En introduktion till framtida inlägg om mat och vikt
När ni kritiserar vikt, så snälla sätt en skiljelinje mellan det att vilja ha en hälsosam vikt och det att ha en extrem uppfattning om vad man skall väga.
När jag vägde 17 kilo för mycket för några år sen så var det inte en käft som protesterade när jag sa att jag ville gå ner just 17 kilo, men nu när jag vill gå ner till samma mål och det enbart är 5 kilo, ja då får jag hur mycket skit som helst, typ "men det behöver väl inte du". Borde man inte uppmuntra folk i tid istället?
Jag gillar INTE när man i dag säger till människor att de duger som de är när de inte har en hälsosam vikt. Jag tycker det är fel. Sen tycker jag också att Size-0-idealet är fel, men då är det ju det idealet vi skall ändra på!
Mina 5 kilo, som numera visade sig ha blivit 3 kilo, vill jag ner därför att jag har en dröm om att om ett eller två år springa halvmarathon. Mina knän tar stryk om jag väger för mycket när jag tränar upp mig, det är en erfarenhet sen tidigare. Dessutom har utförliga mätningar på gymmet visat på att min idealvikt ligger 5 (3) kilo ner och BMI-tabeller instämmer i kören.
Jag har sen en dryg vecka tillbaks ätit efter ett koncept som heter LCHF och just det gjorde jag för att bli av med mitt kolhydrat(socker)-beroende, att jag sen får en positiv effekt som gör att jag går ner i vikt tar jag självklart emot med tack.
Sluta tjafsa! Sluta blanda ihop begreppen! Ge stöd till de som vill ner i vikt av hälsosamma orsaker, bli inte blinda bara därför att Size-0 och ätstörningar finns!
Alla borde jobba för en hälsosam vikt, sen att vi inte klarar av att uppnå det är en annan sak, men att kritisera de som vill, orkar och/eller kan är rena idiotin!
Jag förespråkar inte bantning, så det är sagt.
LCHF är inte bantning, åtminstone inte för mig,
det är ett sätt att leva eller rent av överleva.
Ett sätt att överleva...det låter som en bra grej!
Det är bara du själv som kan bestämma över din egen vikt. :)
Intressant,läste nu om LCHF, sambon har diabetes, älskar potatis och är lite för rund om magen(jag med)! Kanske skulle prova..men utan potatis kan det nog bli problem..
Peter: Det känns som att få livet tillbaks när man inte ständigt tänker på mat och känner sig mätt det mesta av tiden, det är på det sättet jag menar. Och ja, det är en bra grej! :D
Robert: Tack! :D
Sen jag läste en tjock bok om LCHF i somras har jag börjat bli mycket kritisk till det där med vikt. Vågen säger bara vad man väger, men inget om hur mycket av det som är fett. Och eftersom muskler väger mer än fett kan vågen ibland vara mycket missvisande. En person med mycket muskler men lite fett kan väga lika mycket som en fet person med lite muskler. Därför har jag mer tilltro till måttbandet. Det är mer pålitligt.
Sv: Romantik och kvinnlig sexualitet? Åhh man tackar! Själv tycker jag inte om designen så jättemycket, den är lite för rosa.
Beatrice: Jag håller med dig om det att väga sig, men nånstans får man försöka hitta balansen. Det kan vara en våg, måttband eller mätningar som till ex görs på gymmet. Det allra bästa är om man känner av sin idealvikt själv. :D
Jag håller med dig, är man fet är det ohälsosamt och man skadar sin egen kropp och hälsa. Har man däremot några extra kilon men trivs med det ser jag inga problem med det. Huvudsaken är ju att man själv trivs.
Du är klok som vanligt :) Jag har samma inställning till vikt. Det är bäst för sitt eget bästa att ha en hälsosam vikt. Jag ligger lite för högt och det känns inte hälsomässigt bra. Blodtrycket är lite för högt osv. Genom att sänka vikten så kan jag förbättra hälsan. Alternativet vore att stoppa huvudet i sanden och gå till doktorn och få medicin. Medicin som inte behövs om jag försöker ha lite självdisciplin.
