Inlägg utan avslut

Det verkar som att det du vill ha sagt är att man ska stå på sig och vara sig själv och inte vara och göra som "alla andra". Jag tycker att det du gjorde var bra, alltså att du skilde dig från mängden, inte just för att skilja dig från mängden, utan för att vara dig själv =)
Kram!

Det verkar som att det du vill ha sagt är att man ska stå på sig och vara sig själv och inte vara och göra som "alla andra". Jag tycker att det du gjorde var bra, alltså att du skilde dig från mängden, inte just för att skilja dig från mängden, utan för att vara dig själv =)
Kram!

Hej raringen! Nu har jag piggnat till lite ;)
Jo det är intressant det där, jag har alltid haft turen att va i "poppisgänget" och kanske det var det som gjorde mig stark nog att ALDRIG använda märkeskläder. Medans min storasyster tex köpte Lacostetröjor så köpte jag en för 59:- osv... jag var och ÄR nog fortfarande "kärringa mot strömmen" som vi säger... Är riktigt ANTI lyxprylar i hemmet (det bar mig emot när jag köpte vår "platt-Tv" nu. Tycker sånt e larvigt. Och älskar att vi behåller vår gamla lilla Honda trots att vi fick höra att man KÖPER EN STOR O DYR O FIN Kombi när man får barn. Jag har alltid varit uppfostrad efter "man handlar efter ekonomi, o mättar mun efter matsäck" javisst kan man handla en massa lyx men då är det ju bankens grejjer? Jag vill BETALA själv för det jag äger! ;)
Fuck materialistiskt helt enkelt. Man blir inte lyckligare att ha det som den "rike grannen"¨
Oops, nu blev det en novell igen (hoppas du inte somnat nu) hihihi KRAM

Jag läser nog igenom detta- och svarar ikväll när jag kommit hem. :)

Av någon anledning har jag alltid placerats i "domdär" facket vart jag än har befunnit mig. Jag har aldrig försökt med flit passa in mängden och har varit utfryst största delen av skoltiden på grund av detta. Men nu såhär i efterhand när jag är vuxen är jag verkligen glad att jag aldrig köpte de moderna kläderna eller började på en sport för att alla andra gjorde det för det betyder att jag alltid har varit mig själv och hade jag inte varit det vem hade jag då varit idag kan man undra.

Var dig själv, för alla andra är upptagna :) bra citat det.

Att klippa av märket var nog det tuffaste jag läst på länge. Nu snackar vi stake!

Alltså jag kan förstå dig lite på ett sätt tror jag, inlägget var aningen rörigt i mitt huvud på något sätt..

Men jag har också en slags mall! Jag försöker alltid se bra ut, uppför mig alltid väl, tackar för saker, ber om ursäkt om jag är sen, öppnar dörren, säger till när toapappret är slut etc... haha du vet, sådant som de flesta bara struntar i...
Fast jag har väl någon knäpp ide om att de flesta andra BORDE vara sådana så jag kan lätt se ner på människor som inte "sköter sig". Medans jag tror många andra ser på mig som att jag borde sluta vara så "stel", fast det är jag ju inte.. jag är bara ordentlig, det är väl lite av en statusgrej tror jag. Eftersom jag rankar mig själv högt och andra slarviga, hödljudda personer lågt...

Status är ju mer eller mindre viktigt för de flesta, men status kan vara så otroligt olika för olika människor.

sv: Haha jo men det komiska var ju att jag visade de enda VÄRSTA som hände då vi hade fiskarna, men det sket hon i, utan hon påstod att jag gjorde något olagligt genom o ha dem i en jävla skål och att jag var en djurplågare.

Okej om jag satt o tröck in fingret med massa mat om handen och poka fiskstackaren, eller om jag sket i att byta vattnet, eller övermata eller INTE ENS MATA dem, men nej nej, jag är en djurplågare för jag skötte dem i en KÖPT FISKSKÅL FRÅN EN DJURAFFÄR.

Jag är väldigt lättpåverkad, har levt på jävla dryck och en buljongsoppa som inte mättade ett skit. jag håller på att dör här av hunger och ilskan gick ut på henne.

Jag har alltid varit med "de där" och kommer stolt ALLTID vara det också. Jag bryr mig verkligen inte om vad andra tjänar eller har, så länge jag lever mitt liv och gör saker som JAG vill är jag nöjd.

sv; det är inte klokt heller ;)

sv. han har det bra. imorse drömde han om unga barnflickor o lydiga kvinnor.
ska försöka o läsa ikapp i kväll. Så mycket roligt man missar när man är död. Men just nu måste jag reda ut mannens hemliga barn

Jag har aldrig förstått mig på hetsen med kläder och sånt. Kanske för att jag alltid varit stor och därför inte kunnat ha det som varit "inne". Sen är jag otroligt snål när det gäller kläder, det ska kosta så lite som möjligt... Men heminredning... där har jag min svaga sida. Skratt!

