Tvingas abortera eller tvingas föda
Vad om situationen är tvärt om. Kanske mannen vill ha barnet, men inte kvinnan? Kan kvinnan tvingas bära fram barnet och sen överlämna det till pappan? Jag har tusen frågor och tusen svar efter att ha läst det här.
Vilket dilemma! Hur löser man detta?
En trixig fråga. Just att kondomen spricker, då har ju killen gjort vad han kan för att inte bli förälder. Men, eftersom det är omöjligt att bevisa att så var fallet (att han verkligen skyddade sig), det kan ju bli ord mot ord, så får man väl ha en lag som täcker allt. Som den vi har idag... Är man redo att ha sex så får man ta konsekvensen att eventuellt bli förälder. Men det är surt, det kan jag förstå.
Sv; haha, okej, brukar du kolla på melodifestivalen annars? (:
tycker att man måste se till att man är överens om vad man skulle göra redan innan man hoppar i säng. har men vaginalt samlag finns alltid risken för en graviditet vilket man ska vara medveten om, men det är en fråga som aldrig kommer ordnas upp mr än att det är kinnans kropp, därmed bör det vara hennes beslut i slutändan, men om mannen inte vill och har försökt skydda sig ska han inte tvingas betala...men då gäller inte "hon sa att hon åt piller" gälla som skydd
Hur jag än vänder och vrider på det så tycker jag att eftersom det är kvinnans kropp så är det, om de båda inte kan komma överens, hennes beslut. Vilket kanske inte är en så himla stor fördel för henne som vissa verkar tro, utan ett enormt svårt ställningstagande om man inte tänkt skaffa barn precis då.
Visst är det hemskt att bli pappa helt ofrivilligt, men mannen får ändå stå sitt kast, precis som en kvinna som inte kan förmå sig till att göra abort får göra.
Jag tycker även att de ska vara med och försörja barnet vare sig de vill eller inte.
Jag håller inte alls med Malin Wollin, och tycker det rent ut sagt är löjligt att kalla det ett övergrepp, även om jag kan förstå dilemmat.
Jag tycker det är kvinnans sak att bestämma om hon vill behålla barnet. Mannen behöver ju inte vara delaktig om han inte vill. Menar, kvinnan måste ju ha räknat med det när hon bestämde sig för att behålla barnet.
Jag tycker killen ska få vara med och välja om han nu skyddat sig för att just inte bli pappa.
Men det beror nog på situationen. :S
sv: Har ni inte så mkt snö kvar där då? Här vid hässleholm är det as mkt snö! Hundarna druknar när dom försöker gå på "gräsmattan". Dom är inte så förtjusta att gå på asfalten. =/
Nä jag ser ingen som helst anledning till diskussion. Det är kvinnans kropp, tillika är det hon som tar största "smällen/risken" att just bli gravid. Jag tror det ska till abnorma krafter för en abort. Man kan ju lixom räkna ut anledningar till ett ligg...kärlek/lust/fortplantning.
bla bla bla .... kvinnans beslut punkt och slut.
over & out.
:)
Gun: Jag tycker också att det måste vara kvinnans beslut. Något annat blir helt fel när det trots allt handlar om hennes kropp. Tvångsabort låter ju helt fel. Men jag förstår om män känner det orättvist om de tycker annorlunda än kvinnan, oavsett om det är som de vill eller inte vill ha barn.
Sv: Jag förstår också dilemmat, och att det kan vara jättejobbigt även för mannen såklart.
Det är väldigt krånligt men jag anser att pappan måste få ha sin åsikt om denna stora grej.
Har en tjejkompis som blev gravid pga kondomen sprack.. Pappan ville absolut inte behålla barnet eftersom han bara var 19... Men hon behöll barnet nu har barnet ingen far för han vill inte träffa barnet.. Hemskt men man måste väl kunna prata om det, behöver ju inte ske inom en dag. För mig så skulle jag först och främst lyssna på fadern, eftersom han måste yttra sig också självklart!!
Gud så svårt. Det är ju alltid två (för det mesta) som är med om ett samlag. Alltså bär båda ansvar för eventuella följder. Att det sedan av naturliga skäl är kvinnan som är så illa tvungen att bära barnet är en annan femma. Personligen tycker jag inte att killen ska tvingas att ta ansvar för ett barn han inte ville ha från början.