EM: jag klurar lite på det där med vad vi egentligen verkligen behöver för att bli....typ "lyckliga".
Det är klart att det är olika saker och också olika mycket för vi är ju alla olika. Men ja funderar på om vi "var tvugna" att göra oss av med vissa saker av det vi har, vad skulle vi värdera minst då? Och vad av det vi omger oss med är egentligen något som gör oss verkligen lyckliga och inte bara nå't vi försöker fylla vår längtan efter b"lycka" med.
Jag ska försöka få ihop ett inlägg under helgen om detta, men nu är det bara tvär-stopp. Så jag följer gärna din och andras bloggar en stund tills sömnen tar över.
Eeeh..det känns rätt snart denna kväll ;D
Vad var det för ett konstigt "b" som smet in där?
Jättebra skrivet!! Så rätt enligt mig! Bara för att det finns en vikthets i samhället betyder inte det att det alltid är fel att gå ner i vikt! En sund vikt och sunda matvanor är det bästa och jag tror inte ett dugg på att vräka i sig en massa skit för att gå upp i vikt heller, om man nu skulle behöva det.
Peter: Jag tror ditt "b" står får "bisexuell", det är nog en undermedveten grej.. ;D Jag har precis skickat ett mail till dig.
Gun: Nej, om man vill upp i vikt borde man nog på samma sätt som när man vill ner i vikt hitta hälsosamma sätt. Det handlar antagligen om vilken typ av mat man väljer och i vilken kombination. Lika lite som det är hälsosamt att öka vikten med skräpmat lika lite är det att gå ner i vikt med ensidig kost. Sen finns de som är skapade till att vara precis som de är och det tror jag är just de som inte märker något på vikten oavsett hur de gör.
Patrik: Jag har fått veta av läkare att jag antagligen kommer behöva mindre Levaxin (för problem med skjolkörteln) när jag äter den maten jag gör nu. Ren tur, jag visste inte innan.. :D
Att hitta känslan av att man duger som man är.. det tror jag handlar mer om ens självkänsla. Jag gick ner ett par kilo av att bara tänka(o tyst för mig själv säga) positiva saker om mig själv.. som att jag duger som jag är.. När jag så började tro på vad jag sa om mig själv så tappade jag i vikt. Det berodde nog på att jag inte ville behandla min kropp som skit längre, så det slank inte ner lika mycket godis som förut, för jag behövde inte dämpa något.
Jag tror oxå att man inte ska tänka "när jag har gått ner i vikt, då ska jag köpa alla fina kläder". Det är ju viktigt att känna sig fin UNDER TIDEN man går ner oxå!!
Däremot håller jag med om att "duga som man är" inte ska handla om att det är ok att ha en stor övervikt! Jag tror att alla, i grund o botten, vill ha en hälsosam vikt och må bra!
Oj, sorry.. det blev nästan ett inlägg här i kommentarsfältet!! ;o)
Kram på dig EM!! You´re the best!! :o)
EM: jag vet inte jag men "be sexual", det köper jag fullt ut. "Be as sexual, loving and happy as possible"
:D
Peter: Hahaha! Det var nog det "b" stod för! Men just den meningen du skriver, det känns som att det är en "levnadsgrej" någonstans ifrån.. Är det det?
Sv: Ja så är det! Vissa människor behåller sin vikt vad de än äter, men jag tror inte de mår bra av för mycket skräpmat ändå.
Gun: Du är så klok! :D
Jag är size 0 och jag hatar det...
Så sant. Jag är underviktig och jag får MASSA skit kan jag lova. Människor som klämmer och trycker på mig och allt möjligt. Låt min kropp vara för f*n!!
Kramkram
Va, får vi inte reta dig lite bara?
Det där med vikt är ju så infekterat just för att idealen varit så konstiga och barnen på dagis redan börjar prata om att banta. Det viktiga är ju att vi har en vikt vi trivs i...vilken den nu är? det kanske inte är den samma som BMI-index eller grannens. Och just för att det är så infekterat är det så roligt att retas och att provocera med vikt och säga att man ska äta sig fet och att man har ett mål att gå upp 20 kilo till nästa badsäsong.
