Fest med eller utan barn, eller ingen fest alls
Personligen tycker jag det allra viktigaste är att inte förneka inför barnet att man har druckit om de frågar, men det bästa är självklart att man inte gör det alls. Är det fel att barnen ser att man dricker och märker av att man har gjort det? Skall man dölja det? Skall man aldrig festa till alls så länge barnen finns där?
Vad tycker ni och varför tycker ni så?
Min frågeställning gäller föräldrar som inte har alkoholproblem och som kan hantera sprit. De som får ett asocialt beteende eller missbrukar tillhör den kategorin som inte borde röra alkohol alls, oavsett om man har barn eller inte.

Det finns inga barn som tycker om att se sina föräldrar berusade. Sen kanske man inte ska behöva bli nykterist bara för att man skaffar barn. Man kan ju minimera tillfällena barnen behöver se en berusad.
Jag har druckit lite när barnen varit med många gånger utan att tänka att många barn upplever det som skrämmande att se sina föräldrar påverkas av alkoholen. Även om man inte blir direkt full så beter man sig ju säkert tillräckligt annorlunda för att de ska märka att något är annorlunda.
Jag minns en gång när min kompis mamma, som normalt var väldigt ordentlig kom in och lade sig och fnittrade på kompisens säng. Det var riktigt otäckt och vi fattade inte vad som var på gång. Vi gick ändå i skolan, så vi var inte så små heller.
Jag tycker inte man är en dålig förälder i alla fall, men man får nog tänka sig för en aning.
det jag tänker är att man ska vara en bra förebild för sina barn samt tänka på vilket budskap man sänder.
Vad ger man för bild av alkohol? Dricker man alltid när det är fest (om än lite) Blir man full? Blir de andra fulla? osv.
Dessutom minns jag ju själv hur obehagligt jag tyckte att det var när mamma drack. Och hon blev inte ens full. Precis som Egoina kände jag mig otrygg.
Nej, jag säger; skaffa barnvakt när det är dags för fest. Dels för att barnen mår bäst av att inte se mamma full men också för att barnet inte ska växa upp med en bild av att man "ska" dricka när man ska ha kul.
Hmm jag har aldrig känt sådär när mina päron druckit :) Kanske på bröllop då far min pratar för mycket - iofs pratar han mycket hela tiden men ändå. Det är inget jag stört mig på :/
Jag vill börja med att poängtera att jag inte är förälder, än i alla fall. Men jag vill gärna skriva en rad om detta ämne eftersom det ligger i mitt intresse (läser om missbruk och psykiska problem).
Det här med alkoholanvändning är ett relativt begrepp. Jag tycker inte att man ska dölja för barn om man dricker ett glas vin en fredagskväll. Jag tycker heller inte det är fel att dricka lite extra champagne på nyårsafton men som förälder har man ett ansvar. Så länge du har kvar förnuftet och är så pass nykter att du fortfarande kan ta hand om barnet den kvällen (i form av tröstande, kramandes och inget glömma-bort-barnet-fasoner) så är det helt okej. Det finns alkohol överallt i världen, och barnet är också en del av världen. Det är väl bättre att barnet får se alkohol hemma (i MÅTTLIGA mängder), än att upptäcka det på egen väg lite längre fram i tiden. Vi kan inte skydda barn från allt i världen, men vi kan förbereda dem för vad som finns.
ps, glömde skriva att alla reagerar olika på alkohol. Vet man med sig själv som vuxen att man inte blir speciellt trevlig av det, kan man ju låta bli det när barn är i närheten, men blir man go och glad är det nog ingen fara att dricka ibland. Som vuxen måste du känna dig själv och hur du är när du är onykter och sedan dra en slutsats själv "Tar barnet skada av en kväll när jag dricker vin?"
