Fattiga - finns de?

Där håller jag helt med dig när det gäller att vara fattig i sverige.
Sv: Nä påsk firas inte här, det är ju ett muslimskt land. Ja dom har andra högtider men både sekerbayram (dagar efter ramadan) och offerfesten infaller nu på hösten. Detta ändras ju hela tiden. Så om x antal år kommer det infalla under vårterminen men då blir höstterminen utan lov. E du med? Kan hända dom har nåt mer längre lov nu på vårterminen men kollar man vanliga almanackan är det bara två helgdagar, 23 april som är barnens dag och 19e maj.

Hm, jag har inte funderat så mycket på det där. Men jag får nog hålla med dig helt enkelt, det var en bra definition du gjorde.
Fattig används dock rätt ofta också som: "Jag är väldigt fattig, jag har elva kronor kvar på kontot", även om det är en är temporär situation.
Men fattig på riktigt i Sverige är nog som du beskrev det.

Sv: Tacktack, det känns roligt :).
Och det är verkligen jättefint här, så det är inte svårt att få fina bilder i alla fall!

Våra definationer av fattiga är ganska lika. Men jag känner att vi i mångt och mycke kan få socialbidrag till mycket? Eller är jag ute på fel spår? För att det inte ska vara "så" i Sverige. Fattar du?

Svar: inte ska du väl skämmas. Du gör något ju. Var stolt=)

Att vara fattig i Sverige betyder för mig att man får vända och vrida på varje krona. Att ha den oron över att pengarna inte ska räcka månaden ut eller om man ska bli dålig eller om tänderna behöver lagas (då pga av ekonomin, inte slöseri som vi förutsatte).

Min mormor och jag pratade en gång om vad vi skulle göra om vi vann några miljoner. Jag pratade om alla ställen jag skulle resa till, huset jag skulle bygga och sakerna jag skulle köpa.
Så frågade jag mormor om vad hon skulle göra. Hon svarade: "Jag skulle gå in i en livsmedelsbutik och så skulle jag köpa det köttet jag var sugen på utan att kolla på prislappen".
Gissa om jag kände mig urusel... Så det är fattigdom för mig, att handla varor efter prislappen och inte det man vill ha.

Jag och min sambo lever för tillfället på existensminimum men inte är vi väl fattiga. Visst, vi kan inte köpa kläder varje månad och inte heller gå på bio osv. Ibland har vi inte ens pengar till frukost, men man får ju det att gå ändå.

Naturflickan: Om man inte alls får annan hjälp än socialbidrag så handlar det om pengar till mat och hyra när det har gått en tid. Den första tiden har man gärna reserver så man märker inte av det på samma sätt, men när det har gått ett par år och man MÅSTE ha inte bara mat, men nya trosor och tv´n går sönder etc.. Man låter bli att gå till tandläkaren trots att man har ont, man hämtar inte ut p-piller för man vill heller att barnet skall få vara med på en skolresa. Man förlorar vänner för de tycker en är tråkig som inte vill hänga med ut på stan en runda. Det finns mycket som vi inte tänker på när vi inte har varit i situationen. Sen finns det de som utnyttjar systemet, men det är inte DETTA inlägget. ;)

Hm, jag är nog fattig i de flesta ögon här märker jag. Jag lever på existensminimum, jag vänder på varenda tioöring som går. Men jag har "råd" att betala av en skuld, även om det kommer ta ett bra tag, jag har råd att gå på krogen och jag har råd att handla kläder.
Jag är INTE ekonomisk ur min egen synvinkel.

Jag skulle säga att faiitg, det är man när man ligger under existensminimum. För jag ser inte mig själv som fattig. Bara mindre rik på pengar.

Men visst finns det dagar som väldigt ofta dyker upp i huvudet, då man önskar att man kunde handla utan att kolla på prislappen, kunna skaffa tv-kanaler, ta körkortet själv. Få min egna lön.

Jag har det oförtjänt bra nu. Har jobbat i en bransch som ger bra betalt. Att det är oförtjänt, det beror på att jag har tjänat ihop mina pengar själv. Att göra det i Sverige är fult. Att vinna på lotto eller nåt, det är däremot helt ok.
Fast har jag haft det bra mycket sämre. Minns när vi precis hade flyttat till Stockholm och skrev ut checkar på lördagen för att vi visste att pengar skulle ha kommit in på kontot efter helgen innan butiken löste ut dom.
Knapert? Ja. Men fattig? Nej, det har jag aldrig varit.

jag förstår kanske hur du menar. Men jag har aldrig varit i den här situationen och det är så infekterat att man sällan får chansen att fråga... jag trodde att systemet var säkert så att man inte kunde leva på så lite pengar?

Hmmm ser oss inte som fattiga däremot är det lite skralt ibland... Men tak över huvudet, mat på bordet och kläder på kroppen det har vi.

