Allt sitter inte i huvudet
Har du ångest, är rädd, överäter, sover dåligt eller är deprimerad så förklaras det ofta med att du har psykiska problem. Jag tycker det är fel att vi numera förklarar allt med att vi har obearbetade saker vi borde jobba med, det underminerar det faktum att en del är helt naturligt för människan och också att det kan ligga fysiska orsaker bakom.
Att vara rädd och ha ångest är fullständigt naturligt, utan detta skulle vi dö ut rätt snabbt. Vi skall frukta saker och vår överlevnad är beroende av att vi har dessa instinkter. Problemet är när det blir överdimensionerat och det behöver inte alls handla om psyket.
Ångest kan vara rent fysiskt. När jag gick i väggen för över 10 år sen så fattade jag inte att jag inte fick ordning på allt efter ett tag. Jag gick i terapi och gentog gång på gång att det måste vara något fysisk, för så som jag kände efter att ha jobbat med mig själv, så fanns det en bit som inte hade med psyket att göra. Efter tre långa år så upptäcktes det vid en tillfällighet att jag hade fel på min sköldkörtel. Efter några få dagar med medicin så klarnade hjärnan, det kändes som att mitt huvud hade varit fylld med mörka moln och plötsligen såg jag solen igen!
Samma sak har jag upplevd med mat. Jag har trott att varför jag ibland inte kände några gränser när jag åt hade med undertryckta känslor att göra. Nu när jag har lagt om mitt kosthåll så känner jag inte för att överäta alls. Vart tog i så fall de undertryckta känslorna vägen?
Regelbunden dygnsrytm, bra sömnkvalité, rätt kost, tillräckligt med dagsljus och motion kan hjälpa mot mycket. Att leva sunt är en förutsättning för att må bra rent mentalt.
Jag försöker inte alls säga att alla problem inte är psykiska, jag vill bara påpeka att vi kanske lägger för stor tyngd på den förklaringen. Jag tror fler är mer normala än vad de tror. Man skall jobba med sig själv om det finns något att jobba med, men behöver man gräva för att hitta något alls så är man kanske inne på fel orsaksområde.
Hmmm, ångest är inte en naturlig känsla. Att få ångest handlar om obearbetade känslor, som leder till panik att få ångest, panikångest). Och ångest uppstår på grund av att något hänt. Ångest leder till sömnlöshet, oro, stress, andnöd, frossa, kvävningskänslor osv. Ångest är djup form av oro som egentligen är helt obefogad. Rädsla är däremot naturligt, får du bearbeta rädslan på ett naturligt sätt uppstår ingen ångest. Ja, jag har själv gått på terapi på grund av depression. ;)
Ja, så är det. Psykiska problem har väl oftast en yttre orsak. Där emellan finns attityden som avgör hur man reagerar på den yttre orsaken.
Gud var bra skrivet!! Det här har jag tänk mycket på och tycker det är jättebra att du tar upp det. Ett exempel är mina tarmbesvär, så fort jag är sämre än vanligt får jag höra från vissa håll att jag är stressad och har psykiska besvär och att min sjukdom skulle ha psykiska orsaker. "Vad är du orolig för nu då" är en stående fras. Det gör mig vansinnig och därför berättar jag inte ens att jag är dålig för dessa personer. Visst påverkas kroppen av hur psyket mår, men det kan lika gärna vara tvätom också. Äntligen någon som förstått det!:)
Sen är det ju inget konstigt fenomen heller att vara sugen på något gott helt enkelt ^__^
Sv: Bra att du förstått att prioritera rätt!:D
Sv2: Nej, jag har bara tröstdruckit kaffe, och det var helt idiotiskt gjort av mig:D
Anna: Ångest är en naturlig känsla. Panikångest är något som framkallar en JÄTTEGAMMAL instinkt hos människan. Nämligen rädsla/ångest, du känner att du måste fly, eller kanske känner du dig trängd.