nog drack mina föräldrar när jag var liten, men aldrig så dom blev fulla. dom få gånger de drack (framför mig) så var det oftast för att nån fyllde år eller nått, å då fick jag vara med å dricka pommac eller nått annat "lyx" som man inte fick annars, så jag såg det aldrig som något problem. jag har nog haft en bra "relation" till alkohol som liten, eftersom jag själv idag inte dricker mer än 4-5 ggr per år, å då dricker jag mig aldrig redlös. :)
Alla reagerar väl olika när de ser någon full. Sen behöver man väl inte bli full om man dricker alkohol. En öl på en varm sommar gör väl inte att pappan beter sig annorlunda. Jag personligen tycker att man ska inte bli berusad när man har barnen med sig. Man vet aldrig vad barnen tänker egentligen och sen kan man ju själv reagera lite annorlunda. Vi har bestämt att vi inte dricker när barnen ser. Och eftersom vi inte har barnvakter o ta någonstans då dricker vi inte alls. Både mannen och jag har haft alkoholister i familjen så vi är kanske skadat på det sättet och vill inte att barnen skulle gå igenom något sånt.Och jag tycker inte ens om alkohol smaken så starkaste jag har druckit är 2,25 glögg.
Nä då, ingen fara... Han kastar dom lite varstans på golvet, i stället... :)
När det gäller dryckesfrågan är jag lite kluven och det beror väl lite på hur gamla barnen är...
Alkohol är ju en del av var och varannan familj och i var och varannan familj så har man olika sätt att se på det...
Men att lära någon att ha en sund inställning till alkohol kan ju inte vara helt fel...
Sedan så tycker jag däremot INTE att man som förälder ska dricka tillsammans med sina BARN
(men barn blir ju också vuxna så småningom...)
Hmm... Som sagt... Kluven och min kluvenhet har nog mycket att göra med MIN ryggsäck...
Oavsett, så var det intressant att läsa kommentarerna här ovan.
det beror lite på hur man blir berusad tycker jag. jag kan ju bli berusad av någon enda cider eller drink men jag känner av det och om det finns barn i närheten så stannar jag där.
själv tyckte jag oftast att pappa var helfestlig när han var berusad när jag var mindre, han lyckades nämligen med sådant som man bara lyckas med när man är full (positionsstol som vek sig bakåt så han åkte med huvudet före ner i poolen bl.a.)
men ska man dricka för att dricka så ska man inte ha barnen där, men någon öl/cider/drink/glas vin i goda vänners sällskap där det även bjuds på mycket annat som är alkoholfritt osv tycker jag är helt ok även med barn (beroende på barnets ålder, är man alkoholpåverkad SKA man INTE "hantera" barn)
Om barnen är små så kan man dricka någon annan gång då inte barnen är med, är de lite äldre så tycker jag att åtminstone en vuxen person ska vara nykter (för att barnet/n ska känna sig tryggt/a, men man borde prata med barnen om det, fråga hur de upplever det. En del bryr sig inte så mycket, medan andra tar jätteilla upp bara för att föräldern dricker en öl. Bara man kommer ihåg att kommunicera med barnet och att acceptera och respektera det.
Mina föräldrar har alltid druckit ganska mycket mycket, och jag tycker faktiskt det är fel. Det är väl okej att man festar till ibland i barnens närvaro, men då ska man sköta sig också. Och att göra det 2 gånger i månader är INTE okej, det blir faktiskt väldigt jobbigt. Jag tycker fortfarande att det kan vara jobbigt när mina föräldrar dricker, men det beror ju på att de blir så jävla tjatiga och högljudda. Jag minns att när jag var barn så var jag ibland rädd att det skulle hända något när de tråkigt...
Så min åsikt är att det är okej ibland. Och att dölja det är ingen idé...
SV: Jag vill minnas att han var rolig. Vi gjorde inget speciellt, pratade och sov i framsätet på hans bil, fullt påklädda sittandes ;D
sv. extra knäcka på MC ? Jag ? jag är ju lyxhustru .
