Hon gav allt, men fick mer

Att först försöka förstå, verkligen försöka, skaffa sig all insikt i frågan man bara kan, innan man tycker något är riktigt stort. Att sedan om det kommer fram nya saker i frågan ompröva sin ståndpunkt och vara öppen, men tänkande och reflekterande.
Detta tror jag innebär en möjlighet till en fin framtid.
Det borde egentligen inte vara svårare än Sudoku.

ja moder Teresa Fick nog otroligt mycket tillbaka.. som betydde mycket för mågna
Det är lättare att förstå vad Moder Theres utförde...
Det är ju oftast så att det är så lite som behövs för att utföra stordåd..

Hälsningar ulla

Jag förstår precis hur du menar! Vilken inre tillfredsställelse hon måste ha känt dagligen över alla hon hjälpt och allt gott hon gjort. Inget värmer hjärtat så som en god gärning utan baktankar. Men så blev hon älskad också.

Goda gärningar ger en egoboots ja! :D

Sv: haha tror inte Egoina läser mina kommenterarer, framför allt inte blogg men jaaa rumphuvuden var de! Ollon brukar ju va mer rosa! Hahahaha

DU VET VÄL VAD HAVREBOLLAR ÄR!?

Att anstränga sig och försöka förstå är stort, men kanske är det än större att förstå när man inte längre förstår. Jag tycker världen är full av besserwissrar som förstår, vet och kan allt och reflekterar inte för en sekund över sina begränsningar.

Jag TROR mig förstå att det inte är exakt detta du menar i ditt inlägg, men det är en del i att förstå för mig.

När det gäller Moder Teresa så inbillar jag mig (när jag tänker på personer som hon och hur media har porträtterat henne) att man tänker inte på att man gör sina gärningar av godhet eller önskan att bidra, lindra, hjälpa, utan man LEVER det livet, det finns som inget alternativ, människors uppskattning, beröm och kärlek...blir som bonus.

Litet pladder så här på kvällskvisten! :)

Jag försöker också alltid att förstå... det lämnar rum för många "aha-upplevelser" och mest av allt, en dialog. Som du säger - att förstå är inte detsamma som att acceptera...

Jag har varit på kurs idag och ska även gå imorgon också, den tar upp mycket av det du skriver om att man måste lära sig att förstå barnen och deras situation, MEN man kan förändra den och man behöver inte acceptera det!
Kloka ord av dig!
ha en bra kväll. :D

oj, det låter ju jättespännande, att försöka förstå! mitt motto är "du kan om du vill"

svar: aha okej.. ja jag vet inte om det är någon skillnad i det läget. jag föddes ju med det, men i nuläget är det ju ändå samma sjukdom som din. Nåja, ska som sagt ta det där med en läkare nån gång ^^

Jag försöker att inte döma, utan tänker på att det finns en bakgrund som jag inte vet om eller förstår. Det tycker jag också på ett sätt är att försöka förstå. Precis som Anne säger, att förstå att man inte förstår.
Moder Teresa gjorde nog allt av godhet, och fick massor tillbaka av det.

Sv: Tack tack! Jeansklänningen är jättemjuk och skön och stramar inte alls. Den är ite riktigt så smal som den ser ut på bilden. Skärpet drar ihop den lite bak i ryggen. Om den skrynklar har jag inte tänkt på, men jag tror inte det.
Tunikan är köpt på Flash och kostade 199 kr. Klänningen på Esprit för 699. Byxorna är gamla, men jag köpte ett par jeans också, som ni inte får se, för det är tråkigt att titta på vanliga jeans! :D
Räcker det så eller vill du veta något mer? :D

Nähä, du är väl inte smal då, men du är inte tjock heller. Eller hur? Jag tycker oavsett det är jättebra att du inte röker.:)

sv: Pepperoni är inget vidare men jag är ju lite kräsen =P

Viktigt att inte döma andra.Man kan tycka olika Det betyder ju inte att man accepterar allt.Med det mått du dömmer andra så får du samma tillbaka.Jag brukar själv gå efter att om man ger med en knuten han kan man inte få något tillbaka, Men om du ger med en öppen hand får du mycket tillbaka.Kram!