Har själv haft mycket lidande med panikångest, men nu är allt frid och fröjd, tack och lov.
Hur som helst.
Bra skrivet EM - som vanligt. Och jag tar åt mig av varenda ord.
Hälsosam är något jag måste jobba på. Och mat! Haha, jag äter hela tiden när jag är uttråkad och inte har något att göra t.ex.
Anna: Jag förstår vad du menar och du har en poäng, men faktum är att ångest får vi också till ex i relation till andra människor. Den ger oss varningar i vårt sociala samspel. I det sammanhanget är även ångesten en naturlig del av oss, en del som vi har använding för. Det är när den blir överdimentionerad som den är destruktiv.
Tack! Ska iväg o jobba nu - i sista sekunden som vanligt! Ska kolla dina tips när jag kommer hem!
Jag tycker att det är intressant att så många "problem" anses bero på någonting psykiskt. Som om det är mer accepterat att ha problem om det sitter i huvudet.
tänk om du ändå kunde vara min kurator istället..;)
Gun: Jag känner människor som letar och letar inom sig själv för att de mår dåligt och för att andra (precis som du säger) påpekar att det nog är psykisk. Det är en farlig väg att gå, samtidigt som vi inte får bli som förr i världen då det var tabu att ha psykiska problem. Men allt är inte svart eller vitt. Till ex visade det sig att orsaken till varför jag blev utbränd var en kombination av psyke och en fysisk sjukdom. Sen kanske det var så att den fysiska sjukdomen gjorde att jag också blev psykisk sjuk eller tvärt om, men det kommer jag aldrig att få svaret på.
Oavsett är det mest normala att vara onormal. :D
Sv: Du har så rätt! Jag behöver inte säga mer än så:)
det är ju det som är läkarnans stora utmaning, att förstå när det är det ena eller det andra.
Hälsan är ju som ett pussel, där alla bitar skall passa ihop. Mår inte kroppen bra, får man lättare ont i själen också och tvärtom. Sen just som du säger med sömn, kost... allt spelar in!
Förresten, nu funkar google analytics för mig i dag! =)
Fast då kallar jag det magkänsla och inte ångest när det handlar om människor. ;) Tack, för en rolig blogg annars! :)
Ellinor: Hahaha! Ja, det kan verka så, men jag tror faktisk att en del av orsaken kan ligga i att när läkarna inte klarar av att hitta ett fysiskt fel så är det lite för lätt att lägga skulden på psyket.
Lite för långt, men jag läste det.. ..hela:).. I'm stretching it;). Tänkte dra paralleller till mitt nattätande, men eftersom jag bara sov en timme inatt så slår inte synapserna som jag vill utan smäller som smatterband. Mitt attentionspan är kortare än någonsin, tror det är nere på två-sekundersnivå. Ser fram emot kvällen då du sänker ribban lite:)..
Självklart är du lika vass som vanligt!
Anna: Jag beskriver i inlägget att jag hade ångest som berodde på en FYSISK sjukdom, så jag vill markera att ångest inte alls behöver ha med en psyke att göra. Det var inga lyckopiller jag fick, det var Lexacin som innehåller thyroxin som är ett naturligt ämne som de flesta människor har tillräckligt av i kroppen. Jag har inte det och utan medicin får jag ÅNGEST. Slutsats: Ångest KAN inte vara enbart relaterat till psyket. Jag har läkarutlåtande på det hela också..