Sv: Jag har varit vaken hela tiden, men sitter bara i soffan. Det känns sådär att vara hemma. Skönt på ett sätt, men jobbigt också.
Mina föräldrar har nog aldrig druckit sig berusade i min närvaro, och det tycker jag är riktigt skönt. Jag tycker inte att man ska dricka så mycket när barnen är med, det kan man vänta med tills de sover, eller någon dag när de inte är med. Jag har släktingar som brukar dricka en del, och kommer ihåg att jag var väldigt rädd för dem när de blev så "konstiga".
När mina föräldrar dricker så är det oftast bara på högtider, som jul, nyår osv. Men då dricker dom sig bara "glada", sen inget mer. Oftast väljer dom den som ska köra hem så får den dricka läsk eller något. Känns rätt härligt att dom respekterar att barnen är där så dom inte ballar ut helt
Sv: Typiskt dig att förstå mig så på pricken! Jag känner mig labil, ledsen och trött också. KRAM
Där spriten går in går vettet ut (om man hade nåt från början, vill säga...)
Det gäller väl bara att inte bli alltför ovettig!
Visst kan man få dricka men med måtta. Jag har sett mina föräldrar dricka vin till maten tex men aldrig, och då menar jag verkligen ALDRIG sett dem berusade eller ens en aning påverkade. Vilket jag är otroligt tacksam över.
man behöver ju inte bli märkbart berusad om man säger så, sen kan det ju slå till lite olika från gång till gång, men man bör nog ta det försiktigt!
Det är väl okej till en viss måtta.
Man ska inte dölja det men man ska föregå med gott exempel och inte bli dyngrak!
Vill man tvunget bli så nitad så får man skaffa barnvakt.
Nog har jag druckit alkohol då barna sett det, på grillfester o dyl härhemma på gården. Men jag har aldrig blivit full, bara lite "extra glad", om du förstår hur jag menar. Det viktigaste är ju, som någon härovan skrev, att du fortfarande finns tillgänglig när ditt/dina barn behöver det. Men vissa föräldrar blir ALLTID för fulla.. Jag har tagit hand om flera av deras barn. DET är inte ok!
Jag tror att barn märker väldigt snabbt att man beter sig annorlunda med alkohol i kroppen. Som Egoina sa så såg hon att något i blicken ändrades och kände sig otrygg för det. Flera andra har tagit upp att det nog ganska individuellt hur barnen reagerar. Det tror jag också och jag tror det blir värre om man försöker gömma det och inte förklarar för barnet vad som händer när mamma eller pappa blir lite extra fnittrig eller högljudd. Har man tur så berättar barnet hur det känner då så man kan anpassa sig efter det.
Så som pubes beskriver det tror jag är rätt väg att gå om man inte kan få tag på barnvakt. Att göra en fest av det även för barnet med t.ex Pommac och annat lyx.
Men jag vet inte, jag har ju inga barn.
Janne: Jag tycker du är rätt på det även om du inte har barn. ;)
Jag brukar säga att det är inte bra för barn att växa upp med perfekta föräldrar i en perfekt värld för tänk vilken chock det skulle vara när de kommer ut i det verkliga livet. Men nu går det inte att låta de växa upp så heller, men som mamma eller pappa gör man så gott man kan och de missar man gör försöker man reparera så gott DET går. Jag tror inte på att en förälder helt skall låta bli det man uppskattar och tycker är roligt och det gäller även festande. Man tar det lite lugnare bara och gör det lite mer sällan.
Rent praktisk är det viktigt att det alltid finns en som kan ta hand om barnen, men jag tror inte barnet mår bra av ren känslomässigt att se till ex mamma full, även om pappa är nykter. Sen beror det också på barnets ålder.
Barn som reagerar stärkt på om mamma eller pappa är liite påverkad tror jag har dålig erfarenhet med berusade personer sen innan. Antingen de egna föräldrarna eller någon annan. Det låter lite konstigt för mig att barn reagerar negativt utan någon form av "förhandsinformation". (Jag menar då inte en full mamma eller pappa, men en salongsberusad)
Jag tycker man kan dricka inför barnen men inte så man blir packad.
