. Oavsett så tycker jag att skolan inte tar tillräckliga hänsyn, vare sig till de som är bra på skolämnen och de som skulle behöva ytterligare ämnen i skolan för att känna att de har lika mycket värde. Dessutom behöver de som är riktigt duktiga på alla dagens skol-ämnen också få känna sig mindre duktiga, så in med andra typ av ämnen också. Då blir den slutliga känslan att alla är lika duktiga och lika dåliga.

sv: haha, ja det är tur du inte använder spikmattan då! =P

Men...men... så var det ju i min skola jag gick i; man var inte tvungen att begränsas bara för att man redan kunde allt.
Jag gick i kunskapsskolan, och min lillasyster går där nu, och jag kan säga på rak arm att jag har aldrig mått så bra i en skola som där!
Kunskap blev en utmaning där; man lärde sej saker stegvis, och man utmanade sig själv att klara av stegen.
När man klarat av ett steg kände man sig så lycklig.
Man fick credit för det man gjorde.
Läs lite om kunskapsskolan så ska du se att skolan finns där. När jag blir vuxen och får barn, då blir den skolan ett självklart val.

Nu när jag går i gymnasiet är det ett helt annat arbetssätt, vilket känns uråldrigt, men det känns inte alls mer krävande, som många andra verkar tycka.
Utan i min skola fick jag ju lära mig att arbeta självständigt, på min egen nivå. :)

Jag HATADE projektarbeten i skolan som pesten, för det var exakt som du beskriver. Värst var när jag läste in ämnen på komvux för några år sedan o det satt några rövhål o bara glodde på våra (läs tjejernas) tuttar. Medans vi jobbade o skrev "för VI skrev snyggare" MY ASS, dom var lata o dumma men lyckades ändå få upp betygen tack vare oss...förresten fick dom nog upp nåt annat med när jag tänker efter ;) AAAAAAARRG!
SE VARJE MÄNNISKA O VARJE BEHOV! (men alla ska va så förbaskat lika idag, se bara på modebloggar) hihi

Exakt så har jag haft det... Hade bra betyg i istortsätt alla ämnen. På högstadiet kämpade jag för bra betyg satt och grät hemma för att jag var "tvungen" att vara bäst. (Hade dåliga vänner, pga att jag inte "ville" vara som dom coola) Började gymnasiet. Riktigt dålig klass där jag inte passade in alls. Men jätte bra lärare. Jag började tycka att det var kul att plugga eftersom jag fick uppmuntran... bytte linje och skola...
Fick en super bra klass (till en början) jag blev glad och fick bra betyg första året... Sedan blev det isället bara för att jag gjort så bra ifrån mig innan, så begärde alla mycket mer av mig och tillslut blev det för mycket. Jag brydde mig inte alls. Jag såg till att få godkänt i alla ämnen men brydde mig inte alls om något mer.
men i början av trean så hade jag isor sätt sagt till alla lärarna att jag bara sattsade på G. Men till våren så piggnade jag till efersom jag insåg att det snart var slut.... Jag jobbade stenhårt och skulle ha jobbat upp mina betyg om det inte var för lärarna... Jag har mått dåligt ganska länge(har även skadat mig själv) och då tyckte alla helt plötsligt synd om mig och trodde inte att jag var "värd" mer. Även att jag jobbat mycket mer än de andra, men bara för att jag från början sagt at jag inte klarade av mer än ett G... Inte heller okej..

Detta blev långt och vet inte ens om jag fick fram poängen.. Men håller helt med dig!!!

Sv: hahaha ja, jag hann inte bada till julen så det fick bli nu...måste lukta gott i morgonkväll ;) och ang England så är det sconesen (heter det så i plural?) jag är ute efter. Och ett starkt hopp om att få se deras drottning springa naken nerför Oxford Street ;)

Klokt och härligt kontroversiellt skrivet! Minns själv hur läslusten effektivt sögs ur mig när utmaningarna uteblev i skolan.
Hoppas att det felaktiga tänket att "någon" blir sämre för att "någon annan" råkar vara en smula bättre på något snart är ett minne blott. Tyvärr har många onödigt låg självkänsla vilket ofta resulterar i att dessa människor har svårt att uppskatta andras talang utan att känna sig mindre värda själva. Trist och tråkigt! Speciellt när det handlar om barn.

