Till mig själv, från mig själv

Det där med självkänsla är bra...!

Mitt intryck är att du har bra självkänsla. Vad har du för intryck av mig, har jag bra eller dålig självkänsla?

Det stämmer som du säger att man ofta "tror" att någon med en fin fasad har bra självkänsla fastän det kanske ofta är tvärt om. Finns ju de som lägger ner otroligt mycket tid på sitt yttre bara för att få bekräftelse.

Va bra att du påminde om rubriken i slutet. Pesonligen tycker att man ska ha distans till sig själv, våga skoja med sig själv och andra (på ett "bra" sätt. Då har man självkänsla. Spackel och andra ytterligheter är totalt oviktiga... för mig iaf.

Svar: Ja du ser: att ha barnasinnet i behåll hjälper den också för självkänslan. Jag har också bl a en Garfield som vakar över mig och ett antal fotbollsmaskottar på golvet vid fotänden av sängen.

Tänk om komplimanger kom lite oftare till och från alla människor. Då tror jag vi överlag skulle ha betydligt bättre självkänsla.
Jag är ingen expert på att ge ut komplimanger, men jag försöker. Det finns ingen människa som inte blir glad eller mår lite bättre av att höra att de är fina eller blir uppmärksammade på något sätt.

RE: Det är ganska viktigt att man kollar på hela videon då jag driver. Jag var absolut inte seriös och det fanns nog inte något budskap alls med denna video. Jag pratade helt annorlunda än vad jag egentligen gör och överdrev med "alltså ni tycker synd om mig" för att jag skrev om det i ett sånt inlägg. Så då stod jag och tjatade om det hela tiden, PÅ SKOJ. Väldigt oseriös och ironisk vidoe.

Det är svårt det där med självkänsla och självförtroende. Många blandar ihop de 2 begreppen. Personligen är jag oerhört glad att jag inte är 20 längre, då BÅDA var i stort kaos i mitt liv. Jag älskar mig själv idag men är förbannat ödmjuk och blir överlycklig och varm både att få och ge (rätt personer) komplimanger. KRAM

Sv: Mitt självförtroende tycker jag oftast ligger på topp men självkänslan kan variera lite från dag till dag. Idag känns den helt ok men vissa dagar verkar den inte finnas alls. Då kan hela dagen gå åt till "att komma på fötter" sen när man börjar få balans är det dags att sova igen. Så börjar det om... Personlig utveckling är ett av mina intressen och det är rätt spännande vad man kan åstadkomma genom att tänka rätt, men även genom att behandla andra bra. Det är också lite skrämmande att se vad lite kritik kan göra med en människa. Ofta är det ju också människor med låg självkänsla som kritiserar andra för att höja upp sig själv. Om den som blir kritiserad har dålig självkänsla kan det ha förödande konsekvenser.

Det är roligt både att få och att ge komplimanger. Ibland kan man se att en människa är glad resten av dagen av en komplimang man gett, men vissa har svårt att ta emot en komplimang och bara viftar bort den. Undrar om man har dålig självkänsla då? Jag tycker man ska säga tack och suga åt sig av de komplimanger man får. Då blir även givaren glad.

Sv: Ja du har rätt. Cockern är så söt så man kan bli galen. Hon har så litet och barnsligt ansikte att alla tror att hon är valp, men hon är sex år. Springer spanieln är 13 år och också jättefin. Hon har hälsat på oss många gånger. Jag fick lust att ha kvar dem båda här hemma.

Ärligt menade komplimanger och uppmuntran bjuder jag gärna på. Det kostar ingenting och kan betyda mycket. Sen är det alltid roligt att glädja andra.
Ju trevligare man är mot andra desto mer trivs man med sig själv.

Jag försöker ju ge dig en extra komplimang varje dag men inte märker jag av något nytt. ;D

Jag förstår inte riktigt hur en person med dålig självkänsla kan vara en pain in the ass åt alla andra? Antagligen finns det en anledning till att självkänslan är kass på den personen men han/hon stör väl inte er andra genom det? Självklart finns det dom som försöker suga ut komplimanger men det är inte bara självkänslan det är fel på där. Dom kan vara jobbiga men dom som verkligen har dåligt självförtroende försöker nog istället att gömma sig för andra så gott hon kan.