Även om extravaganta saker som äta ute,bio,shop til you drop osv får komma lite längre fram.

Klagar inte men det kunde varit kul att ha obegränsat med $ och kunna göra de där tok inköpen eller impulsgrejorna ibland.

SV: Mmmmmmm det är superskönt att det är städat. Känns som bonus att jag kunde ta det en torsdag medans jag var hemma på VAB med Wilma som hämtar sig från vaccinet i tisdags. I helgen ska jag bara mysa och bli hyllad, födelsedagsdax på lördag ;-)

P.

Fattig anser jag at man är om man inte ha något av de tre ovanstående.

SV: Man kan ha svarta strumpbyxor till så slipper man se så mkt av tån =)

OM jag vet vad det är ... Efter en skilsmässa för tio år sedan blev jag bankrutt ... X-maken lurade både mig och banken på bl a min vinst från husförsäljningen. Sedan har jag på egen hand försörjt två barn med endast sporadiska underhåll från fadern (han är, efter ett arv miljonär .... ett par gånger om). Barnen valde att bo heltid hos mig med lika sporadiska besök hos sin pappa som underhållet. Efter sex år i ett nytt förhållande (med en jurist) fick jag gå helt utan bohag när vi gemensamt valde att gå skilda vägar ... Jag hade en spegel, lampa och TV med mig för två år sedan och två barn som precis gått ut gymnasiet. Orkade inte bråka, men de stackars slantar jag sparat rök naturligtvis för att bygga upp ett hem från grunden. Jag har ett bra jobb men det tar tid .... lång tid att läka de ekonomiska förlusterna. Jag är för närvarande en "sån" som måste vända på slantarna med en hyra som sammantaget nästan snuddar 8000 kronorsstrecket (det är därför jag letar nytt boende).
Så förbaskat sunt och B R A att du belyser detta, för att vara fattig innebär inte att man står tandlös och frusen utanför Konsum och tigger pengar utan att man varje månad försöker trolla med knäna och vänder varje krona ... mer eller mindre ... Bra EM!!!! Jag har ekonomiskt sinne och gör inga utsvävningar som jag inte har råd med men jag skänker en tanke till ensamstående småbarnsföräldrar som har skolresor och andra krav på sig för att barnen inte ska "utpekas". Att vara "fattig" är inte alltid självförvållat, jag tänker framförallt på alla som varslats den sista tiden, sjuka som blivit utförsäkrade eller någon som drabbats hårt av sjukdom ... Gud vad jag babblar men det svämmade liksom bara över ;-D Kram till dig goaste vännen!

Bra inlägg och precis som Stattinskan under jag hur många av de utförsäkrade eller varslade som tvingas vända på varenda liten slant? De klarar sig säkert ett tag på sina sparade pengar, men när de är slut..

När Volvo sparkade folk här så var det många par som drabbades.. Stora lån på hus, småbarn och inga pengar.. Tragiskt.

Håller med din definition av "fattig"!

Stattinskan: Jag förstår när jag läser din kommentar att vi har varit i samma sits. Det skulle ta så otroligt många ord och ett så långt inlägg att ingen skulle vilja läsa det om jag skulle förklara så att den som inte har varit i situationen förstår. När du använder ordet "skolresor" så känner jag hur magen vänder sig upp och ner. Vem ställer sig upp på föräldramötet och säger "tyvärr, jag kan inte ge 100 kronor om månaden till den klassresan, kan ni inte hitta på något som kostar hälften?". Så förnedrande och ännu mer förnedrande när man förstår att folk inte fattar att det verkligen ÄR så, I DAGENS SVERIGE! Tack för dina ord, din kommentar värmde. KRAM

fattig för mig är de som inte har någonting. knappt pengar till mat. De som kämpar och kämpar för att klara sig.
Medans de i ekonomisk kris är sånna som mig.
äter samma rätt i så många dar som möjligt för att de e billigast ;)
varenda krona är värd hur mkt som helst. ungefär.

sv: hahahaha ja! hon har kämpat länge med det ;)
han e rätt tålig :D
förhoppningsvis har hon kommit över att det är hennes valp!

Fattig för mej är när vi kanske inte får någon middag sista veckan innan lön. (det händer inte varje månad) Fattig för mej innebär att när lönen kommer, alla räkningarna är inbetalda så har jag inte ett rött öre kvar att köpa mat för.

