Motvalskärring
Nya bekanta som inte känner mig brukar reagera som att jag är knäpp (något som inte är så långt från sanningen) och det har hänt flera gånger att när folk äntligen får svar på min mobil säger "Jag försökte ringa dig, vart var du?" i en smått förolämpad ton.
Jag är motsträvig, jag kommer inte att acceptera att jag alltid skall vara tillgänglig. Skickar de ett sms och ber mig ringa, så ringer jag så fort jag ser meddelandet. När jag umgås andra så vill jag prioritera de jag är tillsammans med, jag vill inte ha en telefon som piper och ringer och som avbryter min mysstund. Jag är heller inte särskilt glad för om den/de jag tillbringar tid med hela tiden bortprioriterar mig.
Sättet många använder sin mobil gör att kvalitén på social samvaro försämras. Vi skall vara alla ställen till alla tider och glömmer bort att prioritera de vi umgås med. Det verkar också som att många inte bryr sig om att de blir bortprioriterade, som att det är helt okej att en annan pratar i telefonen när man tar en mysig fika i stan.
Jag vet att detta är jättevanligt numera, men vill vi att det skall vara så? Inte jag!
Jag tar aldrig med varken mobil eller laptop när vi åker på semester...då är jag helledig! Händer det något så vet de närmaste vilket hotell vi bor på...Kramiz
Jag håller fullständigt med dig! Jag har dock varit supertillgänglig emellanåt, men det var några år sedan nu. Så jag har inte alltid haft en hälsosam inställning till mobiltelefoner.
Jag gillar telefonerna, javisst! Jag skaffade mig en iPhone för ett tag sedan och älskar att trycka och klicka på den. Spela spel, ta fina foton ect. Men jag lämnar ändå den hemma ibland. Jag svarar inte direkt när folk ringer och ibland så orkar jag inte svara och låter det ringa. För är det jätteviktigt pratar man väl in ett telesvar eller skickar ett sms? Är det dödsviktigt får dem ringa någon annan eller 112.
Vet jag att någon kanske är iväg och jag anta att det är dem som ringer för dem har råkat i trubbel ja självklart så svarar jag bums!
Men min pojkvän blir galen på mig. Han kan avsluta att sitta och skita för att telefonen ringer. Han svarar ALLTID! Det är så grymt irriterande och han förstår inte hur jag inte vill veta vem som ringer eller smsa. Han har nu gått så långt att han svarar i min telefon, för att han inte kan stå ut. Och meddelar mig vem som smsat.
Sorgligt och tragiskt.
Jag håller med dig faktiskt, men samtidigt kan jag känna mig "instängd" och lite smått förvirrad när jag inte har mobilen med mig. Dock lämnade jag den hemma när jag var på Gran Canaria och det var skönt!
min mobil ligger oftast i väskan, på nattduksbordet eller i jackfickan. med andra ord hör jag den inte i 95% av fallen... dessutom är den ofta på ljudlöst så mig når man lättast på hemtelefonen eller via sms
jag får absolut inte dåligt samvete över att ha glömt mobilen hemma
Tror inte heller att det är sunt att alltid vara tillgänglig, det ger onödig stress många gånger.
Marie och hennes telefon är bästisar, när vi umgås, har hon näsan under telefonen. Hahaha alltid!!!
Jag brukar inte svara på samtal, tycker de döjobbigt, och sms svarar jag när jag har tid. Smsar mest under mina föreläsningar då de tar DÖD på mig haha.
Gud så sant.
Jag har blivit mobilberoende.
Sv: jag har ju inte ammat på snart 2 månader så jag hoppas att hormonerna lämnat mig snart, tror mest det är att inget blir som det är sagt
Jag håller med sååå jättemycket!! Jag vägrar också att vara ständigt tillgänglig och brukar ha mobilen på ljudlöst. Den är alltid med, men det beror på att jag har den som kamera.
Nu är folk så vana vid att alltid kunna få tag på varandra att de blir oroliga när man inte svarar. Helt sjukt.
Sv: Tack för tipset! Jag ska hjälpa Mumannen så gott jag kan. ;D
Tvätten klar o insorterad! Strax middag, sen skall vi lämna våran pälsbaby Cesare hos yngsta dottern, innan vi åker vidare till min pappa för em kaffe! Kramiz
Av en som har en mobil instoppad i väskan med Comviq kontantkort på 100 kr som räcker i ett halvt år och sällan använder den kan du ju bara få medhåll.