Jag känner mig lite skyldig efter min fråga om du verkligen behöver gå ner men det är helt ditt fel som inte visat mig en nakenbild på dig själv. ;D
Nä, skämtåsido. Kan du verkligen klandra dom som frågar "men det behöver väl inte du"? När det är 17 kilo som ska ner så syns det antagligen medan en som "bara" ska ner 5 kilo kanske redan ser smal ut. Om folk ser dig som smal så kanske dom tror att du vill ner till size-0 och det är inget sunt ideal. Så länge dom frågar istället för att anklaga är det väl bra?
Då är det nog värre för dom som har problem tvärtom. Dom som är smala och verkligen vill gå upp i vikt men inte kan. Dom får nog höra mer skitsnack än en som är grovt överviktig. Dom stämplas ju som anorektiker redan innan nån frågat dom och jag tror det är svårare för den personen att gå upp i vikt än det är för en överviktig att gå ner i vikt.
Britt: Klart man skall kunna skoja! :D Men jag får känslan av att det börjar bli lite förbjudet att ha ett smalt ideal, precis som att man är på väg att få ätstörning om man vill vara "normalviktig". Då tror jag att vi går åt ett farligt håll, vi börjar acceptera fetma istället och det är heller inte bra. För smal och för tjock (hälsomässigt) skall inte vara "normalen". Den vikten som är sund är den vi borde efterstreba. Kan vi inte hålla den så måste antingen personen själv ändra på sig (om den vill) eller/och så är det fel på samhället. Se till ex i USA, det är ju inte klokt hur feta människor är och historiskt sätt är det bara en tidsfråga innan vi har det likadant. (Säger jag utan underlag)
Just nu verkar det som att vi ger efter för snabbmaten, helt enkelt. (Säger "Egoinas mamma" hahaha!)
Janne: Det har du rätt i. Det är antagligen svårare för smala (utan ätstörningar) att öka i vikt än för en annan att gå ner.
Men sen tycker jag faktisk det är obetänksamt att säga "du behöver väl inte gå ner i vikt". Ellis har gått ut med att hon tycker hon är för smal. Jag har inte sagt till henne att "du behöver väl inte gå upp i vikt" (hoppas jag i varje fall!), men jag vet att jag har sagt att "jag tycker du är fin, jag gillar smala ideal" och för mig är det en annan sak. Kunde faktisk vara bra om Ellis hängde på här..
Du kanske ska prata med dottern om snabbmaten ;D
Jag kan bara lyfta på hatten och hålla med!
Precis som skriver försöker man förmedla till folk runt om en som har frågor eller ifrågasätter LCHF.
Ha en bra kväll.
Janne har rätt i det han skriver.. i 7 år har jag stämplats som anorektiker, i 7 år har jag dagligen fått höra kommentarer om att jag är anorektiker, att jag är för smal, och BLICKARNA. Dem säger mer än enstaka ord. En blick kan förstöra hela min dag.
När jag var 13 började mitt helvete. Jag drabbades för första gången av vinterkräkssjukan, jag spydde i en hel vecka, allt jag åt åkte ut (mot min vilja) så fort jag blev frisk gick jag till skolan, (jag började inte sminka mig förran i årskurs 9 så som 13 åring gick jag i 7an och jag kunde då inte sminka bort de bleka) Jag var urmärglad. Helt blek, jag såg ut som ett vandrade spöke som inte ätit på evigheter - det hade jag ju inte pga vinterkräkssjukan. MEN jag hade fått tillbaka aptiten, JAG HADE börjat äta igen, JAG mådde bra.
Blev kallad till sjuksköterskan. Hon tog mått o vikt. Jag hade gått ned TVÅ KILO - kan ni fatta? TVÅ kilo och det syndes som fan. Jag går hem och får veta att jag har tid på sjukhuset. Jag hajjar inte? Vadå hade jag haft det hade jag vetat? Jag blev tvingad att åka med mamma.
Jag sitter där ovetande i väntrummet.
Läkaren ropar in mig och presenterar sig.
Han: Hur mår du?
Jag: Bra...?
Han: Äter du?
Jag: Ja.
Han: Varför ljuger du?
Den dagen var den dagen då mitt helvete började.
