Alla andra är dumma bortsett från mig
Självkänsla är egenskapen att uppleva sig själv som kompetent att klara av livets grundläggande utmaningar samt förtjänt av framgång och välmående.
Efter min mening så kan man uppleva sig själv som MER kompetent och MER förtjänt av framgång och välmående än vad som är rätt och det var det jag menade i föregående inlägg, men jag får väl sitta här och tycka som jag gör "all by myself" då..
Tur jag har Casper att trösta mig med, han tycker precis som mig!
Hahaha, stackars dig. Du kanske helt enkelt är mycket smartare än alla oss andra som inte förstår hur du tänker.
Man kan uppleva sig själv som mer kompetent än andra, men jag tycker inte att det inte har med god självkänsla att göra.
Att ha god självkänsla är för mig att man inser sitt värde som människa, trots att man inte är perfekt. Att man tycker om sig själv som man är, utan att behöva förminska andra.
Äsch! Skit i det nu. Jag är i alla fall inte ovän med dig och du behöver inte känna dig ensam. Om du inte gärna vill då förstås. ;D
Att sova och blunda och ge ryggen åt är inte som att tycka samma sak! :O Casper gav dig döva örat där haha
Hej hej!
Jag tänkte starta en ny blogg och har ingen aning om vad jag ska skriva och vad ni gillar att läsa! Skulle du/ni kunna vara snäll att komma med tips vad ni vill och gillar att läsa? Vore gulligt!
Maila då: tipstillblogg@hotmail.com
Jag tror nog lite som du, men med ett litet tillägg...
Jag tror att man kan bli översittaraktig om man har för stor självkänsla, men jag tror också att om man samtidigt bär på en lika stor empati och ödmjukhet, så balanseras det upp, så man liksom inte blir dryg, även om man tycker att man är jätte-jättebra.
Att man kan inse att andra också kan vara lika jätte-jättebra, eller till och med bättre - I alla fall på vissa saker.
Tyvärr verkar det ju vara få som har lika delar av dessa egenskaper, men jag tror absolut de finns !
Såna som är helt nöjda med sig själva, men också kan få andra att känna sig bra och duktiga i alla fall.
Jag pluggar till studie- och yrkesvägledare och där pratar vi väldigt mycket om hur mycket självkänslan och självkännedom betyder, men visst tror jag som du att man kan ha för mycket självkänsla...
Högmod kanske är ordet.
Samtidigt härskar Jantelagen ganska rejält i Sverige. Du ska inte tro att du är något.
Jag tror att med bra självkänsla, kommer ödmjukhet. Det är skillnad på gott självförtroende och god självkänsla. Självförtroende är något du utstrålar (alltså det vi ser) medan självkänsla är något du har inom dig. Det finns gott om människor särskilt rika, vackra... med gott självförtroende med oerhört dålig självkänsla. Ta Victoria Beckham t ex. Hennes självförtroende är det inget fel på... men den såliga självkänslan får henne att ständigt vilja göra plastikoperationer osv.
En ledare har ofta god självkänsla medan en chef kanske inte har det osv, osv... En med god självkänsla behöver sällan bli bekräftad. Den är nöjd ändå - inom sig.
han intog soffläge med detsamma:) hehe
Jag nån direkt expert men för att människan skall fungera bra måste det finnas balans i psyket. Blir det för mycket av nåt så dyker det upp negativa sidor av det. Därför har du rätt i att en överdriven självkänsla skapar negativa effekter.
En normalt fungerande människa mår nog bara bra av en bra självkänsla. Det kanske inte ens kan bli för mycket? Vad vet jag? :D
"Jag är inte nån direkt expert" skall det stå. ;D
Sedan kanske faktorer som stress och annat kan göra att psyket sätts i obalans hos en "normal" person också.
