Lagom är bäst
Jag tror ens självkänsla kan bli överdrivet. Vi kan tro vi har så högt värde att vi tror vi är mer värdefulla än andra. Vi kanske tycker att vi själva kan kräva mer av vår omgivning för att vi anser att vi är mer viktiga än andra.
Är det det som kan vara boven i dramat när det gäller vissa rika människor? Eller människor i makt-positioner? Jag tycker mig även ha sett det beteendet när det gäller vackra människor, men i mycket mindre utsträckning än vad gäller människor i inflytelserika positioner.
Att ha för hög självkänsla gör att den empati man eventuellt visar blir nedlåtande och arrogant, eller blandar jag begreppen?
Hur vet vi vad som är lagom självkänsla och hur kan vi få den, behålla och vårda den på rätt sätt?
Jag tror inte att arroganta människor har "för hög" självkänsla, tror snarare det är tvärtom, att de har så låg självkänsla att de måste finna någon eller några att se ner på för att själva få ett värde i jämförelse med någon annan som i deras ögon har det "sämre" ställt. phew, lång mening
Jag kan nog hålla med Leila härovanför till viss del. Sen kanske det inte behöver vara självkänslan alla gånger som ger ett arrogant och nedlåtande beteende. Om man är enormt rik och har otroliga framgångar eller är otroligt vacker (och rik) och har otroliga framgångar kommer nog en viss osäkerhet gentemot andra människor. Alla nya bekantskaper, vill de vara ens vän för den person man är eller dras de till en för att man är rik/vacker/framgångsrik/berömd? Då kankse man lägger sig till med en arrogant och nedlåtande yta?
Steg 1 är nog att skaffa självkänsla..
Jag håller nog också med Leila, att arroganta människor snarare har för låg självkänsla. Har man hög självkänsla så vet man sitt eget värde oavsett vad, därför kan man bemöta människor på ett bra sätt oavsett hur man blir bemött själv.
LAGOM...vad är det??? ja, det kan man undra, ett typiskt svenskt ord iallafall...
kram
Jag tror som de andra, att man snarare har låg självkänsla om man beter sig arrogant mot andra, och hela tiden tar varje chans att hävda sin egen förträfflighet. Har man god självkänsla behöver man inte trycka ner andra.
Man kan ha narcissistiska drag som gör att man är arrogant, men det vanligaste tror jag är att man "bara" har låg självkänsla.
Jag kan ju ha fel, men det är så jag tänker i alla fall.
Neh, tror inte man kan få "för" hög självkänsla, då handlar det nog snarare om megalomani eller psykopati? Då är ju förmågan att känna empati mycket liten. Arrogans är väl mer pga för låg självkänsla, som de andra säger. Men frågan är mycket intressant.
Sv. Nu ska vi inte vara sådana, brandvarnare är viktiga grejer.. ;-)
har man bra självkänsla så finns det ju ingen anledning att vara elak mot andra människor..så jag håller med de övriga
Enligt Nelson Mandela ska vi inte vara rädda för att se oss som Guds avbilder. Desto mer vi tillåter oss att stråla av självkänsla desto mer tillåter vi andra att göra det också. Vi vinner inget på att förminska vår förträfflighet..snarare tvärtom. Tillåter vi oss att vara förträffliga tillåter vi andra vara det....så var inte rädd för att ha världens bästa självkänsla. Det kan aldrig skada andra.
Problemet är väl när det blir sjukligt. Narcissister har väl en överdriven självbild men då beror det på en hjärnskada(?).
Att ha höga tankar om sig själv och se ner på andra är inte riktigt självkänsla utan så kallad falsk självkänsla. Bra självkänsla innebär ju att man accepterar sig och andra precis som de är :)
En som har höga tankar om sig själv kan lätt bryta ihop en dag. Vad vore personen utan sitt vackra utseende eller sina pengar? Säg att allt försvinner? Håller självkänslan upp en då? Om inte så hade den nog inte så bra självkänsla som den trott.
Nämnde "självkänsla" en aning mycket där :P
Åh, vad du skriver tankvärt! Nu gick jag ju igång och fick lov att orera hej vilt på min blogg!
Och jag är rädd att jag inte håller med dig om risken med uppblåst självkänsla utan tror att arrogans och hybris är tecken på bristande sådan. Eller helt enkelt beror på en helskruvad moralisk kompass! :)
Jag är nästan övertygad om att det finns något som kan tolkas för överdriven självkänsla, men det som ligger i botten kan ju egentligen vara osäkerhet eller vilja att vara någon annan.
Jag tror att man kommer långt med ödmjukhet; att bemöta andra som jag själv vill bli bemött.
Kram!
självkänsla och självförtroende är inte samma sak. det är nog där förvirringen börjar här.