Han vände min mor emot mig, allt jag sade var lögner, ingen trodde på mig. Förutom mina vänner ch skolmattanten - MEN vad hade de för talan? De kunde inte göra något.
Jag plågades med olika tester, jag blev en försökskanin, jag har nog tagit alla äckliga medeciner i världen,jag fick göra en gastroskopi, jag stämplades som lögnare OM OCH OM IGEN.
Så kom dagen då jag krävde ett papper en dietiest hade fått. Där stod det att de tänkte skicka in mig på anorexicenter. "Flickan är aggresiv, hon ljuger och hon blir lätt arg när man försöker prata med henne" VARFÖR blev jag arg må ni tro? Allt jag sade var ju lögn? De vände MIN MAMMA emot mig och hjärntvättadehenne med att jag inte åt i skolan, att jag ljög och dylikt.
I fem år plågades jag... Tills de inte fanns fler tester o göra , efter att ha tagit blod prov VARJE vecka på mig, proppat i mig alla möjliga tabletter och vidriga drycker, efter att ha gjort en gastroskopi och tagit tester inne i hela min magsäck, JA ALLMÄNT PLÅGAT MIG. Så kom de fram till "Hög ämnesomsättning" Och vet ni vad han sade min idiotiska läkare?
"98% av tjejerna som kommer hit och ser ut som du och har gått ned 2 kilo under en vecka ljuger, därför antog vi att du gjorde det"
"JAHA? Tänk på oss 2% SOM INTE ljuger ? Tänk er vilket helvete vi får? Just för att ni redan stämplat oss"?
Under den perioden tryckte jag i mig all mat, jag grät för att jag inte orkade men tvingade mig för att folk skulle förstå, jag bröts ned psykiskt. Jag har aldrig mått så dåligt som då.
Än idag slipper jag inte anorexi kommentarerna, än idag slipper jag inte blickarna, än idag vet jag att folk viskar om mig när jag går förbi.
Hah fan började gråta av att skriva detta.
Men jag vill bara att folk skall förstå att SMALA har det minst lika jobbigt som överviktiga.
Och jag kan i ärlighetens namn inte förstå när folk som SER normala ut vilja gå ned i vikt. Jag tänker bara "DU SER BRA, VARFÖR FÖRSTÖRA DIG?"
MEN om du mår bra av att väga en viss vikt SOM FORTFARANDE är en "Normalvikt" så hejjar jag på dig, men om det går över gränsen och du tänker "åh 2 kilo till bara" och så fortsätter de.. Då blir jag arg och det du gör är fel. Men om du har en NORMAL vikt som mål. Tummen upp för dig!
Stark kommentar Ellis!
Det visar ju tydligt precis det som Em bad om i första meningen av inlägget. Att man ska skilja mellan en hälsosam vikt och extremt viktideal. Din läkare kunde uppenbarligen inte skilja på det eftersom han attackerade dig utan att veta och redan från början förutsatte att du hade anorexi.
Det visar också vilka svårigheter dom ofrivilligt smala möter när inte ens läkarna, som förhoppningsvis är skolade, tror på vad dom säger.
Jag svarade Ellis i hennes blogg.
I förkortad version så här:
Precis som överviktiga har smala ett problem, det viktiga är att om man vill ändra på det så borde målet vara en hälsosam vikt.
Ellis: Det är fruktansvärt jobbigt när man sköter sig, men ingen tror på en. Jag tror du kanske är skapad att vara som du är och jag tycker du är vacker som du är. KRAM
(Jag tycker du ska ta hela det andra stycket du skrev hos Ellis och klistra in här)
Janne: Det tycker jag också, men jag glömde bort mig, det går inte att klistra in i min blogg. Jag borde ha skrivit svaret här och kopierat till Ellis. :( (Vågar inte gå in i kodmallen och trixa, då kanske hela bloggen försvinner med den kunskapen jag har, men jag skall lova dig att jag blev arg på mig själv när jag kom på det!)
Det roliga är att kollar man min vikt kruva hos alla läkare ser man jacket på de där 2 kilorna, den är markerad, de kommer sitta där i all evighet...