Robert: Vettigt sagt! "En normalt fungerande människa mår nog bara bra av en bra självkänsla. Det kanske inte ens kan bli för mycket?". Det låter vettigt, sen kan man fråga sig vad "normal" är, men så långlivad kommer inte min blogg att vara!;D Men jag tror nog att om allt står rätt till så BLIR inte självkänslan överdriven, då känner man själv av vart gränsen går. Du är riktig smart i dag eller är du lika smart varje dag? Varför har du ingen egen blogg? Det hade varit kul!!
Hmm....Självkänsla, handlar inte det då om hur jag upplever mig själv och mitt eget värde snarare än hur jag behandlar andra?
Nej vad vet jag...inte mycket...har ju bara levt i dryga 40 år...kom igen och ta den här diskussionen med mig när jag är 90 och jag tror att svaret är ett annat baserat på den erfarenhet jag fått med åren. Jag tycker bara det låter så klokt det Nelson Mandela sa. Han är ju en man med stor livsvisdom och hög ålder och sånt har jag respekt för.
sv: Nu klappar nog många norska hjärtan också för Marit Björgen som vann så stort. Hon är också värd ett par fina skor.
Hahaha, stackars dig, har de varit tuffa mot dig idag=D Håller med Gun helt o hållet i hennes kommentar. Ha en skön lördag kväll nu=D
Anne: Jag tror det, men om man upplever sig själv som MER värd än vad man egentligen är, så var min fråga om man kan få för MYCKET självkänsla. Jag har nog bestämt mig för att man kan ha för mycket, men att man kanske först får för mycket om det är något annat som inte är i balans i ens personlighet. (Allt sagt i ödmjukhet inför att jag inte alls vet vad jag pratar om, jag bara funderar igen.. )
Jag vaknade på rätt sida idag. ;D
Skall fundera på det där med blogg. ;D
Nu har ju iofs Casper somnat ifrån "problemlösningen"...
Säg som så: självkänsla (enligt mig alltså) är något man har fått "jobba" för. Den är inte medfödd. Självkänsla betyder trygghet, självförtroende och säkerhet i en person efter fram- och motgångar. Övermod eller rentav dumdristighet har inget med självkänsla att göra. Lagom självkänsla... nej, individuell sådan... Men så hatar jag ordert lagom även om det kommer väl till pass ibland.
Nån kunnig person får svara på vad som menas med "normal" människa. :D
Robert: Det där vet jag! Det är inte normalt att vara normal, så den som är normal är onormal. Hur enkelt som helst! ;D
Haha, skönt att du får medhåll av någon i alla fall! Fast jag misstänker att han är lite av en kappvändare, han går dit maten är. :)
Hahaha! Sant!
Wikipedia kanske är liite fel på det den här gången då.
Däremot har ju en del för mycket självförtroende, då de ger sig på saker de inte är kompetenta nog för, men det är inte självkänsla.
Du gillar att kategorisera saker, har jag märkt =0)
Lola: Nja, jag vill inte säga att jag gillar att kategorisera, men jag vill gärna förstå saker och ofta hjälper det om man kan sätta saker i fack, men många funderingar man har går inte att göra så med. Men att kategorisera i inläggen jag skriver genererar ofta mer respons och variation i kommentarerna och det ger mig mer att bita i.:D
Jag förstår inte vart Wikipedia är fel på det? De skriver: "-egenskapen att uppleva sig själv som..". Vari ligger felet?
Jag tror att man kan ha för mycket självkänsla men då övergår man från att vara mänsklig till psykopat. Sen kan man ju undra vart den gränsen är?
Att JAG är värd lite mer än alla er andra hör inte till saken! ;D
Fundera på saker och ting ska vi definitivt göra, det är både intressant och kul.
Vem skulle då bedöma om jag upplever mig som mer värd än jag är? Visst kan jag bli en kaxig propp uppfylld av mig själv, men handlar det då om självkänsla? Självkänslan är det väl jag som känner och "mäter"? Fast jag tror jag förstår vad det är du far efter, men frågan är då om det är självkänsla det handlar om och inte.....självupptagenhet, egocentricitet, allmän odräglighet?
Janne: Jepp, en timmes promenad blev det och blöta om tassarna blev vi. I morgon skall det bli dubbelt så långt.
