Detta är inte en kontaktannons, ..tror jag

Ja, det låter faktiskt rätt bra det! =)

Ja det låter ju rätt iallafall :)

Det ser inte precis ut som en kontaktannons :P

nu har väl inte jag mycket erfarenhet från 30års långa giftermål men det låter mycket troligt alltså...

Kanske skulle jag och Anders separera så här efter 32 år för att kolla om du har rätt?
Nja... Jag tror inte det.
Men det ligger nog nåt i vad du säger. Å andra sidan har vi båda jobbat länge som konsulter, och då om någon gång lär man sig att anpassa sig :-)

Jag tror det kan bli svårt om den med 30 år på nacken som gift, väntar sig att nästa förhållande blir likadant som det förra. Då går ju den som varit singel in med mer öppna ögon och sinnen in i förhållandet och jämför inte förhållandet med singellivet på samma sätt som den andra kan jämföra det nya förhållandet med det förra.

SV: Jag är fortfarande piercad i näsan sedan cirka 20 år tillbaka.

Håller nog med till viss del, men ändå en stor del. Någon som har levt länge i en relation är ju redan "van" att leva med någon så då är det kanske enkelt att bara byta mot någon "ny". Har man däremot varit singel länge så är man kanske det blir en stor omställning att just leva med någon. I mitt senaste förhållande så hade både jag och tjejen varit singel ganska länge. Jag var hennes första och hon min sista. Egentligen var ju allt hur bra som helst, men samtidigt så var ingen av oss vana att ha ett förhållande så det blev kanske för mycket av det goda. Ungefär som när man köper två kilo godis och äter upp allt på samma kväll, men jag hade gärna tagit några bitar till...

Just idag har jag nog varit singel i exakt två år så nu börjar jag kanske klassas som långvarigt singel igen då :) Tycker ändå att jag kan kosta på mig att vara kräsen för det är ju bättre att vara singel än att sitta i fast i ett förhållande som inte är helt bäst. Är inte heller så pigg på att träffa någon med fyra barn och ett grinigt ex eller liknande..

Ja, det kanske är sant. Jag skulle nog inte stå ut med en ny hopplös karl efter att äntligen fått ordning på min efter 28 år.;D

Och nu borde Janne knacka på din dörr snart..;D

Absolut ingen aning, har varit tillsammans med "J" sen jag var 16 år: Men det låter ju vettigt!!Du kommer säkert passa i lite rött hår,Kram

Det kan nog vara sant! Sen vet man nog ofta inte vem man är utan den andra personen, när man "växt upp" med den. :) Därför säger jag, man ska vara singel så länge som möjligt! ;P

Sv: Jag tror nog Egoina skulle tycka att det var ok om du piercade dig i ena näsvingen men om du gör det i näsroten, ögonbrynet, läppen eller tungan tror jag hon tycker det är värre.

Nja, nu vet jag inte om jag håller med dig... :)
Om man är singel ett längre tag så vänjer man sig ju att vara själv och sätta sig själv först. Lever man med någon måste man hela tiden kompromissa. Mamma (som varit singel i 24 år nu) säger att hon mycket väl kan tänka sig att träffa någon, men att aldrig bli sambo.
Fast vad vet jag? Jag har aldrig bott själv ens! Det enda jag vet är att om jag skulle bli singel så skulle det dröja länge innan jag släpper in någon ny, speciellt att bo med någon!

Sv: Ja, den biten håller jag med om. I de förhållanden som jag haft och där partnern har haft ett tidigare förhållande så har det ofta hänt att man fått "f-n" för något som den tidigare partnern gjort. Dvs har tjejen haft ett svin tidigare så är chansen stor att man dras över samma kam. På det viset var min senaste mer än perfekt då hon inte var "färgad" av ett tidigare förhållanden. Hon var sig själv helt enkelt.

Hmm...Det där var intressant! Jag har aldrig tänkt på det på det viset men faktum är att du mycket väl kan ha rätt! Kanske att det inte alltid är så, men oftare än man tror...?

