Jätteviktigt
Size 0, anorexia och andra ätstörningar verkar ha blivit ett argument för att inte ta upp att det inte är bra att väga några kilo för mycket. Om någon väger 5-10 kilo för mycket skall vi hålla truten för "tänk på ätstörningar". Detta bidrar på sikt till att vi får en högre acceptans för vad som är normalvikt.
Jag vill inte att det skall vara så, jag vill att barn som växer upp skall växa upp med föräldrar som äter och lever hälsosamt och som har en hälsosam vikt. Därför tar jag mig friheten att säga att det är inte okej om din eller min vikt ligger utanför måttet till BMI (uträknare).
BMI tar hänsyn till ålder, längd och om du tränar. Om en annan väger lite för mycket eller lite för lite är det inget som stör mig, men även om det kan vara svårt att gå upp eller ner i vikt får vi inte sänka tröskeln för vad vi anser är den hälsosamma vikten enbart för att "rädda" personer från ätstörningar. Ätstörningar är en sjukdom som man inte får av att BMI är normalen.
Lagom är bäst, både med mat och vikt!
Sen är vi alla jätteviktiga, oavsett om vi är underviktiga, normalviktiga eller överviktiga!
Uppdatering: Jag har ändrat länken på BMI-räknaren till en som tar hänsyn till om man är man eller kvinna. Tyvärr står det en reklam för bantningspiller där, något jag är stärkt emot!
Bra sagt!
BMI är ett bra mätvärde för att se hur man ligger till och det såpass stort spann i det godkända värdet att folk inte kan skylla på kraftig benstomme och såna saker om dom ligger över i sin åldersgrupp.
Det är också bra för i det spannet finns det också utrymme för ett par kilos övervikt eller undervikt utan att det blir hälsofarligt.
Kan inte annat än hålla med dig. Det är inte ok om vikten ligger utanför ett hälsosamt BMI. Vanligaste orsaken är nog dåliga kost och motionsvanor. Barn ärver inte övervikt, de ärver dåliga vanor.
Kollade mitt BMI på den länken du har i inlägget och det ligger på ca 26 vilket är i överkant för mig och betyder övervikt. Men det är på väg åt rätt håll för att jag ändrat lite ovanor när det gäller kost och motion.
.... eller så är mitt BMI lite för högt för att jag har stora händer och bloggar för mycket :) Man vet aldrig...
Bra skrivet! Ja det är mycket som påverkar hur människor lever. All snabbmat och halvfabrikat som föräldrarna gör för att tid inte finns att laga "vanlig" mat. Något som leder till övervikt. Allt innesittande framför tv/dataspel bidrar med sitt. Pinnsmala size 0 modeller och kändisar smala som tändstickor leder till ätstörningar...
Tror dom flesta vill ha det precis så som du skrivit men ibland kan det behövas en ändrad tanke sen har samhället och framför allt media en skyldighet.
OKEJ!!!!
Nej nu blev jag skit ledsen. Jävla BMI!
Hahaha blev helt tårögd.
Janne: Ja, även med BMI får man ta vissa hänsyn. Till ex Egoina skulle vara överviktig om hon låg på sitt max normal-BMI, hennes benstomme väger inget.. (Lite överdrivet kanske?:D) Jag ligger på gränsen till övervikt, men jag tränar mycket så jag tror det är rätt om jag ligger nära gränsen och då två-tre kilo under vad jag gör nu, det är också där jag trivs som bäst. Två bra exempel på motsatser..
Men som Patrik skriver så har ju ni killar både händer och lite annat som väger mer..;D Kvinnor kanske borde lägga in info om bh-storlek? Det finns ju det som har meeeeega-stora!! (Det har jag inte tänkt på, kom jag på nu)
sv: Nej det var mer BMI:t jag blev ledsen över.. Inte ditt inlägg.
Med det nya BMI:t är jag 0,3 mer än det jag fick på aftonbladets, men still sad!
Hahaha tom det jag vill VÄGA är underviktigt. Haha
Kan inte annat än att hålla med dig.