Anne: Jag tror vi förstår varann rätt. :D Men när slutar vi säga att det handlar om självkänsla? När "någon" tycker är "där" går gränsen? Och vem bestämmer då att det "överskutande" skall vara "vaddå"? Hahaha, jag ser själv hur hopplös jag är! (Ups! DÅLIG självkänsla kanske.. ;D)
Jag tycker deras beskrivning av självkänsla lutar mer åt en beskrivning av självförtroende.
OK, då förstår jag varför du kategoriserar. Det ger roligare reaktioner såklart!
Hmm....Kanske att det inte har det minsta med vare sig ens eget eller någon annans "tyckande" att göra, utan att ens handlingar och agerande är det som "mäter" självkänslan?
Jag tycker det Gun säger låter kanonvettigt!
Anne: Men vem avgör hur ens handlingar och agerande är? Om inte "bra självkänsla" är tydligt definierad så blir det individens tyckande som avgör. Jag tror Robert har en poäng i att en "normal" människa kan inte få för mycket självkänsla. Dvs att om man fungerar socialt bra på alla andra sätt (så som intelligens, empati etc) så kan man nog inte få för mycket självkänsla, då fattar man när det eventuellt tar av. Till ex en psykopat har väl en överdriven självkänsla, men hade psykopaten haft empati så hade antagligen självkänslan varit mer normal?
Psykopaten, sociopaten, narcisissten är sjuka, sjuka och utan sjukdomsinsikt. En normal person med god självkänsla behöver nog inte fundera så mycket om detta är för mycket eller för litet, man fungerar i tillvaron och bidrar till andras välbefinnande liksom sitt eget. Och vad som är bra, utmärkt, OK handlande, ptja...vi vet när handlande INTE är bra, utmärkt, OK.
Jag har aldrig funderat över detta när det gäller mig själv, jag vet när och vad jag törs och vågar, och när det tryter.... ja, då har det väl sina randiga skäl och rutiga orsaker, men är då rakt inget jag förlorar sömn över.
Anne: Men vi har ju olika värderingar. Nu försöker jag komma på exempel på vad jag menar, men jag går ständigt i min egen fälla när jag skall börja förklara exemplen. Vi kan kanske ta upp detta när vi ses nån gång? Hahahaha!
Jag tror psykopater har sjukt dålig självkänsla egentligen. Självförtroende till tusen, men usel självkänsla.
Hihihiiii.....Vi utrustar oss med en dunk rödvin och så går vi på djupet med det här!!!
Lola: Psykopater kännetecknas med sin mer eller mindre totala avsaknad av empati för andra människor. När det gäller självkänslan så tror jag nog den kan variera för psykopater precis som för alla andra. Preciserar att jag TROR. :D
Sv: Det är ju det som är det kluriga! Lätt att trassla in sig i det etiska/psykologiska/biologiska i människan. Själv fnular jag på det här med högmod/ödmjukhet. Om en god självkänsla genererar ödmjukhet snarare än att riskera att slå över till ett uppblåst pompöst högmod? Ödmjukhet innebär ju aldrig självförnekelse utan är ju grunden för den moraliska maxim närmare känd som "Den Gyllene Regeln". Att älska sin nästa såsom sig själv BORDE ju förhoppningsvis generera i godhet, empati och medkänsla.. Spännande ämne! :D
Svar till Märta (kopierat in här): Nu är du inne på något av det som jag har kommenterat med Robert under mitt inlägg. Robert menar att en normal människa inte kan få för hög självkänsla och jag håller med han om man med normal menar att en människa då är utrustad med empati, ödmjukhet och social intelligens. Jag tror man kan ha för hög självkänsla om en människa inte har dessa ingredienser eller saknar vissa.
Jag fick lära mig under en praktikperiod på psyk att en psykopat drivs av rädsla och att det var endast personer med den diagnosen jag aldrig fick lämna ryggen fri för. Jag tror inte att det finns på kartan att man kan prata om självkänsla med den störningen.