Jag har inte riktigt någon aning om jag var populär eller en av de där. Jag hade mina kompisar som jag umgicks med och i vårt gäng fanns det ideal om hur man skulle vara. Andra gärng hade andra ideal. Jag kommer ihåg att jag älskade att experimentera med mitt yttre och hade på gymnasiet lappade Lewis och sönderklippta collegetröjor...och det hade ingen annan. Då skrek de efter mig i korridorerna att jag var så jävla ful...det sket jag i för jag tyckte jag var cool. ett hakvår efter gick alla med lappade jeans och sönderklippta collegetröjor ...men då hade jag redan något annat.

sv: Blodgruppsdieten för Blodgrupp 0 är ju nästan som LCHF fast minus mjölkrätter.

sv: ja jag vet, hur kul som helst!! :D jag brukar spela lite dum och ställa mycket frågor som dom får förklara för mig, å det är såååå kul att få höra deras tankegångar!

Slutsatsen kan ju vara den vill vi verkligen ha den status vi får!? mår vi bättre?, eller vad tycker du!?`
Det är vääl egentligen inte viktigt med status, men endå är de det,.. Ta tex hur det är i en klass,.. den jag går i, Man märker tydligt vem som ät populärast och vem som ej är det,.. Man vill hellre var den som alla berömmer och pratar med än den som ingen säger hej till,.. Och då är status viktigt, även fast vi inte tkr det,.. det är ngt vi ibland tänker på utan att riktigt "tänka" om man säger så!!! Det var mmin lilla åsikt.. Kolla gärna in på min blogg, och mååste säga att du är oehört lik din dotter ;)!!!
KRAM KRAM!

Jag har aldrig haft nåt som helst klädintresse, annat än att "nåt måste man ju ha på sig". Statusprylar har vi haft en del, men inte "bara för att", utan efter moget övervägande (Anders är en noggrann marknadsundersökare).
Dom mesta pengarna har vi dock lagt på resor. Där har vi satsat på kvalitet! Med det menar jag inte dyra lyxhotell, utan att vi åkt till ställen som vi verkligen VILL åka till. Sen har vi för det mesta bott på lopphotell eller campat. DET är kvalitet för mig, att kunna resa dit jag vill och spendera fyra - fem veckor bland folket istället för att bo på en resort med andra västerlänningar. Därmed inte sagt att det är fel - var och en är salig i sin egen tro :-)

Kanske att ibland kan strävan efter att vara annorlunda gå för långt? Jag upplevde själv det på högstadiet, i många fall gick jag min egen väg och det var bra men när andra gjorde bra saker så bara för att jag inte ville vara som dem, gjorde jag inte alls det som var bra. Om du förstår... jag blev själv lite förvirrad nu. :)

Jag är så ointresserad av märken som man kan bli. Ibland kan man hitta jätte fina saker och det kan ju hända att det är just en av de dyra och rätta märken. Men jag försöker alltid o tänka so att är det värt de pengarna ? För pengarna kommer väl från att jobba och är det värt o jobba ex antal dagar för ett par svindyra jeans eller dyrt överkast ? Det kanske går lika bra med en billigare och tiden kan man använda med umgås med barnen istället. Barnen är väl bara små en gång i livet och den tiden får man aldrig tillbaka.

Jag har alltid varit en sån där som vänder kappan lite efter vinden. Så jag var kompis med både poppisarna och de vanliga och kan umgås med de flesta även idag.Däremot så hade vi INTE ekonomi att handla märkeskläder för under min uppväxt. Det har vi idag, men jag bryr mig inte ett jota om sånt. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra. Mina söner brydde sig mycket om märken när de gick i skolan.när jag betalade. Men idag när de jobbar och får betala själva, så bryr de sig inte längre om märken.
Sv: Jag var o handlade på ICA. Varje sekund inne i den affären är en sekund för mycket. Jag får klåda där inne, vill bara ut=D På t.ex HM kan jag göra ett försök till att småle till andra om jag får stå i kö. Dessutom var det här en medelåldersgubbe, ingen pensionär, för DÅ hade jag haft tålamod=D
Vilken lång kommentar du fick nu=D

Det var coolt av dig att klippa bort märket tycker jag. Jag var varken eller när jag var ung. En grå mus som ville smälta in, men kände sig ganska osynlig för det mesta. Jag hade ganska ofta "fel" märken på kläderna, och var inte stark nog att vara stolt över det, tyvärr. Däremot var jag väldigt stolt de gånger jag för en gångs skull hade "rätt" kläder på mig.