Det att kondomen spricker händer väl inte så ofta och att man just då skulle ha blivit med barn händer väl ännu mindre. De flesta har nog medvetet haft sex utan skydd och hoppats att den andra delen ska ta hand om skyddet. I såna fall får man faktiskt skylla sig själv. Vill man inte ha barn då får man själv skydda sig själv.
Men har man skyddat sig och trots det har man blivit med barn då är det jätte svårt o komma överens hur man ska göra. även om man kommer överens då o behålla barnet då är det ju hela livet man är tvungen o ha någorlunda relation med denna person för man har ett gemensamt barn.
Min äldsta har ju en pappa som inte vill ha något med henne o göra. Han betalar ingen underhåll och har inget annat kontakt med henne. han ville först ha barn, men ändrade sig sen när jag redan var gravid.
Det är det jag menar med att p-piller för killar är bra för just - killar.
Alla kan bli förlorare en sån gång och alla kan bli vinnare. Det finns sådana val som gått åt helvete då kvinnan valt att föda barnet mot mannens vilja, barnet vuxit upp utan en far, barnet utvecklat en depression och tagit livet av sig.
Alla kan bli vinnare då en man inte ville bli pappa men blir der iallafall för att kvinnan väljer att föda och han senare säger att barnet är det bästa i hans liv.
Jag har sett alla möjliga varianter av barn som kommit till världen för att en mamma bestämt så.
Finns inga enkla svar vad som är rätt.
Och de som säger att det är egoism har rätt. Varför skulle du annars skaffa barn? För Sveriges skull? Du skaffar ju barn för DIN skull...och det är väl inte fel?
Min dotter har barn med en riktig "knöl" han ville inte ha barn men läta henne tro det, och lät henne vänta barn själv. Nu har han helt slutat höra av sig. Roy är drygt ett år, och har fått en helt underbar styvpappa i sitt liv.
Det är svåra frågor, det dära med mamma och pappamakt. Har alltid tyckt att det är fel att mannen sällan har något att säga till om och väldigt sällan vinner en vårdnadstvist. På samma gång så kvarstår faktum att det är kvinnan som bär på barnet och att hon har (och självklart ska ha) makten över sin egen kropp.
Som sagt. Svårt.
Det är svåra frågor, det dära med mamma och pappamakt. Har alltid tyckt att det är fel att mannen sällan har något att säga till om och väldigt sällan vinner en vårdnadstvist. På samma gång så kvarstår faktum att det är kvinnan som bär på barnet och att hon har (och självklart ska ha) makten över sin egen kropp.
Som sagt. Svårt.
Har för mig att vi redan diskuterat detta i din blogg? .. eller är jag ute o cyklar?
Hrm, har funderat mycket på det där. Men det måste väl tillslut ändå vara kvinnans val, det är ju henne kropp. Existerar alternativet "fader okänd" fortfarande? Menar ur ekonomisk synvinkel.
Det är en skitknepig fråga. Jag har själv en bekant som sa till sin pojkvän att hon åt p-piller och sedan slutade hon bara och "råkade" bli med barn. Det tycker jag är för jävligt, rent ut sagt. Spec när mannen ifråga väldigt tydligt sagt att han INTE vill bli pappa... inte på ett bra tag i allafall.. Har man använt kondom(som spruckit) för att skydda sig mot graviditet så tycker jag att det måste diskuteras gemensamt. Men kvinnan har ju alltid sista ordet eftersom barnen finns i hennes kropp. Tvångsaborter är nog att gå för långt!
utan att läsa artikeln som du länkat till så tänker jag svara ändå,
vad JAG tycker.
vill kvinnan behålla barnet mot killens vilja, så ska han inte behöva betala. Om det är så att han inte kommer vilja ha något med barnet att göra. Vill han ändå vara pappa så ska han betala.
En kvinna ska inte behöva tvingas att föda barnet om hon verkligen inte vill.
samtidigt blir det lite diskriminering där mot killen som vill ha barnet.
Trodde jag kunde stå helt fast i mina tankar och beslut här. men... är rätt kluven nu när jag verkligen tänker.