Vilken chock barnen skulle få som vuxna när dom ser hur folk kan va som onyktra. Nej men klart man ska kunna "ta" något till maten och så länge allt är med måtta... Fast alla har ju olika åsikter och det är mycke riktigt tabu att prata om (känns det som)
Jag själv är uppvuxen till viss del i alkoholist familj men känner ändå att jag har ett sunt sätt att se på alkohol tack vare min pappa som är skötsam med sprit men samtidigt gärna tar en öl eller två!
Jag är uppvuxen i ett hem där vi hade mycket vänner hos oss ofta både mina föräldrar och vi barn. Mina Päron drack normalt och vi spelade o sjöng massor. (mycke dansband) hihi...Jag har inget minne av att någon "spårade ur" utan jag ser tillbaka med värme i hjärtat, och jag kan absolut ta mig en "jamare" när "Mini" är med men man blir ju givetvis inte sketfull...jag misstänker dock att han kommer tycka att man är pinsam framöver sen oavsett hur mycket man än druckit ;-)
Jag tror det är viktigt att vara ärlig. Men också att man kan dricka någon gång ibland om man vill..men egentligen är det ju ett nervgift..Så länge det inte drabbar någon annan tycker jag det är okej, men alkohol har ju en tydlig förändring i beteendet..därför tycker jag att det är onödigt om man har barn..
tror inte att man ska dölja det. Döljer man det tror jag att det kan påverka deras syn på alkohol när de blir äldre.
Men om man nu måste ta ett glas vin eller en öl när barnen är med, drick med måtta.
Barnen ska inte skämas för mamma/pappa för att dem är fulla. Eller om något händer, barnet ramlar ner för sängen och får en hjärnskakning? Skulle ni vilka komma in på sjukhuset och lukta alkohol?
Vad tror de som jobbar då om en som förälder?
Jag dricker ALDRIG när Simon är med, men jag brukar säga att jag ibland har varit full och traumatiserar det aldrig. Ibland har det hänt att folk har druckit när Simon har varit med, och då har jag varit cool med det, även om jag helst sett att ingen hade druckit. Man ska inte vara fascistoid, men samtidigt hålla en ganska hård linje.
Jag vet att när jag var liten så tyckte jag att min mamma och pappa blev obehagliga när de drack.. Att pappa drack var mer okej, förmodligen mer en vanesak, han drack en hel del.. När jag kom upp i tonåren började jag dricka jättemycket, och höll på så några år. Sen slutade jag nästan helt, sedan dess har jag kontrollerat mitt drickande ganska hårt eftersom min far hade alkoholproblem
Jag tror inte jag hade druckit så mycket i mina tonår om inte - min far främst - hade druckit så mycket som han gjorde. Jag såg också tydligt att mina kompisar, som hade föräldrar som drack öppet, drack mer än de andra. Värst var de som hade föräldrar som ibland köpte ut till dem också.
Drick ej inför dina barn är mitt råd, men å andra sidan så kan jag inget om sånt här.. Jag tänker i alla fall inte dricka inför Simon förrän han blir vuxen..
Angelägen fråga.. Nu när jag har haft en; reseblogg, modeblogg, fotoblogg, bantarblogg, relationsblogg, och snart också singelblogg så tänker jag raskt gå över till alkisblogg sen:)..
Jag hade aldrig nåt emot när mina föräldrar drack. Jag och min bror tyckte bara det var kul när dom gjorde nåt pinsamt och konstigt med alkohol i kroppen.
Dock kan det bero på att det alltid var så himla bra stämning när det var fest och jag o min bror var med (och lekte med dom andra barnen på festerna).