Jag är också så där så jag går egna vägar och väljer vad jag vill istället för vad andra förväntar sig att jag vill.

Hahaha! Starkt av dig att gå din egen väg och att demonstrera det så tydligt! Själv var jag inte särskilt cool och inte med i innegänget. Märken i sig är inte viktiga för mig om kläderna är snygga ändå. Jag tycker att du hade en klar poäng med ditt inlägg, att våga stå för den du är och vad du tror på, även om det går mot strömmen. Bra skrivet, som vanligt!

Jag känner igen mej i det där. Häftigt att klippa av märket - det gillade jag!

Du är den du är och trivs med det. Du vill inte falla för grupptrycket om du kan undvika det.

PS. Själv är jag ju en "märkesbög"... fast nästan bara på rea. DS

Enda gången jag är avundsjuk på det faktum att de flesta jag känner har bättre ekonomi än jag är när något händer som i min värld blir en katastrof, och som i deras värld mest hade varit irritation likvärdig med ett myggbett. Som när något viktigt i hemmet går sönder, såsom kylen, eller när tacket läckte och vi inte hade pengar att laga det, eller när man måste göra precis allting själv för att spara ett par hundralappar. Men oftast tycker jag att vi har det bra. Och är istället avundsjuk på det där som kan ta emot en spontanvisit mitt i veckan i ett välstädat hem där alla har rena kläder och brödet är nybakat och ingen sätter sig på en stol med gammal kladdig yoghurt. När ska jag nå den vuxennivån?

Jag har alltid älskat second hand och blev faktiskt aldrig retad för det, men det kan nog även bero på att jag var en jäkel på att slåss hihihihi... men när mina döttrar var yngre så handlade vi ofta på second hand samt att jag själv ägde en butik ett par år så då hade jag första tjing på det som kom in. Dessutom så gjorde jag om en massa kläder, jag målade dom, batikfärgade mm. Men min äldsta dotter fick iallafall en kommentar från en av de andra tjejerna i klassen hon sa så här -Du skulle ha varit mycke populärare om du hade haft märkeskläder.. Till saken hör att Mikka är jättepopulär och dessutom snygg så kommentaren var ju hel löjlig men den träffade ändå där den skulle så Mikka blev ledsen först men sen blev hon bara arg och beslöt sig för att strunta i det och hon handlar fortfarande sina kläder på second hand då och då...

Märkeskläder har aldrig varit viktigt för mig, inte pga märket i alla fall! Visst händer det att man köper lite dyrare kläder just för kvalite och så, men aldrig för att man blir cool av det.

Men jag förstår verkligen vad du menar. Jag fick en ganska ful tröja i julklapp när jag gick i högstadiet och jag bar den i skolan - bara för att göra mormor glad. Att den var stenful och jag kände mig uttittad fick jag ta. Men bra kändes det inte!

Gick på en liten skola under uppväxten och jag umgicks med alla. Hade inga märkeskläder, det fanns det inte pengar till, utan det var Ellos som gällde! Men jag kände mig aldrig utanför bara för att jag inte hade ett spec märke på kläderna. Tack o lov!! Är fortfarande inte intresserad av märken.. Är plagget bara snyggt och skönt så får det gärna vara ett "skitmärke"!!! ;o)

Jag tycker att det handlar mycket om vilken inställning man själv som person har. Tyvärr tror jag de flesta som bär märkeskläder gör det för att framhäva sig själva - inte för att just det plagget, den väskan eller de skorna var det som var skönast eller passade bäst i modellen. Det är märket man vill åt - inte det "nyttoföremål" som kläder är. Då känns det fel för mig, speciellt om man samtidigt ratar andra människor som inte har "rätt" märken och betraktar andra människor som föremål och dömer dem efter klädval och inte personlighet eller andra kvalitéer. Jakten på status, att vara någon, synas på Stureplan, rikedom etc. känns ytligt meningslös. Vad betyder en märkesjacka när man ligger på sin dödsbädd??
Ett klokt inlägg, tror vi alla emellanåt behöver ifrågasätta vad våra sanna värden i livet är.... Kram.

Jag tycker det är en viktig tankegång som man ska göra innan man köper det senaste. Inte bra för mamma natur det där...

Jag tycker det är bra! Tror att det är många som behöver få höra sådana saker, om och om och om igen!