Fixering eller störning?
Periodvis känns det som att jag kan äta en hel häst, medan andra veckor känner jag mig normal. När jag är inne i min ätare-period så skall det stora mängder mat till innan jag är nöjd och choklad och kakor kan jag aldrig ha hemma! Att stoppa i mig en stooor mjölkchoklad är inga problem och det går undan på en timme eller två och ibland mår jag nästan illa. Det är ju inte överstyr på så vis att jag är överviktig, men det känns pinsamt och icke hälsosamt!
Min fråga är, har man ätstörning när man är som mig eller är det en matfixering? Är vi inte rätt många med samma problem?
Min systers cheesecake.. ;)
Sen bantar jag en gång eller tre om året, men det håller aldrig mer än en vecka eller två. För det första hårdkör jag så det blir outhärdligt och sen finns det så mycket god mat..
Du följer bara samma kvinnorytm som vi andra. Före elle efter mens (minns aldrig när) äter man mer än vanligt, i vissa perioder är sötsuget större för att man har ägglossning. Det är när man börjar tänka en massa, banta och ha sig, som det blir en "störning". Om man bara äter och följer de sug man har så är man mer normal. Visst ska man vara duktig och stå emot sina sug, men det är ju svårt ibland.
Jag äter hela tiden, precis innan mens ökar aptiten så otroligt och när mensen börjar har jag ingen aptit alls. I tre dagar kan jag knappt få i mig en hel måltid just för att jag känner mig "mätt".
Och är jag ledsen - kan jag ej äta - är ingen tröstätare.. Blir illamående o kvävd.
Mat är så sjukt.
Jag försöker bli hälsosam för min egen skull. Har pendlat upp och ner i flera år. Vägt 60kg, 70, 80 och 90.. Sen ner till 65 igen o.s.v
Helt galet.. :s
de kallas,
en kvinnas idéal
tror det är matfixering. som en följd av tristress eller stress kanske?
Lola: Nej, jag är helt säker på att det inte har med det att göra. Dessutom är det extremt! Jag kan äta dubbla potioner middag och ändå vara sugen på dessert efteråt. Jag pratar inte om påfyllning.. Jag pratar om två middagar! :(
banta funkar inte, då måste man ju fortsätta med det resten av sitt liv. och det är ofta inte särskilt hälsosamt.. man måste lägga om kosten helt enkelt, fast det är ju inte så himla lätt heller.
Ibland tänker jag att nu banne mig ska jag ta tag i det där och äta nyttigt, låta bli sötsaker.
Två veckor senare tänker jag att VAFAN, jag måste väl få NJUTA av livet och dessutom så ÄLSKAR jag mat. Jag är lite tvådelad jag..
Är du helt hundra på att du inte har vitaminbrist?
Matfixering kanske. Ätstörning är nog värre än så tror jag, men riktigt säker är jag inte. Kanske du är sockerberoende som jag varit. Då får man ett sug som inte går att stå emot. Men blir galen om man inte får nåt sött, eller pasta, mackor, fikabröd osv. Det är riktigt jobbigt.
Smet: Ja, av olika orsaker är samtliga värden kollade. Vitaminer och mineral och järn..
Gun: Kanske.., i så fall ett sockerberoende som kommer i perioder. Det största problemet är faktisk hungerskänslor som är alldeles för stora (tidvis).
Du kanske äter för lite men fel saker? Därav hunger och sug? Jag vet ju inte, det var bara en tanke..
Gun: Jag äter rätt hälsosamt.., men man vet aldrig. :D
Eftersom hungern är en signal till hjärnan som faktiskt en gång hade en viktig uppgift att få oss fixerade vid mat så vi skulle bli motiverade till hårt arbete som det gick åt till samlande och jakt,är det naturligt att vi så ofta tänker på mat. Det är en stark drift. Även om det slår över till godis och onyttigheter, och att vi inte behöver jobba för det längre. Det är väl det som är problemet.. :D
skönt att läsa att det finns folk med matfixeringar. Jag har också nåt sånt. Fast tvärtom. Jag känner ingen hunger. Och ibland är jag hungrig men vill inte äta ändå, för jag tycker inte att någonting verkar gott. Och det handlar inte om vikt, jag har inte förvrängd självbild och jag är inte intressrad av att gå ner i vikt. Jag är rädd att gå ner i vikt, ändå äter jag inte. Jag är liksom aldrig sugen på nåt. Eller, det är klart att jag är sugen på mat ibland, tänker att det och det vore gott, men sen när man har det framför näsan och maten är klar är man inte sugen längre...konsitgt det där...
Satan vad god den där cheesecaken såg ut!