Men sedan använder du mobilen som klocka/väckerklocka sm du skrev i förra inlägget. Mmmmhhhh, visste inte ens att mobilen har en klocka;-)
Helt rätt. Helt sant!
Jag håller med dig. Visst, jag har mobilen med mig men stänger gärna av den för att det ÄR oförskämt att inte ge den person man besöker uppmärksamheten när man är där. Sen finns det ju 1000 andra exempel - det är sällan så viktigt att sms, samtal eller annat är så viktigt att det inte kan vänta ett par timmar.....
Jag försöker att alltid ha mobilen med mig men kan jag inte svara så gör jag inte det. Att sitat tillsammans med någon och prata i telefon är ytterst oförskämt i mina ögon.
Då ger man signalen att man hellre är med den man pratar med i telefon.
Jag håller med! När jag sitter på restaurang eller fik med någon stänger jag alltid av mobilen. OM jag mot förmodan satt mobilen på ljudlöst för jag väntar på samtal brukar jag alltid meddela det innan och sen verkligen be om ursäkt för att jag måste svara.
Janne: När skall vi gå ut och äta (och supa)? :D
Snart hoppas jag. Ser fram emot det! :D
Janne: Jag kan ta tåget till Göteborg när som, det är hur enkelt om helst, går Landkrona - Göteborg. Du får säga till så är jag där på studs. ;)
Håller med. Det är för mycket fokus på mobilen idag.
Och jag har inte heller några större problem att ta mig till Landskrona. Förhoppningsvis lugnar det ner sig på jobbet snart så jag kan börja få normala ledigheter igen. Då SKA vi träffas. :D
Jag håller med! Brukar ändå alltid ha med mig mobilen ifall den skulle behövas.
Janne: Det låter bra och jag gillade de stora bokstävarna. :D Sen kan vi bråka om vem som skall åka vart, Göteborg verkar ju liiite mer roligt? ;)
Robert: Då kan väl vi också äta middag? ;D
Jag tycker det är tråkigt att prata i telefon, men har ändå mobilen med mig när jag går ut. Det kan ju vara bra att ha om det händer något. I övrigt vet ju vänner och bekanta att jag inte är mycket för att kallprata i telefon så det är sällan folk ringer på mobilen om de inte vill något speciellt. Det är sms som skickas istället, men jag kollar inte och skickar inte när jag umgås med någon annan. OM det inte är så att jag väntar något viktigt besked, men det händer väl typ en gång om året eller nåt.
Sen stänger jag alltid av mobilen på kvällen när jag varit ute med Higgins sista promenaden och drar inte igång den förrän morgonen därpå. Vill någon nå mig då får de ringa på hemtelefonen, men jag kollar alltid vem det är som ringer innan jag svarar. Om jag misstänker att det är något viktigt svarar jag alltid, men annars kan det ibland hända att jag inte bryr mig om att svara alls.
Det kan vi göra. ;D
Jag är också väldigt less på allt mobilringade och SMS skickande. Jag har inte alltid mobilen med mig och på jobbet blir jag nådd på den telefon, jag kan inte prata i två telefoner samtidigt som många tycks tro. Tutar det upptaget på jobbtelefon så ringer dom på min mobil.
Sv: jag får nog ta en liten filmsnutt på ungen när hon hoppar rep på rumpan.
Håller med dig, man ska inte behöva vara anträffbar varenda sekund på dygnet. Jag har alltid mobilen med mig, men svarar bara om jag inte är upptagen med annat.
Jag är ingen telefonmänniska överhuvudtaget, ringer bara om jag måste, ytterst sällan för att bara prata. Mobilen försöker jag ha med mig för att barn och make ska kunna få tag på mig ifall de skulle vilja. Den håller sig tyst och snäll för det mesta..
Håller med dig om att det är oförskämt att prata i mobilen när man t ex fikar med någon! Då fattar man sig mycket kort eller ber att få ringa senare. Alternativt slår man av den, det är faktiskt tillåtet! ;D
Usch ja... Jag var på en middag med folk jag inte känner så väl för ett tag sedan och där fanns en hel familj som smsade roliga historier TILL VARANDRA under HELA middagen. O det pep så man blev nästan nervklen!¨
Fy fan så ofolkat!