Tycker verkligen det var bra skrivet.
Och du la orden i munnen på mig: man kan förstå saker utan att gilla dem eller ens acceptera dem.

svar: hehe, ja, det vore ju riktigt illa :P hur kan man vara för gammal för ett riktigt jobb när man inte ens är fyllda 22??

javisst, jag ska berätta för dig om jag får veta nåt :)

Tror jag måste läsa om texten, kom av mig lite i slutet:P
Men bra skrivet....

Btw, ja tomatpure är nog ett bättre alternativ än ketshup... Men jag föredrar nog att göra egen sås, variera lite örter och så:P

Blir det lättare att ge om man ger av hjärtat tro? Eller, som i Moder Teresas fall, när ens tro sannolikt är det som får fram denna önskan om att ge i individen? Eller söker man sig till en tro, en övertygelse för att man har vissa karraktärsdrag?

Jag kan tänka mig att det är lättare att ge när man inte tyngs ner av världsliga ägodelar och vad vet jag; som i en nunnas fall; av privata kärleksrelationer.

Vad tror du?

Jag tror inte Moder Teresa förstod hur mycket hon hjälpte andra, hon krävde inget tillbaka var bara sig själv och hjälpte till där det behövdes.

Anne: Jag tror det kan börja på olika sätt, det kan börja med att man hjälper en människa över vägen. Men när det tar över ens liv så har det antingen "börjat" någonstans eller så grundar det sig nog i en tro (inte nödvändigtvis en religion). Jag tror att när man ger från hjärtat så tänker man inte alls på annat än att man verkligen måste hjälpa människan/människorna, det är liksom bara en nödvändighet som SKALL göras. Då blir man också förvånad när man får något tillbaks för "man gjorde ju bara det som var nödvändigt".

Men att hamna i den sitsen att man verkligen ger från hjärtat tror jag enbart är de förunnade som (som du skriver) inte har eller inte bryr sig om sina världsliga ägodelar. Åtminstone inte lägger särskild vikt vid de. Kärleksrelationer eller andra relationer blir egentligen samma sak som världsliga ägodelar, prioriterar man deras behov först så får man kanske inte över till de man vill hjälpa.

Jag vet de gångerna jag har hjälpt någon och i ett senare skede fått tack när jag inte hade en tanke på det. Då blir man förvånad för man tänkte inte så alls, man gjorde något som enbart kändes naturligt där och då.

Jag bara tänker.. och försöker förstå, lite snabbt så här, men roligt att du ställer frågan. Hur tänker du?

Sv: Ja, det stämmer att den är jag. Det är precis min stil, så det blir nog att jag har den kvar. Jätteskön och bekväm dessutom.:)

Du är så klok....
Att försöka förstå är den bästa gåva man kan ge sig själv. Utan förståelse, medkänsla, empati, inkännande och säkert många fler skulle vi som människor helt enkelt vara odrägliga! Att sätta sig in i istället för att fördöma ger tillbaka SÅÅ mycket mer.

Kramar!!

Desmond Tutu spelar också med i samma liga tycker jag! En härlig gubbe som det lyser hjärtats godhet om! KRAM!

Ditt inlägg fick mig att tänka på en dokumentär om "köpefruar" och prostituerade från Thailand. Jag har haft väldiga fördomar mot dessa kvinnor (och männen) men dokumentären fick mig att ändra perspektiv. Vad är det som säger att vår syn på äktenskap är den rätta? För hundra år sedan var det få som gifte sig av kärlek här. Och ser man under vilka förhållanden som de flesta lever i där nere så ökar förståelsen för att de gör precis vad som helst för att komma där ifrån.

Sv: Haha, det är inte det att jag vill "tigga" prenumeranter men eftersom besökarna ökat drastiskt den senaste tiden så ville jag bara påminna dem att den möjligheten fanns. :) Jag glömmer själv bort att lägga till nya favoriter...