Alla hade helt enkelt jättekul, och det har kanske gjort lite att jag undermedvetet fick känslan "man har alltid extra kul med alkohol" vilket gjort att jag än idag kan känna det totalt ovärt att gå ut om man inte har pengar till dricka.
Detta är dock bara spekulationer. Haha, analyserar mitt eget alkoholbeteende.
Jag är en sån som förälder att jag inte känner mig bekväm när jag dricker när barnen har varit med! Det har kanske med att göra att jag gärna ``festar till lite´´ när vi är på fest med kompisar, några gånger per år. Då vill jag kunna slappna av och få vara lite onykter. Det vill jag inte att mina barn ska behöva se, jag skulle nog skämmas då.( Nu menar jag inte asfull!) Lite till maten är helt skillnad.
Jag har själv funderat över vad det gör att man tänker så olika..Jag fick barn när jag var ganska ung, det kan ha varit så att man måste bevisa mer för omgivningen att man ``klarar´´ av allt och kan vara en bra mamma. Är man lite äldre så är man säker i sig själv, och alla förväntar sig att man är mogen.. Men det är som allt annat så olika från fall till fall.
Ha en bra kväll.
Jag dricker helst int framför Lucky. Därföratt jag också kommer ihåg den otrygga känslan man växte upp med ibland. Ofta om vi är borta på en tillställning, tar jag ju ändå bilen.. för det är en bit hem, det blir sent och det är lättare så. MEN om vi sover borta någonstans kan jag ta ett glas till maten. Men helst väntar jag tills han somnat om jag vill ta mig ett glas vin. Jag vill förmedla känslan av att man kan dricka för att det är gott, men inte "supa till".
Jag minns när jag var liten och första gången såg min mamma påverkad. Jag tyckte det var jätteläskigt, mådde jättedåligt av det och började gråta. Mammas blick, sättet hon pratade på och rörde sig skrämde mig jättemycket och jag tyckte det var riktigt riktigt obehagligt.
Jag känner att som förälder har du ett ansvar, och det är att ditt barn ska känna sig tryggt. Så visst, ett glas vin till maten men dricker du så du blir påverkad tycker jag inte att barnet ska vara med.
Jag har inte fått några men av det som hände, och jag minns bara två tillfällen som mina föräldrar varit påverkade när jag var liten. Men den känslan och det obehag jag kände då vill jag inte att mina kommande barn ska behöva vara med om.
Jag har också skrivit ett inlägg om saken nu. :)
Just denna fråga är väldigt svår.
Självklart ska föräldrar få ha kul och festa till ibland, men med måtta.
Jag har själv dåliga erfarenheter och även fast jag är 20 år nu så är jag grymt orolig när min mamma är ute. Jag vill ha full kontroll på var hon är, vilka hon är med och när hon kommer hem. Så har jag känt sen jag var runt 12 år.
Ska man dricka framför sina barn ska det vara med måtte, och man ska vara en person som kan "hantera" alkohol, som inte blir helt jävla kocko i bollen och omdömeslös.
Skäm inte ut barnen framför vänner, det är viktigt.
Och om man vet att man blir knäpp hyr en barnvakt eller skit i det.
Ingen ide att dölja, barn vet mer än man tror förövrigt, dom ser, och märker skillnad utan att säga nått =)
Slutsats; Drick med måtta framför barnen (om man nu promt måste dricka), dölj det inte, se till att barnen får en hälsosam bild till alkohol.
Hur är det när man inte är barn längre då?
Jag är 15 år och har växt upp med en alkoholist(pappa).
Jag är nog känsliga än "den vanliga tonåringen" när det kommer till alkohol. Jag tycker människor som druckit är obehagliga, det har ingen betydelse vare sig det är en öl eller halva Systembolaget.
Jag skulle behöva hjälp från någon i alla fall. Till jul så kommer det självklart att drickas öl, inte på julafton, men juldagen, annandagen osv.
Jag får oroskänsla i kroppen då jag tänker på det, och jag kan gråta i flera timmar. Ändå så känns de inte rätt att be/tvinga mamma och hennes nya att avstå från alkoholen.
