Energitjuv
"Jag tror att man ska tänka på hur man känner sig när man umgåtts med en person. Är jag gladare? lika glad som innan? eller mindre glad? när man slutar umgås för dagen. Är du mindre glad har du nog varit med en energitjuv..."
Det kan också vara hur lätt som helst att skylla på sig själv i en relation. Jag själv är livrädd för att "gå i väggen" igen och är därför nogrann med vem jag har som nära vänner. I loppet av det senaste året har jag avslutat två vänskaps-relationer med förklaringen att jag inte mår bra av att umgås, just för att jag inte har den energin som behövs och att det är MIN svaghet det handlar om. Sen återkommer dessa två (oberoende av varann) flera gånger om och säger att de saknar mig och vill att vi tar upp kontakten igen.
Det har faktisk fått mig att ändra åsikt, det är inte jag som "inte orkar med", det är de som är energitjuvar! Hade de inte varit det så hade de hållit sig undan, visat hänsyn för min skull (det gör riktiga vänner även i en sån situation) och dessutom hade jag aldrig upplevt relationen som jag gjorde. De hade gett mig energi istället för att ta den. Eller är jag fel på det?
Vad tycker du? Vad är en energitjuv för dig?
Jag hade en kompis som var en riktig energitjuv. Hon fick mig att må dåligt, men jag kunde aldrig sätta fingret på vad det var. Hon kunde iallafall prata i timmar om fulsltändigt oviktiga saker som hennes pojkvän (för dagen) hade sagt eller gjort. Men när jag hade något som jag verkligen behövde prata om så lyssnade hon i ungefär två minuter innan hon återgick till att prata om killen. Det handlade helt enkelt alltid om henne, och efter att vi hade umgåtts var jag alltid otroligt trött och lättirriterad.
Det är inget fel på dina tankar. :)
En energitjuv gör att man mår sämre, typ. :)
Du tänker nog rätt. Det är de som är energitjuvar och till slut räcker inte din energi till för att försörja dem. Blir som en ficklampa som får slut på batteri och du är batteriet. Lampan vill lysa men återkommer till ett urladdat batteri och vill ha sista energin.
I naturkunskapen får man lära sig att energi inte kan förbrukas, den kan bara överföras. Vatten som rinner blir el i ett kraftverk. Elen blir ljus i någons lampa och ljuset blir till värme osv. Antar att det blir lika med en energitjuv. Energin överförs till tjuven men den försvinner inte.
Man kan nog även uppleva energigivare och energitjuvar genom bloggvärlden. Du ger alltid energi i allt du skriver i din blogg och i dina kommentarer :) Antar att du även kan få energi genom vissa kommentarer till bloggen och skulle du inte ha dessa så skulle det ta energi, och skulle det vara energitjuvar som kommenterade så skulle det bli än värre. Tänker jag fel?
Kanske kan energitjuvar ha dålig självkänsla så att de måste bekräftas hela tiden och ta energi för ett känna ett egenvärde. De klarar inte av att upprätthålla det med sina egna tankar. det blir mest negativt självprat. Nästa steg när det blir mer kvalificerade energitjuvar är när de börjar prata negativt om andra, för att därigenom ge sig själva mer energi.
Patrik: Det ligger mycket i det du skriver och särskilt bloggandet kan jag relatera till. Hade jag inte fått trevliga och uppmuntrande kommentarer så hade jag inte blivit långvarig i blogg-världen. Åtminstone inte på det sättet jag bloggar. Jag skulle kanske istället börja vräka ur mig massor med negativ skit, då hade det nog inte behövts kommentarer om jag bara såg på statistiken att det var "någon" som läste det. Du ger också av dig själv positivt! :)
Du har rätt i det du säger tycker jag. I en bra relation har man ett ge och ta som båda har utbyte av. Självklart kan det finnas perioder när den ene kanske behöver få mer än den kan ge, men man känner ändå skillnad om det är en energitjuv eller en riktig vän som vill ens bästa och bryr sig om en. Man vet nog inte själv om att man är energitjuv skulle jag tro, och då är det bra om någon talar om det för en så man får en chans att tänka till.
Mycket bra skrivet av Miss Dramaqueen. Kort och precis förklaring.
Mycket bra skrivet av Patrik. Lång och mycket bra beskrivning.
Du har helt rätt gällande vänner. En riktig vän lämnar en helt ifred om man ber om det och har gett en ordentlig förklaring till varför. Å andra sidan så tycker inte jag det är en riktig vän om h*n fortsätter vara en energitjuv EFTER att man förklarat läget.
Jag håller med, jag omger mig inte gärna med "pessimister" hellre "optimister" =)
Sen handlar det ju om stor förståelse och respekt.
har man det till varandra så är det en väldigt bra vänksap man har! =)
Gun: Håller med dig! Allt går i perioder, men man märker nog av om det är rätt typ av vänskap eller om det är en energitjuv.
Janne: Det är en förutsättning att man har talat klartext om man skall kunna förvänta respekt för det man säger/ber om och tyvärr är det många som inte gör det i såna situationer. Jag tror att om man är rak så svider det egentligen mindre i det långa loppet, även om det är tufft där och då för bägge parter.
SV: Ja, visst är hon söt! :D
SV: han är grymt het =P mums
Usch.. Jag vill inte svara på det. Jag är expert på "Energitjuvar"..jag är nog fortfarande bränd.
Så jag därför skriver jag bara ett roligt ord istället: KANJON
=)
http://pjoltas.se
Av någon anledning så har många av mina tidigare grannar varit så kallade energitjuvar. Kanske för att jag omedvetet låtit dem vara det. Jag tror att det är så att man signalerar sin roll i sällskapet, och de som har tendenser att vara energitjuvar är väldigt snabba med att plocka upp dessa signaler.