Jag är storasyster, fostrad att göra utan att ifrågasätta, när jag var yngre skulle jag rädda/hjälpa den ena knäppa killen efter den andra, idag "håller jag mig framme" om någon behöver bli hjälpt och missar jag en sådan situation (eller misstolkar en sådan som med den snoriga hissreparatören förra veckan...)så får jag dåligt samvete. Jag kan tänka mig att jag skulle kunna försjunka och fördjupa mig i detta görande och omhändertagande om jag vore ensam och utan familj. Om jag får frågan vad jag skulle göra med xxx antal miljoner så kommer jag ganska omgående till att jag skulle ge till de som verkligen behövde. Eller som att jag föreslog dig att åka till Indien som volontär på barnhem. Kanske är det summan av uppfostran som åstadkommer detta, jag är inte intresserad av något slags återbetalning.

Nu har jag tappat tråden.

Jo. Samtidigt i allt detta så är det ju min familj den som är mig närmast, den jag hjälper och ger, och det för att det är bara naturligt. Kanske att man som Moder Teresa, Dalai Lama, kanske Nelson Mandela (även om han är gift och har familj men inte hade dessa relationer under alla år i fängelse) att man finner en styrka i sig själv, att ens ego blir mindre intressant för mänskigheten är så mycket större.

Jösses vad jag svamlar, men detta är intressant.

Anne: Jag tycker inte du svamlar, jag tycker du skriver fint. ;) Jag har kollat upp lite det med volontär (medan jag kommer ihåg det). Vissa sätt så kostar det för mycket, andra sätt så är jag rädd att jag inte räcker till, att det skall bli en fadäs. Sen är mina språkkunskaper usla, men de kan jag snabbt fixa till med en kurs. Men jag funderar seriöst på att åtminstone (för att testa först) ta en tre-fyra-veckors semester där jag gör något för någon/några som behöver mig. En ego-tripp vill jag kalla det, för det är en semester som kommer att ge mig mer än någon annan. Hoppas jag inte backar bara!! ;)

Jag vet inte om ens ego egentligen blir mindre intressant när man enbart finns till för andra, för på något sätt så är ju det en större ego-tripp än något annat. Vad är ego i så fall? Är det att tänka på sig själv? Men om man mår dåligt om man inte hjälper andra så är det ju också en egoistisk handling att hjälpa?

Hahaha! Jag gillar att fundera så här, men det är svårt, enklare om man sitter vid ett bord och pratar. Det kändes som att det var min tur att svamla.. :D

Det var ett mycket, mycket bra och tänkvärt inlägg Em. Att försöka förstå det du nämnar är steg 1. Och även om man inte lyckas förstå bör man ändå respektera personer med andra seder etc. (Gränsen går dock vid hedersmord). Däremot är den en helt annan sak att acceptera. Något jag personligen i många avseenden har otroligt svårt för.

Så jättespännande att du överväger en sådan semester! En dag kanske jag också gör det. Visst kan jag tänka mig att det kan bli skrämmande stundtals, men vilken situation är det du inte skulle fixa? Det är ju människor man har att göra med (nu är det inte rehabilitering av barnsoldater i ett Afrikanskt land jag menar). Jag tror världen behöver att vi vågar ge oss ut och vågar lämna vår comfort zone, vågar utmana oss själva. Språkkunskaper eller inte, finnas till kräver inte språk även om det underlättar.

Det där inlägget hade jag kunnat skriva, ifall jag nu varit lika duktig på att få ned ord i skrift som du !
Jag håller med om vartenda ord, och känner ibland också en sån glädje i att kunna hjälpa till, när ingen förväntar sig att man ska göra det.
Om man sedan också får positiva reaktioner tillbaka hamnar man ju i nån sorts glädjerus.
Moder Teresa "knarkade" nog goda gärningar tror jag ! =D

Sv: Godnatt underbara Em! Ja, vi hörs imorgon! :D KRAM

Jag var till New Delhi 2008, förvisso på kongress i "exklusiva" kvarter men i New Delhi finns fattigdomen precis överallt. Jag var livrädd för att åka dit, övervägde in i det sista att fejka sjukdom, för jag var så rädd för hur jag skulle komma att reagera. Visst kom jag att reagera, men inte med förlägenhet eller rädsla utan snarare med en önskan om att få ta itu med saker och ting, jobba, göra något. Under denna resan blev det nu inte aktuellt med något sådant, men jag hann att bli förälskad i landet, människorna, kulturen och få mig en stark önskan om att åka igen och GÖRA något.