Den här grejen om vad man skulle göra OM man vann några miljoner, så skulle jag köpa mat i mängder..flera kundvagnar om det skulle vara så. =D

Jag håller med dig i din definition. Det är att vara fattig i Sverige.
Jag har själv upplevt att ha det väldigt dåligt under en ganska lång tid, men inte så länge att jag skulle vilja kalla mig fattig (mina kläder har inte hunnit ta slut, men resten stämmer), men tillräckligt länge för att veta hur jobbigt det är att vara tvungen att vända på varenda krona. Jag bl.a räknade knäckebrödsskivor för att se hur många jag kunde äta på en vecka och levde på havregrynsgröt. Det var därför jag var så förbaskat rädd innan min man fick jobb och det är därför jag har så stort behov av att känna mig trygg ekonomiskt.
När man hamnar i ekonomisk kris vet man kanske inte hur länge det kommer att pågå, så det blir en enorm press och en rädsla för att hamna i fattigdom. I alla fall för mig.

Sv: Japp..

Jag tycker inte definitionen fattig enbart har att göra med "hur lite" pengar man har, men mer hur man hanterar dem och hur kapitalflödet ser ut. Om man har ungefär lika mycket utgifter som inkomster varje månad och saknar tillgångar då är man fattig. Sen om man tjänar 10 000 kr eller 50 000 kr spelar inte så stor roll. Man klarar sig inte utan de pengarna i och med att de är upptecknade i utgifter redan.

Medelklass tillhör man om man har så god ekonomi att man har tillgångar som hus och bil på avbetalning. Att det i ens balansräkning visar att huset är ens skuld och skulden är bankens tillgång är inte "så" viktigt. Det är ju ändå en tillgång om än man blivit lurad att det är ens egen. Fortfarande är man beroende av kapitalflödet från arbetet för att täcka utgifterna.

Rik, ja då har man "riktiga" tillgångar som även är en tillgång i ens balansräkning. Dessa ger ofta en avkastning istället för att kosta pengar. Om man haft en bra strategi för tillgångarna så är avkastningen tillräckligt stor för att täcka utgifterna som man har varje månad. Man står nu inte och faller med löneinkomsten utan kan unna sig lite extra tid på golfbanan om vädret tillåter.

De flesta vet inte ens vad en balansräkning är, så de lever efter kvällstidningarnas råd och budgeterar sitt liv och räknar enbart inkomster och utgifter. Lån används för att överkonsumera.. eller som Nordeas reklam sa för några år sedan.. kom in till oss om du har drömmar du vill uppfylla.... typ..

Fattig är den ensamstående mamman som studerar för hon har inte råd att ha sommarlov.
Fattig är den som har varit arbetslös en längre tid och inte fått ersättning.
Fattig är den som inte har råd att laga sina tänder trots att dom jobbar 40tim/vecka.
Fattig är den som har en psykisk funktionsnedsättning och aldrig kan komma ut i arbetslivet och blir utförsäkrad.
Listan kan göras lång.

Sv: har nog inget spännande på gång.. är bara mest lat...

Om man är miljonär och har svårt att få loss pengar så har man uppenbarligen tillgångar = rik...

Sen kan kanske en person leva gott på en inkomst på 10 000 kr i månaden utan att för den sakens skulle inte känna sig "fattig" medan en annan kanske knappt klarar sig på en lön på närmare 30 000 kr på grund av att de har konsumtionslån och onödiga utgifter som gör att pengarna bara rinner ur händerna. Är väl bara att kolla på ett avsnitt eller två på lyxfällan... Då kan man vara fattig med "mer pengar" fast man egentligen inte har några alls.

Jag levde ju i det underliga förhållandet att jag ägde två hus, och inte blev av med det ena.
Detta gjorde att jag blev "fattig", trots att jag på papperet hade tillgångar.
Alla sparpengar flög all världens väg till att betala löpande avgifter för gamla huset, och rusta upp det vi bor i nu, och plötsligt har jag det riktigt uschligt ekonomiskt, fast jag levde rätt gott för bara några år sedan och hade pengar på banken också.
Nu har jag ine räknat efter, men misstänker att vi ligger på gränsen till existensminimum.
Ändå är det nog en ekonomisk kris jag befinner mig i och inte fattigdom.

Tänkte bara

Hur menar du med psysisk funktionsnedsättning? Jag har en, jag har däremot inga problem med att komm ut i arbetslivet. Så dra inte in alla i samma fack där, tack!

Jag tycker att ordet "fattig" används lite vårdslöst i Sverige...

Om man beställer extra filmkanaler till TV:n, om man går till pizzerian bara för att man är lite trött och inte orkar laga mat och om man slänger mat som blir över efter middagen... då är man INTE fattig

No way!

Fattig för mig är vad jag var när jag var liten och vi levde i många år på bröd o buljong. man viste att när maten var slut då var det slut det fanns inget sos o sånt hjälp o få.
Jag kan ärligt säga att även när vi har haft det tufft ekonomiskt i många gånger när mannen har varit sjukskriven och vi har fått sälja saker hemifrån för att ha rå med mat kände jag mig aldrig speciellt fattig för i Sverige finns det social o vända sog till och när sitoationen skulle ha varit långvarig skulle man ju gjort om och kanske sålt huset io flyttat till billigare boende.