Eva: Jag skall inte påstå något, men är du säker? Jag har läst att en psykopat i första hand inte har empati, sen vad det grundar sig i kan vara olika. Att alla psykopater drivs av rädsla är inget jag har hört förut. Jag har ingen utbildning, men har läst på rätt mycket rent privat och tycker jag borde ha läst det någonstans?
Sv: Där har du en stor poäng! Skulle nog kalla en person som saknar de viktiga ingredienserna i sin själsmix narccisist! Men ser man på människan i sociobiologiskt perspektiv är ju det en slug överlevnadsstrategi! Det är det verkligen inte i min värld där jag vill se empati som en stor tillgång! :D
Tänker jag till lite extra tror jag nog att förmågan till empati slår självkänsla i egenskaper jag önskar fick Nobelpriset i humanism!
Tack, Em, för spännande funderingar och klokskaper om det mänskliga psyket (som alltid)!
Vi har väl alla våra egna tolkningar här, mer eller mindre, av vad självkänsla är.
För mig personligen är en god självkänsla det att man är trygg i sin person, är nöjd med sig själv, älskar sig själv och därmed kan stå ut med mycket utifrån utan att rubbas i sin grundinställning till sig själv. Alltså, man bryr sig inte om elakheter på ett personligt plan och kan vara storsint/överseende mot folk som beter sig illa. Ofta vinner man på det i längden.
Psykopater är precis som Eva säger, inte med på kartan ens när man snackar självkänsla.
Lola: Är det allmänt bestämt att psykopater inte bedöms ha självkänsla eller som du tycker? (Jag menar det som en seriös fråga, inte för att vara dum - jag vet ju inte). Även om psykopater har en avsaknad av empati så tillintetgör ju inte det möjligheten av andra mänskliga egenskaper. För att vara så bra skådespelare som de är så måste de har mer insikt i hur vi fungerar än enbart vid iakttagelse av andra. Eller?
Psykopat som begrepp är ju lite klumpigt egentligen - kategorisering igen!
Men snackar vi fullblodspsykopat som helt saknar insikten att andra kan känna som h*n själv känner, så saknas också en humanistiskt viktig grundsten i psykopaten.
Därför tycker jag det är vanskligt att säga att en psykopat skulle ha något som liknar självkänsla. Saknas empatin och humaniteten så är allt som liknar självkänsla i den personen falskt.
Jag tror personen kallt har lärt sig av att betrakta andra, hur man skådespelar bra att verka empatisk, men för att ha riktigt god självkänsla krävs en sån människokärlek där man själv är på första plats och har väldigt mycket att ge andra.
Psykopater har en övertro på sig själva som nästan gudalika, men äkta känslor kommer de inte i närheten av. De gömmer sig bakom ett gott självförtroende.
MEN, jag tror försvinnande få psykopater är så 100% sjuka, säkert har många därute psykopatiska drag med delvis humanistisk insikt, därför är det svårt att tillämpa den här teorin "på riktigt".
En kallblodig mördare kan vara underbar och verkligen mena det, mot kvinnan/barnen han älskar och ha noll empati för sina rivaler.
Detta är ju "faran" med att kategorisera, det är aldrig svartvitt i verkligheten.
Och det är bara vad jag tror, inte vedertaget vad jag vet.
Lola: Vissa inom psykologien menar att för många psykopater så avtar deras avsaknad av empati med ålder och uppföljningar har visat att några utvecklar empati med ålder. En teori går ut på att en psykopat (i sin vanliga betydelse inom psykiatrin) har ett handikapp, att deras förmåga till empati utvecklas mer långsamt än för andra. Psykopater som vid 30 hade nära noll empati, kan vid 70 uppvisa empati som en 30-åring. Det är ju så med empati att vi alla utvecklar den mer och mer med åldern. Om man skulle betrakta det att vara psykopat på det viset, så tycker jag det är fel att bortse från andra mänskliga egenskaper även när en psykopat är yngre.