Janne: Jag måste börja med att säga att du fick med dig att jag hänvisade till rubriken även i avslutningen? Vi alla fungerar som en broms i utvecklingen om vi måste tas hänsyn till när vi söker framgång i gemenskap. Detta betyder inte att vi kan eliminera problemet, det är omänskligt, men vissa människor verkar inte utföra navelåskådning alls och det är att INTE ta sitt ansvar, tycker jag. Människor utan självinsikt och som inte försöker arbeta med sig själv blir en pain in the ass. Jag har själv varit där och är där tidvis, bara att inse.. Sen är det hårda ord, men jag tycker ju om att drämma till lite.

nja, ska man gå efter rubriken även i slutet så låter du mycket schizofren!

Jag både håller med dig och inte alls. En person som verkligen saknar självinsikt är antagligen inte ens medveten om det. Hur ska hon då kunna arbeta med sig själv? Den enda hon är en pain in the ass åt är den vännen (om hon har någon) som verkligen försöker hjälpa henne.

Janne: Men nu hårddro du det till en person som inte har självinsikt alls. Det med självinsikt var ett exempel från min sida på att en person utan självkänsla inte jobbar med sig själv. Det är många som sitter och är medvetna om att de saknar självkänsla och inte gör något åt saken. DET tycker jag inte om, det är att VILJA vara ett offer. Sen finns det tusen aspekter till, men jag accepterar inte att det alltid skall vara så att vi skall tycka synd om "offren", därför att det är otroligt många som väljer att vara offer själva.

Sv: Ja, det är nog bra om man är medveten om hur det är att ha låg självkänsla och lågt självförtroende, men även om hur det är när allt är bra. Sen mår man väl bäst när man har en god portion av båda. Jag tror man kan vara mer ödmjuk om man har bra självkänsla än om den är låg. Är den låg så blir man endera inåtvänd eller så kanske man går över i försvar när man känner sig i under läge och då är man inte direkt ödmjuk.

tack Janne..du hjälpte mig där för en stund..:) det sved allt lite grann även om jag tar de för vad det är..en sak är säker och det är att det är jobbigt som fan..:P

Mycket sant!
I många avseenden är jag en lyckad människa, och i många andra avseenden är jag en otroligt misslyckad människa.

Detta medför ett problem, jag hatar ena halvan av mig själv, medans jag älskar den andra..

Hur ofta har jag inte tänkt: Tänk om dom avslöjar mig - jag vet ju inget, jag är ju ingen.

Svara gärna på mitt inlägg angående homosexualitet, vad tycker du?

Jag går faktiskt till en kurator pga panikattacker och ångest. Efter en tids grävande har det hela visat sig att det hela bottnar i mitt extremt dåliga självförtroende.
Jag är ett kontrollfreak som vill att alla ska tycka väl om mig. Har också extremt höga krav på mig själv (omänskliga krav). Vilket ledde till att allt växte och blev helt enorma berg att bestiga.
Jag är en "pain in the ass", framförallt mot min man som jag ju delar vardagen med. Jag scrappar (gör kort) men tycker typ aldrig att det blir fint, frågar honom vad han tycker och han säger "det är fint". Jag överanalyserar detta, tror inte på honom, vill att han ska vara ärlig eller möjligtvis hylla kortet till skyarna (för att jag ska tro honom).
Att gå till kurator är mitt livs bästa beslut. Där lär jag mig hantera mina tankar, vi analyserar varför jag tänker som jag gör och vi gör läxor som jag ska göra får att få ett fullvärdigt liv. Sömntabletter, antidepressiva, ångestdämpande och sjukskrivning löser inga problem. Men jag fick kämpa för att få hjälpen (inte tabletterna och sjukskrivningen), helt sjukt! Långsiktigt så är det ju samtalsstöden som löser saker.

Pain in the ass är rätt uttryck om de som hela tiden tigger och ber om uppmärksamhet, jag är en person med stoooort tålamod, men just den typen av beteende fixar jag illa.

Sv. Tiggare finns det gott om och jag är helt övertygad om att de vet ganska väl vad de håller på med. Nixpix, bekräftelse på vem man är hittar man hos sig själv, ingen annan kan ösa det över en.

Morrrr!

Ett klokt inlägg. Men det är nog rätt svårt att ta sig ur dålig självkänsla om man inte får lov att vara ett pain in the ass ett tag och bara suga åt sig en massa komplimanger. Vem vet - för dem är det kanske vägen mot en lite bättre självkänsla. Får vi hoppas.

Jag känner igen mig sjukt mycket... Den senaste tiden ännu mer förmodligen. Otur kan ju göra så med en. Men jag jobbar framåt istället och klappar mig själv på huvudet när jag lyckas vara mig själv istället för den där gnällhögen. Sen misslyckas jag också.. Men det är ju ingen sport om det är enkelt. Så är det ju bara.