Men vill killen inte ha barnet, så fine, skit i det då. men kom inte sen och säg att du har rätt till att träffa bebben utan att betala. Punkt.
Ja det där är en knivig fråga. Har inget svar på vad som är bäst....
Det finns just inga enkla svar eftersom det är kvinnan som blir gravid och får leva med besluten hon tar kring det.
MEN. Om man har samlag där preventivmedlet är kondom och kondomen går sönder och kvinnan vet (eller inte vet) att hon är inom befruktningsfönstret; gå då till apoteket och köp dagen-efter-piller och så var det inte mer med den saken. Dagen-efter-piller är nu ingen preventivmetod men i ett läge där man vet att det finns risk för en befruktning som man inte önskar, då är dagen-efter-piller en utmärkt lösning.
Det här är en väldigt knepig fråga. Jag tycker att om mannen har skyddat sig och på så sätt visat att han inte vill göra barn i det skedet, så ska han väl inte behöva betala i arton år för ett barn som han inte hade tänkt skaffa från första början? Om kvinnan väljer att behålla barnet har hon säkert tagit det i beräkningen. Alla realistiska kvinnor borde i alla fall inse det. Eller tänker jag fel?
Om kvinnan däremot inte vill behålla barnet, men mannen vill så är ju saken klar. Det är hennes kropp och därmed hennes sak att bestämma. Mannen själv borde inse att det inte är en hållbar situation för ett barn att växa upp i. Kvinnan kan ju inte lämpa över barnet till honom direkt efter förlossningen.
hur länge ska då mannen ha rätt att ångra sig?
låt säga att han vill ha barnet de första veckorna av graviditeten men sedan kommer på att nej du, jag vill inte ha barn.. du får göra abort.
annars är det ju ett övergrepp mot mannen, tydligen.
Han har ju ganska många veckors marginal där.
Plötsligt bestämmer mannen över kvinnan, igen.
Det här är ju något av det svåraste som finns, men ändå måste det väl vara kvinnan som har rätten att besluta. ( Fast jag tycker det blir hur galet som helst i vissa fall )
Trots allt måste man ju vara medveten om att hur mycket man än skyddar sig, så finns alltid en liten risk att ett litet liv blir till.
Men visst måste det kännas otroligt surt för killarna, som inte får vara med och bestämma.
Jag måste svara så här. Om man har använt kondom.som gått sönder. Kvinnan vill behålla barnet, mannen vill inte.
Klart kvinnan ska få behålla barnet, däremot tycker jag inte det är helt okey att tvinga mannen att bli pappa. Han har ju ändå gjort det han kunnat för att INTE bli det.Ersättningsskyldig lär han ju bli oavsett. Äsch, vad invecklat det här blev, jag tycker faktiskt lite synd om killarna här. Tycker att barn ska bli till mellan 2 som verkligen vill ha barn. Svår fråga.
jag tycker att om det är så som i fallet att kondomen sprack och det alltså inte bara var ren dumhet. Så borde kvinnan ha rätten att behålla barnet men borde inte kunna kräva pappan på något underhåll. handlar det däremot om att man hoppat över kondomen är det bådas ansvar. hade det istället varit så att pappan ville ha barnet och mamman inte blir det genast mycket svårare, det är ju ändå hennes kropp, hon som måste bära omkring på en bamsemage i 9 månader och föda barnet. håller med mia att det är synd om killarna!
det är väll bara för dem att skilja sig?
för det verkar som att de inte planerar ett liv tillsammans, då är det ju bara att skilja sig, han blir fri och kan leva i kunskap om att han har gett en kvinna en gåva för livet. han kanske inte har det bästa samvetet, men det är ju i slutändan hennes beslut om att behålla bebisen och det kan hon ju inte skylla honom för.
Jag tycker att kvinnan skall ha sista ordet i en sådan tvist. Det är trots allt hon som bär på livet.
1. Eftersom det är kvinnans kropp kan man inte tvinga henne att abortera eller att behålla barnet om hon inte vill.
2. Underhållet är ju till för barnet, så pappan bör vara tvungen att betala hur det än gått till att kvinnan blivit gravid. Barnet ska ju inte behöva lida även om mamman gjort fel.