Jag menar, jag är ju 15. Tydligen så ska jag ju själv vara ute och dricka på helgerna. Tydligen så ska jag tycka att alkohol är skitkul.
För att sammanfatta så undrar jag ifall man kan begära något sådant(att det blir alkoholfri jul och nyår), fastän man är 15 och halv-vuxen?
Har man ej problem med alkohol så tycker jag att man kan dricka när barnen är med. Döljer man det så får barnen redan från början en felaktig inställning till alkohol...att föräldrarna döljer det betyder ju att det ej är okey att dricka! Något som är förbjudet och farligt. Man kan bli glad av alkohol när barnen är med helt okey , men att bli full och sluddra och kanske tom vingla till är inte okey när barnen finns med.
Jag har inte ännu barn men är gravid (dock bara i fjärde månaden). Jag är 20 år gammal och har därför kunnat gå ut på krogen i två års tid nu. Jag bor i ett litet samhälle och därför vet man vilka som har småbarn hemma och de som inte ännu skaffat sig något barn. Det är många gånger jag sett folk som har barn som just fyllt 1 år och de är ute och festar någon gång i månaden. Visst förstår jag att de vill leva sitt liv och dricka med sina vänner.. Men det känns som att då man bestämt sig för att skaffa barn så måste man även växa upp och inte festa så mycket som man gjort innan.
Jag har, även om jag nu är gravid, varit ut några gånger med mina vänner - självklart nykter! och efter att jag fått detta underbara barn jag bär på så kommer jag självklart vilja umgås med vänner - även om alkohol är med i bilden. Men man behöver inte vara full själv. Jag tycker, i nuläget, att alkoholen gärna kan få ligga på hyllan ett bra tag till barnet är tillräckligt gammal att jag anser att den klarar sig hos mor- eller farföräldrarna utan att mamma eller pappa behöver vara i närheten.
Det har blivit många tankar omkring alkohol och sådana saker nu när man är gravid eftersom jag alltid tyckt om att festa och inte varit den som tackat nej till alkohol. Men att jag lagt alkoholen på hyllan och tänker på barnet i första hand är det bästa val jag någonsin gjort och jag bara längtar till jag får hålla om mitt eget barn och snosa i mig den underbara babylukt de har. Hellre spenderar jag min tid till att ha varenda sekund jag kan med mitt barn än att festa.
Självklart har jag varit med om att mamma och pappa druckit och varit bland andra fulla vuxna men jag har aldrig haft någon dålig bild av det. Då har jag kanske haft väldigt bra föräldrar som har tagit det väldigt lugnt då barn varit i närheten så därför ser jag inget fel med att barn ser sina föräldrar dricka alkohol och vet om att de gör det. Dock måste ju föräldrar då också tänka sig för och dricka med måtta.
Gud så långt detta blev och säkert är det väldigt osammanhängande men hoppas jag i alla fall fick mitt sagt och att man i alla fall förstår var jag vill komma med denna kommentar
Min mamma har väldigt sällan under mina 21 år i livet druckit och när det väl hänt har det varit ett glas vin till maten eller en liten snaps på julen. För mig har detta inte varit ett problem eftersom att jag alltid känt mig trygg i min mammas sällskap och trots drickan har hon varit sig själv. Däremot minns jag en midsommar då en släkting till mig drack. Det blev fort ganska så okontrollerat och jag minns att han slöddrade och luktade illa. Jag tyckte detta var jätte obehagligt och höll mig därifrån resten av kvällen.
Jag kan känna att så länge det sker under kontrollerade former så spelar det faktiskt ingen roll. Då associerar barnet inte dricka till något okontrollerat och jobbigt. Så fort man som föräldrar börjar slöddra, lukta, höja rösten osv är då man bör se upp, barn vet mer än vad man tror och kopplar ganska så fort detta beteende till dricka.
