Så här i påsktider
Några tankar jag har är att jag inte får några garantier för att det är "rätt tro" och jag är också rädd för att bli så troende att jag inte ser om jag har valt fel väg.
Men när man verkligen tror så borde man väl inte tänka så? Då vet man med sig själv att det är rätt.
Det finns de som inte tror därför att det inte kan bevisas, men om en religion hade gått att bevisa så hade det inte varit en "tro" som sådan, då hade det funnits fakta/bevis som man enkelt hade kunnat ta till sig.
Jag avundas de som tror och som har en religion. Jag bara tror på olika saker och det är inte alls samma sak.
SVAR: Jag känner bara Yvonne. Ska träffa "Nattis" på fredagen ... Hämtar självklart upp dig i Lund :-)
Jag tror det är mycket svårt att bli troende bara för att man vill. Själv är jag en av dom tråkiga som behöver bevis, alltså tror jag inte ens på tro.
Jag avundas också de som kan finna tröst mm. i en religion men det funkar inte för mig även om det skulle behövts ibland.
Du får skapa en egen tro som inne fattar det du tror på. =)
sv: Aha okej, då är du nyfärgad till träffen då. ;)
Det röda är skit snyggt. Jag får bara komplimanger för mitt röda och har alltid fått. Jag tycker själv att jag passar skit bra i det. =)
Satanism är rätt awesome. Testa det! Trust me...
Jag avundas också folk som är religiösa. Jag har iof också en tro...men jag vet inte riktigt på vad än. :/
Ett tag var jag religiös (åren runt konfrimationen), men sen släppte jag det. Om jag skulle välja religion, de med ett namn som kristendomen, islam, judendom etc så måste jag tro på allt som sägs, precis som att om jag går med i ett parti så måste jag hålla med i allt som partiet står för. Alltså kallar jag mig inte kristen (eller något annat) och jag är inte med i något parti eftersom jag inte stöttar allt de säger.
Att en del kallar sig kristna men väljer vad i biblen de ska tro på, det tycker jag är humbug.
Isåfall kan man säga att man håller med om de flesta av de kristna värderingarna men inte allt.
Puh.
Jag finner en trygghet i min tro och tro är ju just tro. Utan bevis. Däremot har vi alla fått ett förnuft som gör att man måste ifrågasätta de läror som finns - mycket av det som undervisas har ju inte med tro att göra.....
Kanske är det just det som är hemligheten med att tro, att göra det utan förbehåll och bevis.Jag fuderade en stund på det du skrev (intressant inlägg fö) jag tycker att det är konstigt att det är fritt fram att kalla troende människor för hycklare för att dom "inte lever som dom lär"när det gäller i sammanhang där man bara vet att en människa är troende men utan att försöka övertyga andra. Skillnad om den som säger sig vara troende också fördömer dom som inte är det och sen inte själv lever som den lär. I bland känns det som om icke troende bedömer hur en troende ska vara men det förutsätter väl att man är insatt i de levnadsregler som anses gälla för olika religioner kan man tycka..men iofs det kan ju vara så att man är insatt naturligtvis..själv tycker jag att man kan försöka vara som folk mot varandra, det blir det en bättre värld av, det är MIN tro det :)Oj oj vad svammligt det här blev!!
Bra skrivit =)
Alla tror väl på något/någon... tror jag. För det behöver man absolut inte vara religiös. Praktiserande "troende" skrämmer mig då det ofta försöker "konvertera" en eller pråckar på mig deras åsikter.
Har - som tur är - aldrig varit i en situation där jag har behövt förlita mig på något "abstrakt" som Gud, Jesus eller liknande. Det känns helt enkelt konstigt för mig. Men jag kan förstår att detta "stöd" kan funka för människor.
Jag avundas också de som har en tro. Jag tror ändå att även de djupast troende tvivlar och det ligger väl i sakens natur att göra det, jag kan tänka mig att en människas tro fördjupas efter tid av tvivel. Antagligen får man välja om sin tro många gånger genom sitt liv då saker och ting händer och att man kanske upplever att ens Gud sviker en. Jag är inte troende, men jag är heller inte ateist, jag kan däremot ÖNSKA att jag var troende men nix, dithän har jag inte kommit. Det verkar så tryggt att ha det i ryggen, men inte vet jag, kanske är det inte det...
passa på att vinn ett armband i min blogg :) enda du behöver göra är att kommentera tävlingsinlägget att du vill vara med! kramar
Men jag fattar verkligen inte det här med högtider och religion. Vi firar tydligen påsk för att Jesus dog och återuppstod och allt det där. Men judarna (som inte tror på Jesus) firar också påsk... fast av en annan anledning... Så hur logiskt är det här egentligen...? Är vi inte bara fett lurade???
Jag tror på något som är större än vi. Men jag har svårt att ta till mig att en gubbe sitter och trollar med sitt finger över vår lilla planet.
Jag kan ochså vara rädd att jag valt fel. Tänk om jag går till kyrkan varje dag och ber och ber till kära gud. Så när jag dör så hade jag missuppfattat allt. Bett till fel gubbe. Så skickas jag till det dåliga stället just för att jag skickade min bön till fel adress... typiskt liksom.
Jag är den som kräver bevis..
Jag läste "Samtal med Gud" och kom fram till att det var precis så min Gud är! Inte den fördömande Guden som pratar om synd och straff enligt min konfirmationspräst. Redan då, som 14-åring, tänkte jag: Hmm, MIN Gud är då inte så här! ;o)
Jag har alltid tänkt mig som kristen men inte religiös(=utövar inte min kristendom i kyrkan t ex).. Kanske helt fel, men så är det..