Mamma o jag bara stirrade.
Jag erkänner att jag blir superstressad om jag måste bli nådd jämt. Folk blir arga o frågar "Men varför har du en mobil då?"
Det ska dom strunta högaktningsfullt i, det är bra att ha OM det händer nåt + som fler skrev KAMERAN.
kramar
Håller med dig fullständigt.
Jag kan bli tokig ibland på att man alltid ska kunna bli nådd. Det är så skönt att bara lämna mobilen hemma när man ger sig iväg, eller att stänga av ljudet när man är hemma och slippa höra alla sms osv.
Man klarade sig ju bra förr utan mobil men nu tycks det omöjligt för många.
Sen är den ju bra ibland oxå så klart, men att vara tillgänglig alltid, det står jag inte ut med.
Ha en fortsatt trevlig helg!
Jag har turen att inte ha så många vänner, så min mobil piper inte mycket... kan tom ha den igång dygnet runt. :)
Men ibland kan jag känna mig väldigt jagad av den. Som jobb... de fick bara mitt hemnummer, för jag vill faktiskt inte att mitt jobb ska kunna nå mig närsom (vi hade så innan att de kunde ringa en med kort varsel för att man skulle hoppa in och jobba).
jag håller fullständigt med dig! att vara anträffbar exakt all vaken tid är inte sunt.
Jag stänger av ljudet hela tiden....och även om jag ser och hör det ringer svarar jag inte alltid. =P
Jag e såå elak...
Det stämmer så väl! Folk tycker det är konstigt om man inte svarar i sin mobiltelefon. Det är nästan så att dem blir förvånade över att man har något att göra och inte bär med telefonen överallt. :P
Sunt förnuft och vanligt folkvett räcker långt.
Det är en riktigt kul hobby, så lycka till! :)
Detta kommer antagligen att lata medeltida, men vi har inget mobilsamband. Kan bara anvanda den vanliga hemmatelefonen. Saknar det inte alls, skulle bli tokig om det ringde nar man ar ute i farhuset o jobbar.
SV, allt ar i bokföring, alla djuren har nummer i örat sa man kan halla reda pa dem. Men de som far sitt första lamm i ar ar alla födda förra varen -09. Man ser att de ar yngre, inte stora som de gammla faren annu.
Vulkanen marker vi inget av, turen för oss att vindarna ligger pa söderut. Oturen för alla dem som har problem med flygen. Jag uppskattar att vi bor 40mil norrut fran vulkanen.
Jag blir jävligt irriterad när man är med en kompis och så sitter de och smsar med folk. Typ om man kollar på film, så tänker de mer på sina sms än på filmen, fast det var de som så gärna ville se den. Jag gör aldrig det, känns otrevligt, man känner sig verkligen bortglömd. Är kanske lite gammalmodig trots att jag är ung, vem vet.. Men jag håller med dig, man ska fan prioritera de man umgås med.
Det blev så att jag klippte bara lugg, men bara det gjorde att utseendet förändrades helt :)
Jag tycker också att det är helvrickat att man ständigt måste vara tillgänglig, och tala om att det skapar stress.
På jobbet får vi inte ens ha egna mobilerna med oss i fickan vilket jag tycker är rätt, man skall prioritera patienterna!
I mitt fall så handlar det om att vänja sig, och det har jag gjort. =)
I början använde jag aldrig min mobiltelefon, som jag fick när jag var tolv. En tegelsten! Den var bara igång när jag skulle ringa, och folk tyckte jag var konstig som inte hade den igång jämt. Det är ju alla finesserna med dem som gör att man blir beroende av att alltid ha den med, kamera tex. Eller om man vill mobilblogga.
Jag tror inte heller att det är så många som bryr sig, jag skulle inte bry mig om jag var med en person som drar fram telefonen och börjar knappa iväg ett sms. Det är ju vardagsmat. =)
Jag är nog den endaste människa i världen som inte ens har nån mobil! Ganska skönt ibland faktiskt!
Detta stör mig enormt mycket när jag och min rumskompis sitter och äter. Mobilen vibrerar hela tiden och hon smsar mer än vad hon säger till mig under hela tiden. Det är knepigt tycker jag...man ska prioritera de man är med!