Tack! (Jag gillar att diskutera, så det är helt i sin ordning ;))
Det låter intressant! Alltså inte med sjukdomen i sig dock, utan att det kan vara fysisk också! Om du förstår vad jag menar? :)
Anna: Ja, mina egna erfarenheter av hur psyke och det fysiska går in i varann har gjort att jag har revurderat hela min syn på vad åkommor kan komma av. :)
Mycket bra skrivet :)
Sv: Jag är inte så jätteförvånad. Själv hade jag inte en tanke på sex när jag gjorde inlägget. Tänkte enbart på kissiga toaringar! Faktiskt:D
Sv: Nej, men med din "hjälp" så blir det nog så ändå! ;D
Sv: Det gör inget:D
Håller absolut med dig men många psykiatriska tillstånd är faktiskt en kemisk obalans av många ämnen i hjärnan ... kan jämföras med diabetes. Sedan finns det andra tillstånd, precis som du säger som kan rättas till med rätt livsföring (jag är ju "hjärnskrynklare");-D Fast rätt livsstil gagnar ju oss alla ... borde kanske ändra mina kostvanor, haha!!! Kram och go eftermiddag!
Stattinskan: Men vad de kemiska obalanserna beror på vet man inte alltid, eller? I så fall borde det betyda att man inte vet om det psykiska tillståndet beror på fysisk sjukdom eller om det är själva hjärnan som är "sjuk". Jag är inte professionell så jag ordlägger mig lite klumpigt, men du förstår förhoppningsvis vad jag menar ändå..
Men min poäng är oavsett att många människor kanske går runt och tror att de har psykiska problem när det egentligen kan handla om annat.
Och sen tycker jag att även om man verkligen har problem att jobba på, så borde man inte se det som att man är onormal. Det onormala är att inte ha något att jobba på, tycker jag.
Hej.
Kloka ord i detta inlägg, mycket tänkvärt. Håller med dig. Kram.
Catarina: Tack! Det är så trevligt att du lämnar kommentarer även om du inte själv har blogg. Varför har du inte det? ;)
Jo, kanske, jag har i alla fall erfarenhet av min resa då jag jobbade djupt med mig själv med en psykoterapeut(också hjärnskrynklare) och du har erfarenhet av din resa med det fysiska. Allt handlar om att få en insikt om dig själv, vem du är som person och med andra, ett samspel. ;)
Det stämmer det du säger. För mig är det en kombination av för mycket socker i kosten och emontionella bekymmer!
Struma är ju en lurig sjukdom, så det är ju viktigt att läkaren ser "hela patienten" och tittar på både fysiska och psykiska orsaker till symtomen.
Anne: Det framgick kanske dåligt i inlägget, men jag har gjort både och, och tror mig ha förståelse för både och, och det är också det jag gärna vill lyfta fram i inlägget. Jag ser en fara i att förklara allt med att det handlar enbart om psyket. Att det för dig och delvis för mig handlade om att få insikt betyder inte att det är det en annan med samma symptom behöver. Till ex som jag nämnde med sköldkörteln så finns det människor som bryter ihop rent psykisk som har världens bästa insikt om sig själv och då hjälper ingen terapi i hela världen.
Pia: I mitt fall rättade det psykiska till sig BUMS! när jag fick medicin. Att de inte tar blodprov som standard fattar jag inte för det är en rätt vanlig åkomma och det påverkar psyket (för alla, tror jag).
Socker är en bov... ;)
Varför har jag ingen egen blogg..? Jaa, jag vet inte riktigt.. har inte blivit av.. än...
Men kanske dags snart då jag hittat flera favoriter som är riktigt skoj att följa, däribland din.
Lite inspirerad och sugen blir jag, så kanske, kanske...
Hade jag varit i kyrkan så hade jag skrikit AMEN efter inlägget...
Jag har följt eran ordväxling och måste bara slänga in liten kommentar...
Glöm inte bort, att alla är unika och huvudsaken är att man hittar orsaken till att man mår dåligt... Det spelar det ingen roll om den är fysisk eller psykiskt... Bara man hittar "roten" till det onda... Eller???
Catarina: Det var så här jag började bearbeta Gun.., hon har egen blogg i dag. :D
Ann-Sofie: Du har helt rätt! Det är bara viktigt för mig understryka min poäng med hela inlägget, att det KAN vara fysisk det vi tror är psykisk. :D
Aha! Så att sluta med P-dieten kommer kanske att bota min tandläkarskräck?