Att bli ombedd om att få stanna kvar efter skolans slut för att läraren ville prata med en gjorde ont, att bli tvingad att äta en frukt inför syv istället för att prata om vilket gymnasieval jag skall välja, att BARA bli tvingad att äta något för att någon skall tro mig GÖR HELVETES ONT I MIG.
Visste ni att jag inte kan gå på toa efter maten? Aldrig? Inte någonstans? För de får för sig tat jag spyr då? Jag måste vänta minst 1-2 h för att kunna våga kissa så ingen får för sig att jag gått och spytt.
Jag kommer förmodligen vara smal i en evighet.. Både mor o far är smala, mamma fick liiiite hull när hon fick sitt tredje barn. Så vem vet, när barnfabriken är igång hos mig så kanske jag också går upp i vikt? Eller har jag tur kanske jag kan gå upp i vikt någon gång inom snar framtid? Om inte mycket, bara lite då?
Jag äter vettigt, jag sköter mina måltider, jag undviker ALDRIG mat med vilja, jag blir SJUKT jävla besviken när vågen visar att jag gått ner i vikt och inte upp. Jag HATAR att spy, jag är ALLT som anorektiker inte är.
Ändå får jag nog mer skit än vad dem får...
Jag är inte emot när folk går ned i vikt, men när de går för långt - MAN MÄRKER när de går för långt, då är jag jätte emot det.
Egoinas mamma skrev detta i min blogg:
Sv: Det var en mycket gripande kommentar! Jag förstår att det måste ha varit otroligt tufft! Att känna att ingen tror på en när man gör så gott man kan, det är inte okej!
Det viktiga är att alla respekterar varann när det gäller vikt och din kommentar visade att du gör det. Men en del verkar fokusera på sin egen motsats, till ex om man själv vill upp i vikt så kritiserar man de som vill ner i vikt och tvärt om och det tycker jag är fel. Alla vill vi nog nå en vikt där mitt emellan och det är förhoppningsvis den hälsosamma vikten.
Om du vet med dig själv att du äter vettigt (och det tror jag du gör), men ändå inte går upp i vikt, så tror jag helt enkelt att det är menat att du skall vara smal. Precis som vissa är skapade att ha lite på hullet. Sen kanske det inte är roligt att behöva acceptera, men vi alla har våra "åkommor" som vi får leva med.
Jag VET du vill upp i vikt, men jag tycker ändå att du är vacker precis som du är.
KRAM
Man kan göra en sak utan o klistra in :) Så tro inte att jag skrev av din kommentar haha :D
Ellis: Jag förstår att det måste vara enormt jobbigt att behöva bete sig efter omgivningarna (till ex låta bli att gå på toa efter en måltid) och det visar ju hur fel allt har blivit. Men tror dina nära och kära på dig i dag? Det stödet behöver du ju!
Alla KAN inte uppnå sin ideal-vikt (eller kanske personens ideal-vikt inte ÄR till ex BMI), men om du mår bra och har den energin du behöver och kan uträtta och uppfylla de drömmar och mål du har så är du lyckligt lottad i förhållande till en del andra. När du med dina problem har förståelse för de som har problem åt andra hållet så kanske det bidrar till en ömsesidig förståelse för att vi alla egentligen vill vara i "mitten"?
KRAM
Jag har ett afrika barns BMI :) Värmande va?
Min familj tror mig, de flesta i min familj tror mig. och vet hur jag är. Men det finns en familj i min släkt (vill ej nämna vilken med tanke på att de läser min blogg o kanske kommer åt dessa kommentarer) men dem är elaka. riktigt elaka. Jag kan inte säga "Jag är mätt" utan att de pikar på mig. jag kan inte säga "åh vad svullen jag blev av maten" utan att de stämplar mig som anorektiker som hittar på. Jag får inte NÄMNA VIKT alls utan att de pikar på mig.
Deras dotter är 13.
i mitten av oktober firade vi min fasters födelsedag. Dottern satt bredvid mig och sade: Guuud vad smala lår du har!!! Jag har större än dig ch är YNGRE än dig.
Jag: Ja jag vet - jag är smal.
Hon: Det är så FINT ! Jag vill också!