3. Om en kvinna ljuger om att hon äter p-piller för att hon vill bli gravid fast mannen inte vill så tycker jag nog att man kan se det som ett övergrepp. Dock ändrar det inte 1 och 2. Om en kvinna bestämmer sig för att behålla barnet mot mannens vilja när hon blivit gravid av en olyckshändelse eller om båda slarvat är det inte ett övergrepp mot mannen.
4. Wollin får det att låta som att kvinnor lurar män att göra dem gravida i parti och minut. Jag har ingen statistik på det här, men jag kan inte tänka mig att det är så vanligt som det framställs i artikeln.
Jag blev gravid och min pojkvän blev överlycklig, men för mig var det inte lika självklart. Ålderskillnad och förhållande på distans gjorde det svårt. Han ville så gärna ha barnet och jag tvekade in i det sista. Bokade tid för abort tidigt, men jag blev hemskickad två gånger på grund att de tyckte jag tvekade för mycket. Det var ju trots allt hans barn med och vi var två om detta, inte bara jag. Jag tvivlade på förhållandet och till slut gjorde jag abort i vecka 12. I slutet är det ju jag som bestämmer trots allt. Alldeles för sent, magen hade börjat synas, lilla lilla....
Det tar ont att ha tagit bort ett barn som var önskat av sin far, som hade blivit den mest fantastiska pappan.
usch vilken knivig fråga.. det finns inget vitt eller svart, allt är en nyans av grått
hur menar ni att man ska kunna bevisa då att de använt kondom/skydd?
vem ska man tro på?
"om de använt kondom och den sprack så har mannen gjort vad han kan"
"han blir lurad"
"ska inte behöva betala"
Ingen som tänkt på att det är en tredje person det handlar om?
ett barn.
det finns en enkel lösning på det hela för både kvinnor och män som inte vill acceptera konsekvenserna som samlag kan ge -
knulla inte.
Jag tycker att ett barn är något man ska skaffa tillsammans, det behöverabsolut inte vara planerat men både mannen och kvinnan borde vara medvetna om vad som sår på spel och vad man ger upp för att bli förälder. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att skaffa ett barn bara för att "jag vill ha ett barn", jag vill inte vara ensam att uppfostra ett barn, jag vill ha en familj.Och jag vill att mitt barn ska ha en familj. Jag tror dom flesta känner så ch jag tror att barn som har båda föräldrarna närvarande mår bättre än ett barn som inte var önskat av den ena föräldern. Vilket barn vill växa upp och veta att det egentligen inte skulle finnas, att det barnet var en olycka och att pappan/mamman egentligen inte ville ha barnet. Dessutom tror jag det är svårt för en förälder som inte vill ha ett barn att acceptera att barnet finns och behöver sin mamma/pappa. Att man lixom påminner barnet om att "du skulle aldrig blivit till, du var en olycka och oönskad". Jag tycker det är elakt och själviskt att straffa någon genom att skaffa ett barn som den andre inte vill ha.
www.micaelacollin.blogg.se
Den där frågan är jävligt svårt, men för att göra det så enkelt som möjligt så får man nog utgå från att det är kvinnans kropp.
Varför kan man inte helt enkelt ha en lag som säger att när man blir gravid och går på första kontrollen så måste även pappan vara med. Där ska det diskuteras om båda vill behålla barnet eller inte. Kvinnan får ju självklart sista ordet då det är hennes kropp det gäller.
Säger pappan att han absolut inte vill ha barnet så ska han få skriva under ett papper där det står att han slipper betala underhåll MEN samtidigt aldrig får träffa barnet någonsin. Han avsäger sig helt enkelt rätten till att vara pappa till det barnet.
Ångrar han sig senare i livet får han börja betala underhåll + betala någon extra summa för utebliven underhåll under tidigare år (summan behöver inte motsvara exakt den summan som uteblivit men någon slags symbolisk summa).
Självklart måste det fortfarande finnas möjlighet till abort, är det för sent så får pappan betala underhåll vare sig han vill eller inte.
Att tvingas bli pappa är så FEL!
Abort är inte fel. Det är tvärtom jättebra att det finns. Det är synd om alla dessa barn som föds till en värld där kärleken enligt mamman endast handlar om att skaffa barn för sin egen skull. Fy fan. Ett barn bör bli till av KÄRLEK, inte genom ett one night stand.