Sv: Du har helt rätt och vi visste det. Musslor hoppade vi över. Dessutom står det inte när man ska ha i curryn, men den ska ju i på en gång så den får fräsa med det andra.
Det var otroligt gott! Man kan ju ta vanlig grädde och fixa till receptet som man vill.

det låter mest rätt att en långvarig singel skulle kunna anpassa sig. tycker jag :)

sv: nä har ingen aning om vem det är. jag bor i ett 3våningshus å de e någon från de övre våningarna. sjukt störigt.
dem e ju så bra på att smyga med det också, helt plötsligt så står det bara några påsar utanför våran port.

hahah du får gärna komma hit och skrämma dem ;) du kan stå i hissen och lurpassa ;)

Säkert är det individuellt. Jag har en inbiten ungkarl i min närhet och jag har svårt att tro att en kvinna inte skulle slita ut vartenda hårstå i försök att få styrsel på honom.

Sv: Han hade matlagningsgrädde. Det var jättegott ändå, men det är klart att det är ännu bättre med vispgrädde.

Godnatt och sov så gott underbara Em! Hörs imorn!:D

Sv: Vadå lite mörk bild. haha, den duger väl!!

man kanske blir mindre "kräsen" när man bott ihop länge. som singel har man chansen att välja "rätt" jag tror det finns både gott och ont med att vara singel och gift. kramisar

Tror nog att det handlar om inställning, vill man gärna att det ska fungera är man nog villig att anpassa sig och bryta invanda mönster även om man är van att ha det på ett visst sätt. Sen får väl tiden utvisa om den personen är värd "uppoffringen."
I ett långvarigt äktenskap kan man ju växa ihop så väl som i sär. Människor kan utvecklas åt olika håll även om man levt ihop länge.

SV: Porrfilm i 4D - är du verkligen säker på det? ;D

Ja precis.. Det brukar vara så. Roligt att du kommenterade hos mig:) brukar du svara på alla kommentarer du får?

Här håller jag nog med Diana och hennes mamma. Man blir sjukt bortskämd genom att vara själv under en längre tid och jag TROR att det kan bli mycket svårt att vänja sig av med det.
Sen kan det ju också bli som Ulrika säger, har man träffat den där personen som verkligen är nåt speciellt så kanske man anstränger sig lite extra för att få allt att funka MEN jag tror då att det är väldigt lätt att förhållandet inte blir långvarigt. Lättjan är svår att vänja sig bort från. Oj, det låter inte bra detta! :(

Håller med Gun OCH Janne (utgår ifrån att han är singel... fast man vet ju aldrig;-)). Men hallå: har ni hört om nå't som heter särbo-förhållande. Där kan man kombinera nytta med nöje... när det passar. Bra för alla inblandade... eller är jg helt fel ute nu...

Nä, tror allt hänger på ens inställning helt enkelt. Den människotyp man är, singel eller i par. Gillar inte när man ska göra fack för allting.

jag har själv aldrig varit singel länge måste jag erkänna. har aldrig ens bott ensam så jag vet inte hur det känns.
mannen min har däremot varit singel stora delev av sitt liv och när vi träffades var han 38., men det har gått bra ändå. förytom hans dåliga klädsmak och fisar har jag inte mycket o klaga på.det enda som han själv tyckte var jobbigt var att hans pengar inte var bara hans och han hade andra o tänka på. att man fick tänka om lite när det gäller pengar. inte bara gå och spendera 3000 kr på restoarangen när man har fru o barn.

Jo, du har nog en poäng... Men jag tänker ändå påstå att det är individuellt. Beror ju på hur man själv utvecklats och hur den "nya" är som person. En del människor kommer nog alltid få anpassa sig mer än andra, pga deras personlighetstyp, medan andra bara följer och har det väldigt enkelt att anpassa sig. Nu är ju ingen sämre än någon annan för det så klart. Jag bara tror att folk måste förstå att vi alla är olika oavsett om vi levt i en relation eller som singlar "hela livet".

Tror garanterat detta är en kontaktannons.. ;P

Det tror jag säkert stämmer... Under mina 11 år som jag har bott ihop med min flickvän Jennie har jag lyckats utveckla så många udda egenheter att jag har svårt att tro någon skulle kunna tänka sig att ha med mig att göra. Trixet har varit att egenheterna har fått växa fram lite pö om pö, så för henne är jag fortfarande (nog) normal...

Du får det att låta som om det är så, men jag tror ändå man skaffar sig mer later som singel...
Jag skulle ha väldigt svårt att dela hela mitt liv med en annan människa igen tror jag, för nu är jag bortskämd med att styra och ställa själv i huset.
( Förutom dottern, som gärna vill vara med och styra hon också förstås... )

Ja, jag tror också att det mer handlar om personligheten och attityden.