Man ska absolut inte sitta och snacka vikt med sina barn. Jag har t.om vägrat att ha en våg hemma ,just för att speciellt tjejer kan bli så fixerade.
Felet är att när man pratar om smala personer anser man att de har en ätstörningar, när man pratar om tjocka personer anser man att de äter mycket fet mat. I många fall stämmer inte detta alls, det finns många anledningar till varför man ser ut som man gör. Det kan tex vara en sjukdom eller genetiska arv. Ändå tolkar alla det som att tjocka personer har suttit hemma och ätit chips varje kväll och att smala personer knappt får i sig ett salladsblad till lunch. Det är sorgligt att människor är så trångsynta och tror att bara för man är smal eller tjock är det av en specifik anledning. Sen tycker jag inte man ska sitta och prata om vikt och ätstörningar för sina barn hemma, men i stället för att vara så himla fixerad av vikten eller om medellivslängden är 2 år mer eller mindre tycker jag det är viktigare att lära alla människor att vare sig hur man ser ut är man lika mycket värd som alla andra.
bmi är inget bra mått heller, det är fettprocenten som man ska gå efter... jag brukar alltid få höjda ögonbryn över min vikt, för nej, jag ser inte ut att väga det jag väger och min kropp säger inte att den väger så mycket heller (blodtryck, blodprover osv)
Ja, håller med dig...men jag tycker att vi ska skita i siffror och satsa på välmående...det är bra mycket viktigare!!
Det konstiga är att när jag var barn pratades det aldrig om vikt och vi var aldrig överviktiga. Men det behövdes antagligen inte pratas om att vi åt för mycket för vi rörde oss så mycket. Vi hade ju inga datorer och bara två kanaler på TV:n vilket gjorde att vi alltid var ute och lekte. Jag har alltid ätit mycket mat och mycket godis, varenda dag, och det gick bra till jag var 38 år...sen sa det kabom och jag gick upp 15 kilo! Men jag är inte överviktig enligt BMI än...men inte långt ifrån.
Förskolan där jag arbetar har inga överviktiga barn av de 90 barn som går hos oss, men då är vi ute och leker ca 5 timmar per dag, har rörelse, rytmik, drama och annat på schemat. Däremot har vi inte plockat bort socker, sylt, glass och annat som vissa förskolor gjort...lite roligt ska man väl ändå få ha?
Tyvärr kan jag inte kolla min BMI. Vågen fick inte plats i flyttlasset när vi åkte ner till Spanien och vi har inte "hunnit" köpa en ny ;-)
Kram
SV: Känns som Egoina vuxit ifrån oss...men dina framtida barnbarn är välkomna att börja på vår förskola :)
Jag håller med dig helt och hållet, med reservation för att det finns underviktiga som inte är ohälsosamma eller sjuka. Vissa är jättesmala av naturen och det spelar ingen roll vad de försöker göra åt det. Jag kan också tycka att det är okej att väga lite över det normala om man mår bra, motionerar och äter bra.
Annars tycker jag också, som du, att vi inte får vara rädda för att prata om den ohälsosamma övervikten bara för att vi är rädda för ätstörningar. Att överäta sig till stor övervikt är också en ätstörning!
Jag har kanske för högt BMI, även om jag rätt nyligen fått höra att jag ser vältränad ut(haha). Tror jag går emot Janne och skyller på kraftig benstomme. :D
Länge sen jag vägde mig iofs så jag vet inte vad jag väger. Går regelbundet långa promenader numer så jag misstänker att jag tappat i vikt. :D
Tror inte att dagens barn kommer o leva till 100 år. läste dock att piloterna lever minst 5 år längre än vanligt folk. Så man ska kanske bli pilot ?
Jag tycker man inte ska haka upp sig på vikt och BMI utan mera på välmående. En smal människa kan ha mera fett i kroppen än en "överviktig" och därmed ha en sjukare kropp. Jag tycket dessutom att det är så jävla hemskt att jag har en sexåring på mitt jobb som tycker hon är fet!!!!!!!!! Hur kan vi ha skapat en sådan barndom åt våra barn? :(
Felet är ju att vi människor oftast blir extrema åt ena eller andra hållet. Antingen bantar vi så hårt att vi svälter oss och tränar tills vi är helt utmärglade. Och när vi väl ska unna oss något gott så nöjer sig extremt få med EN bit ur aladdin asken, nej nej, idag ska man ha chips o dip, mängder med vin, kakor till varje kopp kaffe etc.