Jag: Men lägg av DU ÄR normal, du är fin som du är!
Hon: Men jag vill ha smala ben som du.
Jag: Det är inte fint. Inte fint alls det jag har.
Hon: Men du har ju anorexi!
Om inte jag satt där bland hela släkten. Hade jag förmodligen örfilat henne pga hatet jag kände, men jag satte mig på min hand, bara för att inte slå henne. Men jag var SÅÅÅÅÅ NÄRA. Jag började nästan gråta.
KAN NI FATTA? HON ÄR 13 OCH HON GJORDE ILLA MIG MED EN DUM JÄVLA KOMMENTAR.
Jag kan även erkänna att jag sade: MAMMA SÄG ÅT HENNE!!!
kände mig så försvarslös...
Ellis:
Jag förstår att det måste svida, men om du förlitar dig på dina närmsta och hittar lugnet i dig själv? Accepterar att läget är så här? Sen om du får kommentarer från andra är något du kanske får leva med.
Jag har bloggat om en sak på Livsvishet som kanske är känslig på samma sätt.. Det handlar om att "köpa läget". Låter hårt, är inte kul, men vad annat kan man göra?
Idag bryr jag mig inte så mycket, inte som förr, bara när någon säger de RAKT ut till mig, då blir jag ledsen, blickarna är jag van med att få, men det betyder inte att de gör mindre ont.
gud vad vi diskuterade mig mycket nu :)
vem tror du åker ut?
Eddie eller Rabi åker ut, förmodligen Eddie. :)
VAA?!?!?! Jag gillade Mariettes som fan!
Jag hoppas de Rabi som är med henne på stolen, men de är nog Eddie... Vi får se! Men Mariette kommer slå ut den soms itter bredvid henne på stolen.. I think..
Håller INTE med dig om det du skrev att man inte skulle duga som man är om man nu är ohälsosamt smal. Det är ju då man behöver höra det som mest och känna det! Om inte MER just för att tillbaka självkänslan (sitt eget värde) att vilja gå upp i vikt i igen eller (gå ner för en del). Det är självkänslan som avgör hur du mår inombords. Tycker du inte om dig själv och känner dig att du inte duger till något börjar du banta, svälta, hetsäta eller göra annat i den falska tron att du blir lyckligare som person.
Jag är en av dem som som jobbat på min självkänsla genom att få insikt om att jag är duger som jag är trots att jag är ohälsosamt smal. Med denna insikt om mitt eget värde, att tycka om och acceptera mig själv som jag är har jag börjat gå upp i vikt så smått igen.
Många ärver ju den "ohälsosamma" vikten också och då är det inte så roligt att höra dessa kommentarer om hur ohälsosamt mager man är.
Anna: Jag håller med dig till fullo och jag förstår att du uppfattar inlägget som du gör. Men det FINNS saker i inlägget som visar på att jag inte tycker som du tror. Det är svårt att få med sig allt när man skriver..
LCHF är en livsstil, den passar bland annat för folk som är överkänsliga mot socker. Som du och jag! Och jag håller verkligen med om att ohälsosam vikt är farligt, och att det inte bara är övervikt utan även undervikt som räknas in där! Tack för en bra blogg förresten!
helt rätt!
Du har så rätt. Alla har en vikt de mår bäst av att ligga på (nu menar jag då inte de med skev självuppfattning som har ett anorektiskt ideal), och det är aldrig fel att sträva efter maximalt välmående.
När jag hade 50kilos övervikt så lade sig varenda människa i, och påpekade att jag verkligen borde gå ner, men nu när jag har 17kg kvar till normalvikt så tycker folk att jag är extrem som vill fortsätta gå ner.
Så kör på! Gör det som gör att DU mår bra och strunta i vad andra säger och tycker. DIN kropp och DIN hälsa = DITT val!
Lycka till med de sista kilona :)
GRYMT! Redan 3 kilo, grattis :)
Men jag tycker det är en viss skillnad, du har målet på sikt. Många satsar på att gå ner det på en månad kanske. Och har man då inte självkänsla och självdistans kan det gå illa. Men du verkar ha det, så jag önskar dig all lycka!=)