Ja barnen behöver delas upp efter vad deras behov är
men det blir inte så, för allt räknas i pengar idag.
Inte lätt att vara barn varken då eller nu.
♪♫•*¨*•.¸¸♥ ¸¸.•*¨*•♫♪
Gott nytt år
♪♫•*¨*•.¸¸♥ ¸¸.•*¨*•♫♪
Kram Ingrid

Självklart håller jag med dej helt och hållet, men kanske inte på en viss punkt. Projektarbetet. Alltså, är man en duktig elev och ska göra ett projekt med en "mindre" duktig elev, ska inte den duktiga göra allt arbete, de hjälper inte betyget. Vad de handlar om är att hjälpa den andre och få den att förstå så man kan göra de tillsammans. De är de lärare kollar på och därför har båda lika stor chans att få bra betyg. De har iallafall lärarna sagt till mig, så tyvärr måste ja säga emot dej där. Ja vet inte om du bara antar att de är så eller om du har erfarenheter av de? Men visst finns de olika sätt att se på de, så ja säger inte att du har fel, inte alls. Överlag: Bra inlägg!

grnstrm hrslf: Jag har egen erfarenhet av det och har sett hur det gick till under hela Egoinas skolgång. Det kan kanske bero på lärare etc, men då tycker jag fortfarande att systemet är fel när enskilde lärare avgör om "systemet" är rättvist eller ej. Tack! ;)

Jag håller helt med dig här! Dock tycker jag att projektarbeten kan vara bra. att man inte ska sätta alla i samma "intelligensgrupp" i samma arbetsgrupp. Det är bra att få lära sig att arbeta med olika människor och se att nej alla är inte lika kvicktänkta som jag. Däremot ska inte för mycket av betyget grundas på det här, då det gärna blir missvisande. Den svaga åker lite kana på de duktiga och på så vis lär de sig inte lika mycket som de annars skulle ha gjort. Det finns för och nackdelar med allt, men lite mer hänsyn kan de dock ta till att individer är olika fast de är i samma ålder har inte alla samma förutsättningar.

När jag gick skola hade jag turen att ha en lärare som utgick från varje elevs kunskap och vi fick göra våra scheman själva och jobba med det vi behövde jobba med. Så vi kunde sitta i samma klassrum och ha matte, engelska, oä och svenska samtidigt beroende på vad som stod på vårat schema. Sen hade vi vissa genomgångar tillsammans och vissa grupparbeten. Det var jättebra. I min kusins sons klass arbetar de också så och även över stadiegränser. De som är duktigare i ett ämne får hjälpa de som inte är det. Det är inte fusk att hjälpa varandra utan ett sätt att lära sig. Barn är ibland mycket duktigare på att förklara för varandra på ett sätt vi vuxna inte kan. Man lär av varnandra och alla ser att de behövs i gruppen. Alla har ett ansvar i gruppen. Och som du skriver så är man ju bra på olika saker. Kusins sons klass är inte indelad i grupper utan jobbar hela klassen och det fungerar bra. Vår klass var inte heller indelad i grupper utan vi var 28 elever och 1 magister.

Jag upplevde dock att projektarbetet var något som jag själv bara tjänade på. Även om lärarna helst ville att man jobbade i grupp så var det för oss inget måste så då valde jag medvetet att göra mitt projektarbete individuellt just för att betyget endast skulle vara grundat på mitt eget arbete. Men bra skrivet! =)

Du, så sant !!!
Jag lärde mig också läsa innan jag var fyra, och räkna kunde jag också innann skolan började ( förutom division - det hade jag inte hört talas om =D )
Minns hur fröken i ettan satte mig som "vikarie" en lektion när hon skulle till tandläkaren.
Vad det kändes konstigt att sitta där i katedern när man var sju, och bara önskade att man var som de andra, och inte någon konstig unge, som redan "kunde allting".
Undrar hur hon tänkte egentligen...?
Jag surfade ju också genom hela grundskolan som på ett bananskal, men som tur är så har jag ju alltid varit nyfiken på att veta hur saker fungerar.
Annars hade det väl funnits risk för att man stannat av helt reedan i mellanstadiet...
Jag hade helt klart kunnat lära mig mycket mer i skolan, om den varit individanpassad.
Samtidigt som de som hade det svårast i skolan också kunde ha hängt med och lärt sig så ofantligt mycket mer, om de fått undervisning som skett på deras villkor.
Jag är en kämpe för individernas lika värde !
Däremot en motståndare till att försöka stöpa alla i samma form !
Det är ju klart att det inte går !
Vi är ju som sagt individer - inte degklumpar !
Därför måste vi också satsa på varje individs egenskaper och förutsättningar för att alla ska kunna lyckas.
Som det är nu trycks ju vissa tillbaka, medan andra blir betraktade som dumma, bara för att man inte ska "göra skillnad" på barnen.
Att vara lika och att ha samma värde är två helt skilda saker !

Ja, du hade formulerat det som om det var mina tankar du hade skrivit ned i inlägget !
Synd att de alltid skyller på ekonomi när de beslutar om sånt här !
Tror att de i långa loppet skulle tjäna in de satsade kronorna på minskat behov av mentalvård, vanlig sjukvård, minskad skadegörelse, lägre fångvårdskostnader....
Ja, listan kan göras toklång !
Snacka om att de dessutom lägger grunden för ungdomars noja om att alla måste vara lika, för att vara rätt !
Min Elin har diabetes och celiaki och lite andra allergier, och är alltså inte alls som andra.
Hu så svårt det är att försöka pränta in i henne att ALLA är olika, men ändå bra.
Jag har dragit den om att kändisar ju är något speciellt just för att de inte är som alla andra, och vågar sticka ut, men jag vet inte om det har gått in riktigt...
( Och just nu kommer jag på att fröken kanske inte var så galen som satte mig framför klassen i alla fall... =D)
I ungdomsåren är det ju så otroligt viktigt att vara just som alla andra, fast ingen är den andre lik...