;-)
Kram
Ja, jag har läst Guns blogg också. även den en favorit. Har hittat er båda via Kina i Alanya.
Har kollat igenom en del av dina tidigare inlägg.Tycker du har en fantastisk blandning av humor och mer allvarliga tänkvärda o kloka inlägg.
Du firade 1000 inlägg för lite sedan, hoppas du orkar göra många 1000 fler. Kram
Jätte bra tanke! Jag tror som du. Och absolut att båda hör ihop. Men ibland kan det vara som med ``Hönan och ägget´´, och läkarna kan ibland inte hitta rätt diagnos.Jag tror också att de tar enklaste förklaringen.
Ha en bra Kväll. :D
Depressioner, utmattningsdepressioner, paniksyndrom räknas egentligen inte till psykisk sjukdom, inte heller t ex Bordeline. Vissa psykiatriska sjukdomar som schizofreni eller andra psykossjukdomar kan vara genetiska och dessa personer har i allmänhet en större känslighet än andra. Man kan idag faktiskt mäta olika halter vad gäller hjärnans kemi och man vet att obalans i seratoninhalten i hjärnan är en orsak till många tillstånd av lättare "psykiskt" illamående! Men så klart påverkar livsstilen oavsett vad vi drabbats av, psykiskt som fysiskt. Jag har främst inriktad mig på sorgbearbetning men idag, sedan sju år tillbaka jobbar jag med psykiatrins juridik, dvs att jag företräder människor med neuro- och psykiatriska diagnoser inför myndigheter, sjukvård och i rättssak. Dessa människor hamnar ofta mellan de berömda stolarna och behöver någon som kan föra deras talan och ge dem vad de har laglig rätt till .... Ja, det var det hele ... ;-D Kramar
- svar: Kan inte smitta dig med svininfluensan. Är vaccinerad ju :D
Exakt mina funderingar efter liknande erfarenheter som du haft.
Tror det har blivit någon slags praxis att allt ska vara psykiska åkommor nu för tiden.
Misstänker tvärtemot att det är mest fysiologiska åkommor det handlar om egentligen och att sjukvården slipper undan allt detektivarbete genom att lasta över det på patienterna och säga: "Det är psykiskt - ät tabletter.."
Kosten spelar en stor roll (jag är LCHF:are), det är jag också ett levande bevis på. Kanske spelar den större roll än vad vi ännu helt förstått och många är totalt omedvetna om att vi kan må så mycket bättre genom förändrad kosthållning.
Om jag fick bestämma. ;)
..så skulle jag ordinera ångest/depressions-patienter att minska kraftigt på kolhydratintaget och äta riktigt fett - då blir tydligen våra hjärnor riktigt glada.
Ha det!
sv: hahahahaha typ.. tack?... För komplimangen? :P
Jag tror det sätt vi lever på och vad vi gör med livet har med nästan allt att göra. Vårt förflutna, vårt självförtroende och vår självinsikt, vår omgivnings förväntningar och krav, vår självbild, våra drömmar och önskningar m.m. och vår mentala styrka att hantera alla dessa "attacker".
Nej allt sitter inte i huvudet, men mycket letar sig in där och slår rot som "ogräs". Då måste vi både rensa ut "ogräset" och försöka plantera mer som vi själva valt i vår "mentala trädgård".
Man kan ha god hjälp av en bra "trädgårdsmästare" ibland men det finns naturligtvis knep man själv kan försöka också.
Det viktiga är att alla inte vill ha en lika dan "trädgård" och att man skall få ha sin egen sort.
Det viktiga är också att vi lägger undan ordet "normal". Vad fan är det?
Är det det som de flesta tycker vi ska vara eller är det vad vi trivs med.
Dumt och oftast fel använt ord.