Kan inte dina hungerkänslor bero på att du tränar och rör på dig mycket?
sv: skulle chansa på att den hoppade in via balkongen & Evelyn trodde det var roomservice! haha
Janne: Den är jättegod, jag lovar! Egoinas favorit när vi kommer till moster. :D Jag äter i förhållande till vad jag förbrukar i vardagen, trots detta får jag perioder med matkickar oberoende av mens-cyklar etc. Det kan ha med psyket att göra, men jag förstår inte riktigt det heller.. Men allra mest ville jag skriva inlägget för att normalisera lite detta med att många har fixeringar vid mat. Det är så mycket snack om anorexia och bulemi (och det är bra på sitt sätt) och jag tycker det är viktigt att inte förväxla en fixering med en störning.
Haha njaa.. Där talade jag med mig själv faktiskt - utan o ljuga... :)
Vad gillar du för godis då?
Vet inte om man kalla det matfixering...kanske? Är det samma med sexfixering...? Finns det något som heter alkoholfixering? Det är kanske något alla människor får någon gång i livet utan att få ett beroende. Det kanske har något med ålder att göra...eller har du haft såna matryck i hela ditt liv. Det kanske är som Marina skrev någon slags signal i kroppen från urminnes tider...
SV: ja att jag inte tänkte på att man kunde vara naken under...och är den tillräckligt stor kan man ha sällskap under :D
Enligt min svärfar, så kan man äta precis vad man vill så länge man rör på sig tillräckligt mycket för att hålla sig i form. :)
Om man äter för att få i sig den energi och näring som är relevant för den energi man gör av med så är det naturligtvis bäst.
Men eftersom vi människor (i vårt och liknande länder) har tillgång till ett överskott av saker vi kan äta och inte behöver anstränga oss nämnvärt för att komma över det, så får vi nog i oss för mycket av en del och för lite av annat.
Dessutom tror jag vi ibland kan ersätta bristen på en sak med lite mer av något annat. T.ex. ersätta kärlek med mat (eller kakor)
Det du beskriver är snarare mat-fixering än ätstörning. Och jag tror också att trots att vi inte alltid äter det som är bäst och nyttigast för oss i rätt mängder, så är det först en riktig ätstörning när vårt sätt att äta eller inte äta ger oss fysiska eller psykiska skador eller problem.
Det tråkiga är väl att det verkar vara mer accepterat att väga 5 kg för lite och vara olycklig än att väga 5 kg för mycket och vara lycklig.
Den där cheescaken vill jag gärna ha!
ätstörningar är krångliga grejor, men jag kan i princip inget om det..
Kan inte heller ha nåt hemma, för jag äter upp det. Det är ju SÅ gott med allt onyttigt! Tror dock inte att man är matfixerad eller sånt, man tycker helt enkelt bara om det.
Kram
Tycker inte det låter som en ätstörning utan ganska normalt. Tror dom flesta av oss har perioder där vi vräker i oss både det ena och det andra.
För mig handlar det om psyket. Mår jag bra då äter jag mycket mindre och mår jag dåligt ja då äter jag mer. För mig handlar det om sötsaker och inte mat. Jag tror att många medicinerar med mat/godis.. och måendet går ju upp och ner. Det är min teori i allafall och den stämmer på mig.
Låter ungefär som mig med det uindantaget att jag aldrig bantar. Jag kan också ibland glömma bort att äta under en hel dag vilket många tycker är jättekonstigt. Men är jag koncentrerad på andra saker är det fullkomligt normalt för mig att glömma äta. Sen andra dagar blir jag tvärhungrig och är säker på att jag kommer att svälta ihjäl om jag inte genast får sätta mig och äta! :0)
Jag tror faktiskt att det är normalt, själv har jag perioder där jag äter massor och andra då jag äter väldigt lite. Ätstörningar handlar väl mer om din psykiska realation till mat. När alla dina tankar börjar gå åt mat är det en störning, känner du bara för att äta mycket så gör det :) Jag råkar veta en del inom detta ämnet för att jag har umgåtts med det i 1,5år,.. Så, här har du min åsikt ;)
nej, ingen ätstörning men dålig självdiciplin, som du säger mår du ju illa efteråt
Efter 20 års erfarenhet av ätstörningar tror jag mer att det är en fixering. En ätstörning som jag upplever den är betydligt allvarligare än så...... God natt och sov gott :-)
Nämen, det lät ju precis som att du beskrev MITT förhållande till mat där...
Men alltså - går det inte att bläddra längre bakåt i din blogg? Jag må va dum i huvet, men... Ja. Det var väl det - jag är dum i huvet :-)
Kram
PS: Gillar't - jättemycket! Din blogg, alltså.