En person som är empatisk mot vissa och inte mot andra är efter min mening inte en psykopat, då är det andra störningar det handlar om. En psykopat KAN inte vara empatisk, h*n vet helt enkelt inte vad det är, men de förstår att de borde ha det och för allt de kan för att spela med.
Wow, här har det hänt grejer..ny design, ny söt liten vovve :-)
Vad fint allting..
Kräm kram
Naaw
SV: Jag är säker på vad min handledare lärde mig där jag praktiserade, det jag har läst är långt ifrån tillräckligt.Kanske har han fel, jag vet inte. Minns ett exempel där en man dödade sin katt med en yxa , han fick en vanföreställning och upplevde plötsligt katten som farlig.Jag kan tänka mig att det för många ligger nära till hands att tro att mannen, med den sjukdomen ska i total avsaknad av empati plötsligt fått lust att döda sin katt. Men det kanske inte är så att det nödvändigtvis är bara det ena som krävs, kanske är det en kombo. Kontentan skulle ju annars tex kunna bli att alla psykopater är potensiella "kattlustmördare" och alla "kattlustmördare" är psykopater.Men det kan man väl med stor sannolikhet våga säga att alla katter som plågats till döds i torktumlare eller på annat sätt plågats ihjäl knappast har gjorts det av bara psykopater men däremot av människor i total avsaknad av empati...
Det är hur som helst intressant detta hur vi ser på det här med självkänsla. Jag upplever en person med stark självkänsla som någon som har litet eller inget behov av att framhäva sig själv. En sån person förringar inte sig själv heller men är nöjd med insikten att hon/han vet sitt egenvärde och därför inte har behov av att hela tiden visa det.
Oj vilken intressant diskussion! Jag tror inte att vi kan ha för mycket självkänsla - i betydelsen att tycka att vi är värda att må bra.
Jag tycker att en person med god självkänsla är någon som Känner Sig Själv.
Alltså raka motsatsen till de som förhäver sig och tror sig vara värda mer än andra.
Tack för att du satte igång hjärnverksamheten på mig så här på morgonen!
Kram!
Karin: Jag håller med dig om det med självkänsla, men det som blir fel är att det verkar som att vi alla tar oss rätten att lägga vår egen tolkning och betydelse i ordet. Kollar man på till ex Wikipedia så har ordet en klar betydelse, men jag har fått lika många förklaringar som kommentarer i bloggen. Ordet självkänsla borde ja betyda EN sak? Hur skall till ex en psykolog som behandlar en patient annars kunna använda ordet? Ha en underbar söndag!! ;)
Jag vet inte om det egentligen är så stora skillnader på våra definitioner av vad självkänsla är, förutom min beskrivning tycker jag Eva satte fingret väldigt bra på vad som kännetecknar god självkänsla, Karins beskrivning är också bra.
Har tänkt mer på psykopat/självkänsla och tycker det är rätt diffust, det finns säkert "psykopater" (men i min värld finns det så oerhört få fullblodspsykopater men många med psykopatiska drag) med hyfsad självkänsla för att h*n besitter nån annan humanistisk aspekt.
Alltså ja... livet är inte svartvitt helt enkelt. Här skulle vi behöva en konkret person att diskutera utifrån. I mitt arbetsliv har jag nämligen stött på allsköns typer, men ingen så skadad individ (vad jag vet... (0= ) som duger som exempel här.
Lola: Jag håller med dig om att om vi diskuterade en speciell person hade det förenklat det hela och att diskutera i bloggen är oavsett inte enkelt, men roligt och intressant ändå.
Tänk så roligt det kunde varit om alla som kommer med åsikter i bloggen här kunde suttit runt ett bord tillsammans och diskutera!
Man kan konstatera att det finns människor som tror sig vara förmer än andra, vara viktigare än andra, vara duktigare än andra och mer älskvärda än andra - jag vet vilket "skällsord" jag skulle använda...... Alla yttringar som inte innehåller en viss del empati eller en viss del ödmjukhet känns för mig ganska negativa - oavsett vad man kallar dem.....
Narcisstiska personlighetsdrag kallas det du beskriver :P