Bra! Sådär kände jag också. Jag brydde mig aldrig om matten eftersom jag trodde att jag inte fattade, då jag inte fattade direkt (som jag gjorde med allt annat).

Det där problemet har vi haft och därför valde vi Kunskapsskolan för våra barn, en pedagogik som kräver en hel del av elever OCH lärare och som ännu inte är helt optimal. Problemet där är nu att svagare elever kan slinka undan/gömma sig på grund av hur undervisningen är uppbyggd och det är inte heller bra. Vi har aldrig skämts för att kalla bra bra och duktig duktig, men vi ser också att allas behov behöver tillgodoses, och på något vis verkar det vara jävligt svårt.

Skol- och sjukvårdspolitiken har periodvis fått mig att överväga att ge mig in i den politiska hetluften, tycker inte att någondel fungerar optimalt.

Jag tycker grupparbeten är bra om det fungerar så som Britt beskriver, man jag håller med om att man ska se till individen också. Även de duktiga. Enligt läroplanen ska ju skolan göra det också.

att behandla folk rättvist är inte att behandla alla lika utan att behandla och möta varge individ utifrån dennes erfarenheter, personlighet och kunskap! något att tänka på!

Du är inte dum du!

EXAKT sådär var det för mig. Fram tills nian behövde jag inte plugga mer än 10 minuter i veckan (till glosproven.) Slutade med MVG i allt utom teknik.

Sen i mitten av etta blev det "motigt." Alltså, jag hade behövt några timmar i veckan. Men jag visste ju inte hur man gjorde.

Nu har jag hälften VG, häölften MVG.
Men allt är TRÅKIIIGT.

Väldigt bra poäng! Jag har själv upplevt det du skrev om, främst under mellanstadie- och högstadietiden. Mycket beror ju iofs på vilken lärare man får och hur mycket resurser skolan har. Ofta ger kommunerna lite pengar till skolan så dessa inte har råd att satsa på alla barn... Därför tycker jag att skolan borde vara statligt styrd (som den var en gång i tiden). Min mor är lärare och hon har sagt att det var enda gången i sin karriär som skolan faktiskt hade råd med saker. Då skulle alla barn i Sverige åtminstone få en någorlunda likvärdig skola...
Bra inlägg!

Vilket bra inlägg, jag håller med dig helt och hållet. Jag brukar sammanfatta skolpolitiken med: "Det handlar inte om att alla ska vara lika bra, utan att alla ska vara lika dåliga". Givetvis lite satt på sin spets, men min känsla under skoltiden var att nivån alltid sattes efter den svagaste eleven.

Jag tror att den här skolpolitiken grundar sig mycket på att ingen elev ska känna sig urskiljd ur gruppen för att hn inte är lika bra på ett ämne än de andra. Man brukar ju säga till de som är bra på något att de är så duktiga och när en elev inte är lika bra som de andra kallas hn inte duktig och då väcks känslor av att vara dålig, mindre värd osv. Begåvning ses ju som något fint och att vara mindre begåvad... inte så fint.

Så det största problemet är nog den mänskliga attityden. Att få alla att inse att bara för att vissa elever inte är lika begåvade på ett ämne som en del andra, så är det inget att skämmas för, varken för eleven eller någon annan. Och först då tror jag att det är okej för alla att låta en del elever vara i grupper för de som är "sämre" i ett ämne än de begåvade.

Mycket av det här problemet som jag skrev i stycket ovan kan bero på att (nu generaliserar jag grovt) när föräldrar till begåvade barn berättar för andra föräldrar om sina barns resultat i skolan, så känner föräldrarna till de mindre begåvade barnen sig underlägsna på något sätt. Och det är ju i sanning ett dilemma. De mer begåvade barnens föräldrar måste ju få glädjas över sina barns resultat utan att de mindre begåvade barnens föräldrar tar illa upp. Logiskt vet man ju att alla barn är lika mycket värda, men känslorna har inte hängt med i svängarna.

Jösses, vad långt det blev och jag är inte säker på att jag fick fram poängen heller. :P Kort sagt, så tror jag att man fortfarande förknippar detta med att vara mindre bra med att vara sämre än andra.

Jag glömmer aldrig en sak som min kompis pappa sa en gång, jag tror det var när vi gick i högstadiet: "Den som har det lätt i skolan får det svårt senare i livet". Kommentaren grundade sig i att jag alltid haft skitlätt för att plugga och fått bra betyg, medan kompisen i fråga fick slita som en galning, och ändå fick sämre betyg än mig som inte gjort så mycket alls.

Och det hennes pappa sa stämmer så jävla bra. Eftersom jag inte är van vid att lägga manken till och kämpa för att lära mig, så tycker jag det är jättejobbigt när jag hamnar i situationer där jag måste anstränga mig så mycket. Skolan har inte förberett mig för det här, utan jag fick VG utan att anstränga mig.