Det är t.ex normalt att må dåligt ibland, men det är kanske ändå inget att sträva efter......Eller?
Bra tänkt och reflekterat! kramiz
Sv: Du har inte helt fel..;D
bra skrivet!
Cataringa: Tack! :D
Peter: Jag gillar att säga: "Det är onormalt att vara normal" eller tvärt om. Sen så tror jag som du att allt hänger ihop och jag har haft lust att förmedla det i bloggen utan att bli extremt långrandig, men det får utlopp inom mindre områden istället.
Men det stämmer absolut!
Jag är ju sjuk, det vet du ju. Är bipolär och har dissociativ personlighetstörning(man har olika delidentiter pga trauman/påfrestningar på psyket).
Ju mer jag låter sjukdomarna ha överhanden - ju sämre mår jag. Så tror jag det är för alla, ju mer man fokuserar på att det är fel, ju mer fel känns det.
Ju stabilare min närmiljö är, dvs. lugnt i familjen, bra relation till vännerna, städat, organiserat det är - ja.. om alla stressmoment i livet är stabila så mår jag bättre. (detta är iofs typiskt för bipolära, men jag tror faktiskt det stämmer väldigt bra på många andra också...)
Jag mår dessutom enormt mycket bättre av att gå i skolan, kliva upp samma tid, äta samma tid och komma hem samma tid.
Men det som krävs för att allt ska funka är en enorm vilja, ingenting är gratis för mig. Utan varje steg är en kamp. Jag förstår dock inte de som nöjer sig med att "det är inte enkelt, jag skiter i det". Det handlar ju om ens egna livskvalité!
Det är konstaterat att jag inte har något fysiskt besvär, vilket är skönt att veta. För då kan jag lägga all fokus och styrka på att bli frisk istället. Var ganska orolig för att något var fysiskt fel på mig innan jag genomförde en undersökning... men man vill väl ha en förklaring till att som pågår, förstår inte de som bara accepterar läget och vägrar ta reda på vad som är fel egentligen.....
Nåväl, lång kommentar som handlar om... MIG! :D
haha, ne men det jag vill säga att alldeles för många ger upp utan att de kanske fått ett ordentligt svar på varför saker är som de är.
Jag tycker att man ska "testa" både det fysiska och psykiska, innan man utesluter något av det..
Sen måste jag bara säga att det där med mat kan ofta vara brist på vitaminer/mineraler :b
fast måste ju dock tillägga att bipolära nästan alltid har problem med saltbalsen och därför borde jag äta litihum men.. det tror jag du visste redan :P
Så öppen är jag ju egentligen inte :P
men jag försöker att bli det, jag vill inte skämmas för jag är ju inte konstigt eller fel bara för att jag råkar ha det lite svårare än andra...
du inspirerade mig till att skriva ett inlägg nu faktiskt :D
Så öppen är jag ju egentligen inte :P
men jag försöker att bli det, jag vill inte skämmas för jag är ju inte konstigt eller fel bara för att jag råkar ha det lite svårare än andra...
du inspirerade mig till att skriva ett inlägg nu faktiskt :D
bra skrivet. det är många som inte får den hjälp de behöver. sköldkörtelsproblem är vanligt förekommande att kvinnor över 30 har för lite sköldkörtelshomon men man kan ju tro att det är en relativt ny vetenskap för många söker för div problem i flera år innan de får sin levaxin
Oj, så olika (eller kanske lika?) vi ser på det här..det förtjänar ett inlägg på mitt place!
min lärare pratade om någon bok..."Ficktjuv på nudistbad" har jag för mig den hette... kom och tänka på de nu när jag läste det du skrev, att så många rotar efter sånt som inte ens finns..Visserligen handlade den om KBT och att psykodynamiskt yidderi yada inte funkar, men psykodynamisk är ju mkt om psykiska fel och sånt som hänt för jätte länge sen påverkar en hela tiden... :P