En kompis dotter var som volontär till ett barnhem i...minns inte staden, och om detta skrev hon sitt gymnasieprojekt, detta var ett barnhem där man var van att ta emot hjälp från volontärer från olika länder.

Kolla gärna in min nystartade matblogg :)

=)

=)tackar tackar!!

Tack så mycket :)

Mmm, förstå och inte döma. Kunna känna och inte glömma. Eller nått sånt var det en äldre tant som sade till mig en gång. Man måste vara ödmjuk. Världen blir lite finare då!

Konstigt jag har just haft några liknande tankar... Ja inte just om moder Teresa men om att det finns så fantastiska människor som offrar sig själva så totalt för andra ??? Och en del som aldrig gör nått utan egen vinning ??? Undrar hur det kommer sig ? Jag skulle själv kunna tänka mig att skänka pengar om jag vann men inte ge bort allt jag äger för några främlingar. Har tittat på Extreme home makeover och sett vilka fantastiska människor det finns jag blir helt förundrad ibland...

Jag hålle med dej i det du skriver. Men det är inte alltid man förstår...fast man får försöka att acceptera att alla människor är olika och att alla har rätt att vara olika.
I mitt jobb träffar jag många olika kulturer , man har mycket att lära av varandra..Det vi gör kan nån tycka är helt konstigt och fel och det dom gör kan vi tycka är konstigt och fel, men vem har rätt egentligen?? Finns det några rätt och fel?!?!?
Nu väntar sängen och en färd till drömmarnas land. Kram och godnatt!!

Jag ger så mycket i mitt jobb med barnen så jag har inte något behov av att ge mig ut i världen och ge. Jag säger som Gun att jag aldrig dömer utan tänker att det alltid finns en orsak...det ger jag till barnen i förskolan och vi är den avdelning som aldrig har konflikter trots 19 barn! De andra tycker att det är så konstigt, med tanke på att vi har mest killar på avdelningen. Men barnen gör ju som jag och jag går inte in i konflikt, och det gör inte mina kollegor heller. Vi har en oerhörd respekt för varandras tyckande och tänkande.

Min kusin är ute i världen sedan flera år tillbaka och arbetar åt SIDA, Unicef, Pro Plan , Röda Korset med flera. Hon var tillochmed i Nyhetsmorgon med Tilde och berättade om sitt arbete i Pakistan efter jordbävningen för något år sedan. Sist var hon på Filipinerna...och det blir nog Haiti för henne. Hon är samhällsbyggare och kommer långt efter katastrofen för att bygga upp igen.

Jag önskar att jag vore en god människa ibland vill jag gärna inbilla mig att jag är det också men ganska snabbt så händer något som bekräftar att man står sig själv närmast men har man tur så kanske det räcker att man gör så gott man kan. Tveklöst så kunde Moder Teresa mer än många av oss iaf.

förstår precis vad du menar. att hjälpa en annan människa får en själv att må så bra. det är det som är tjusningen med att hjälpa andra..

Jag skulle vilja säga att, att vara troende är som att veta att man alltid har en hjälpande hand. Som en bästa vän deluxe.

Jag är en sån som inte vill tro att det finns några onda människor. Jag är en sån som in i det sista vill hävda att människor som utför onda handlingar är missförstådda, känner sig oälskade, är giriga osv. Men inte onda. När man ser sig om i världen kanske man tyvärr måste tänka om.

"den som vill vinna sitt liv ska mista det"

Intressant, jag vill också förstå. Men ibland blir jag nästan arg på mig själv för att jag förstår, alltså om någon gör någonting jätteelakt och ondskefullt så förstår jag ändå varför den gör så och det blir nästan så att jag accepterar det "den kan ju inte hjälpa det" liksom. men det är sant som du säger, det är skillnad på att förstå och att acceptera, det behöver jag förstå...hehe.
men att förstå andra kulturer och övertygelser är jätteviktigt och det ger en mycket mer perpektiv.
Bra skrivet!