Exempel på varför mina grannar varit energitjuvar enligt mig:
Granne A: Hon levde i ett rätt så destruktivt förhållande, och försökte fly från verkligheten genom att ständigt hitta anledningar till att umgås med mig. Jättetrevlig människa, men otroligt påfrestande när det enda hon ville prata om var vad hennes sambo tyckte, sa och gjorde hela tiden. Han var en dumfan, på ren svenska, och jag sa det till både henne och honom. det hjälpte inte.
Hon kom upp till mig (samma trappuppgång) halv fyra på morgonen och ville dricka kaffe och "bara vara" minst ett par dagar i veckan, hon hittade på saker hon behövde låna (allt ifrån pengar till cigg till ett ägg till en sockerkaka som aldrig bakades. Hon var ensam och behövde stöd någonstans, men orkade inte söka sig till proffs och egentligen var hon inte särskilt social utan hon var nog bara ute efter att ventilera sina tankar. Efter ett par år med mig så lämnade hon slutligen sambon på gatan, och flyttade och idag har de ingen kontakt, vilket var precis vad hon behövde. Idag är hon ingen energitjuv som drar ner någon med sina egna problem.
Granne B: Han var en oerhört snäll människa som ville hjälpa alla med allt, och som inte ville någon illa. Detta drog till sig folk, naturligtvis. Han hade många som var och spelade kort, grillade, drack lite kaffe eller bara satt och pratade skit med honom nästan alltid.
Han var en sådan som alla drogs till, helt enkelt. Men jag hade en lite närmare relation med honom, han var min svärfar just då, och han berättade ibland att han tyckte att det var jobbigt med allt folk och att han egentligen var lite av en ensamvarg ibland, men att han inte ville neka någon att hälsa på osv. Han blev en energitjuv på det sättet att hans trötthet gentemot människor var lite av en hemlighet, och jag var en av få som visste sanningen, och detta innebar att han så fort han hade chansen, ville diskutera hur man skulle lösa saken utan att han skulle flytta ut på landet. Dessutom blev det nästan så att jag tog på mig rollen att gå dit och köra iväg folket som var där, eller när jag gick förbi och såg allt folk som var där, så blev jag ledsen för hans skull, och funderade på hur länge de varit där, och så vidare.
I slutänden så fick han flytta ändå, för han mådde så dåligt av att när han väl sa nej så lyssnade folk som regel inte på vad han sa.
Jag tror att en energitjuv kan vara något väldigt olika från fall till fall- exemplet visar lite på det. I det ena fallet så är det grannen som tränger sig in i mitt liv och tar över mitt liv lite, i det andra fallet så är det någon jag bryr mig om som visserligen vill ventilera, men som också sätter sig som en liten tagg och som gör att jag går och funderar och oroar mig för personens problem och/eller vill hjälpa personen, vilket påverkar min egen vardag.
Jag misstänker att en energitjuv är en person som man bryr sig om, och sen slår det på något vis lite slint så att man själv drabbas utan att det var tanken egentligen.
Men jag vet inte, definitionen är nog lite personlig också.
Nu blev det djupt ;o)
Sv: Hehe! Du får ställa hur många frågor du vill=)
Jag tror som Patrik, att det är osäkra, bekräftelsetörstande människor som sysslar med detta. Dom blir självcentrerade och relaterar hela tiden utifrån sig själva och sina behov. Då finns varken tid eller ork till att lyssna på andras bekymmer. Man måste välja sina vänner med omsorg, det är inget man binder upp sig till för evigt.
Du ger verkligen positiv energi med ditt bloggande och dina kommentarer!
Tack för det och ha en skön kväll!
En energitjuv fanns i mitt liv i många år o hon ringde jämt om kvällarna o behövde älta om sina killar o varför de alltid dumpade henne. Även när jag var snuskigt nyförälskad fick jag sitta o peppa henne istället för att gosa på.... ;) Till sist kom droppen när jag berättade att jag var gravid o hon sa "jaha vilken månad är du i? " och fortsatte sen att prata om sin senaste erövring... Vi har inte pratat sen dess... SKÖNT!
SV: jag har nu hämtat mig från chocken över att ha blivit friad till av en kvinna... så jag säger..........JAAAAAAAAAAA!!!! ja, för fan, let´s do it!!! hahahahaahaha kram
Jag orkar inte skriva en så kallad Wall of Text, men jag tycker du är helt rätt på det.
Det här inlägget sammanfattade väl precis vad en energitjuv är.
Precis så är det !!!
Jag har en del energitjuvar runt mig just nu. Eller jag försöker faktiskt att umgås mindre med dem. Det enda det pratas om är andras olycka eller hur konstigt någon klätt sina barn. Alltså, VEM BRYR SIG?? Jag orkar liksom inte. Jag vill umgås med människor som är intresserade av andras liv på ett snällt sätt, och som har egna drömmar och roliga anekdoter att dela med sig av.
Jag har gjort mig av med alla energitjuvar; dvs de som bara tar och tar och ALDRIG ger tillbaka!
Ibland kan man ju ha en vän som mår dåligt och som behöver ens energi för att orka. Det är ju ok att ge då om jag vet att den dagen JAG mår dåligt, så kan jag hämta energi hos henne/honom!
Nej, det här missade jag helt igår..och nu såg jag det och har massa energi^^
Men det är spännande att läsa kommentarerna. Mycket tankar väcks av det..
Intressant inlägg. :)
Många bra kommentarer och det viktigaste är nog, som sagt, att SJÄLV känna efter vad relationen ger..OM den ger något. Sedan gäller det att ha kraft och mod att avsluta en vänskap, vilket inte alltid är så lätt. Ha en bra dag!