Om man verkligen blir ibankad att det hälsosamma och vackra är ett bmi mellan 19 och 25 (varken högre eller lägre), samt lär oss att äta saker med måtta... då kanske galenskapet slutar?
I vilket fall: SUPERBRA inlägg!
Hej hopp, jag håller med dig som vanligt, men du kan ju skriva vad som helst så backar jag upp dig! Jag är förresten i Budapest just nu och dricker billigt rödtjut.. Helt galet!
Jag har lidit och lider av ätstörningar. Jag vill inte att du klassar det som size 0. Anorexia, ja. Men ätstörningar är en HELT annan sak. Ta inte saker du inte vet, jag är nästintill normalviktigt. Men ÅNGESTEN av att äta, ångesten att se sin kropp i en spegel, ångesten att gå upp i vikt är ätstörningar. Har man anorexia äter man inget, så du bör ändra det!
Jag tycker det är bra att du tar upp sånt. För det är ju precis som du säger - jätteviktigt.
Jag har en kompis, som enligt skolsköterskan är överviktig. Jag blev vansinnig när hon berättade det, för hon är normalviktig. (Tycker iaf jag.)
Själv har jag så länge jag kan minnas legat under normalvikten. (Som för några år sen, skulle jag väl vägt ca. 50kg, vågen stannade på 44. Och jag tycker att jag är normalviktig jag också.)
För ett tag sen såg jag ett program på tv om anorexia. Där fanns en tjej som var över 180, och hon vägde knappt 50kg! Hon såg ut som ett vandrande skelett! Usch, säger jag bara!
Kram. ♥
Jag hatar BMI. Överviktsgränsen är så låg. Jag känner mig inte tjock och tycker inte jag ser tjock ut, men har 27 i BMI. Jag har hört fler som är överviktiga enligt BMI men som inte ser det minsta överviktiga ut. Blir så sur me hatezz BMI!
Bodybuilders är väl överviktiga allihopa?
haha ja enligt den BMI räknaren såg det ännu värre ut xD
jag förstår din poäng, men jag är sur på BMI ändå för att den kallar mig överviktig.
(sv ang låta som ljug: han litar på mig men det är ju ett under, just för jag hör hur mkt ljug det låter som :P )
Fast...BMIU är väl ett skitdumt sätt att räkna ut om man är överviktig på?
Har man mycket muskler kan de säga att man är jätteöverviktig.
Jag tror på spegeln.
BMI är inte ett bra sätt att mäta på. Indexet tar inte hänsyn till fördelningen mellan fett och muskler. Jag tränar 2 ggr per vecka men har extremt lätt att bygga muskler för att vara kvinna, enligt BMI är jag överviktig och ja, så är verkligen inte fallet... Som Rebecca säger, spegeln är bäst!
Matilda: Jag vet och jag håller med. Men det är inte alla som ser sig själv i spegeln som den de VERKLIGEN är och då kan det vara bra att ha något som är enkelt att utgå ifrån utan att det kräver så mycket. BMI är INTE det ideele, men otroligt mycket bättre än mycket annat man utgår från. Jag ligger också på gränsen till övervikt pga styrketräning, så jag förstår vad du menar.
Som sagt, spegelbilden är det bästa, men vissa har en förvriden bild av sig själva både åt ena och andra hållet.
Mätning av fettprocent etc är kanske det bästa, men det är lite mer svåråtkomligt. Sen är poängen i mitt inlägg att vi måste kunna prata normalvikt utan att dra in åtstörningar etc, om folk väger för mycket eller för lite är INTE poängen..
Matilda: Det var alltså jag själv som skrev anonymt här ovanför. Ett anfall av blyghet kanske? :D