Ja fattig har jag varit och levt på socialbidrag, studielån och lite lön de få gånger man fick vikariera. Då levde jag på 6000 kronor i månaden och är glad att jag inte hade barn att försörja. Det var inte tanke på att gå till tandläkare, läkare, hämta ut medicin, köpa glasögon, köpa kläder. Jag separerade också och tog med mig mina kläder, böcker och en bokhylla. Ugnsluckan i köket var mitt matbord och jag sov på en madrass på golvet. Efter ett tag köpte jag köksmöbler på Återvinningen och de hade jag i många år. Men det är 15 år sen nu och jag lever bra nu...men är bara 3 missade hyror från att vara uteliggare. Varför? Jag har levt upp mycket av mitt sparkapital som sjukskriven. Så händer det något som gör att jag inte kan betala min hyra...då får jag nog flytta ut på gatan. Det är nog många som tyvärr har det så. Vem har råd att ha en årslön sparad?

Och ändå har jag det så mycket bättre än de flesta i världen.

Jag anser mig ganska fattig. Den minimala ersättning jag får ut i månaden räcker till hyra så jag har tak över huvudet, det räcker till mat till katten och även till resterande räkningar. Sen är det slut.

Men utöver det har jag dom mest underbara vänner och en högt älskad familj som ställer upp till 110% för mig. När jag inte har råd att handla hem mat så vet jag att jag bara kan ta och lyfta luren och det är alltid någon som bjuder på frukost/lunch/middag. Jag känner mig med andra ord som världens rikaste varje dag ändå!

Att inte ha pengar till mat när man inte har mat hemma på ett par veckor så man får leva på skolmaten och svälta på helgerna eller äta hos kompisar.

Att inte ha råd med nya kläder förutom begagnade eller ärva från släkingar eller vänner.

jag håller ¨med dig. jag är så lyckligt lottad så jag har min pappa att falla tillbaka på

Får nog säga att du och jag ser lika på vad fattig är.

När pengarna inte räcker hela månaden, och då inte för att man spenderat en massa onödigt utan för att man betalt sina fasta kostnader.

Att inte ha råd att gå till tandläkaren.

Fattig för mig är när man får vända på slantarna från första dagen pengar har kommit in på kontot. Att få säga nej till sina barn när de ber om pengar till bio, pengar till något extra att göra med kompisarna. När det hugger i magen när lappen från skolan kommer att det är utflykt, idrottsdag osv och de ska ha med sig matsäck+pengar till glass.När man själv då som förälder aldrig unnar sig något extra inte ens kläder för man prioriterar barnen. Det är fattig för mig.

Intressant fråga. Fattig för mig är kanske inte att leva på existensminimum, för i så fall har jag varit konstant fattig i många år då jag fick leva på socialen, men det kändes ärligt talat inte så jobbigt, det gick runt och det fanns pengar till en bio ibland eller en hyrfilm och lite chips någon gång.
Sen har jag haft turen att mina barn har väldigt involverade morföräldrar som köpt saker i tid och otid, så jag har själv aldrig behövt känna att Lucas inte har kläder eller skor, eller att han knappt har något att leka med.
Sen tror jag också att man "gör" sig lite mer fattig om man håller hårt på att allting måste ha ett märke. Visst skulle jag kunnat köpa Lucas tågbana på Åhléns för flera hundra, men jag valde att köpa den på Ö&B istället, för en bråkdel av priset. Visst skulle det vara skoj att ha en alldeles NY soffa från Mio, men jag valde att köpa en som var 3 månader gammal istället, på Blocket. Jag fick den ju för 2500.
Det skulle onekligen vara skönt att bara kunna gå in på ett fik och bjuda varenda människa jag känner på en fika, men istället bakar jag något eget och fixar kaffe och/eller läsk från närmaste stormarknad. Då får jag tio fikastunder istället för en, för samma pengar.
Och så vidare.
Sen har jag fördelen att inte röka eller vilja festa. Det ger inte så mycket för mig. Däremot kanske jag vill köpa tidningar eller godis, gå på bio eller något annat. Man får rätta sig efter plånboken.
Det handlar för mig om sunt förnuft. FATTIG är den som inte har något att röra sig med alls. Den som måste sova hos kompisar för att få tak över huvudet. Som måste leva på Ica Maxis korv och mos med läsk för 20 kr veckans alla dagar. Som får kläder från Stadsmissionen, inte ens Myrorna är billiga nog...Jag känner en kille som har det så. Han lever från den ena dagen till den andra. För att ens få en plats att sova på så har han satt i system att ragga upp tjejer. Vilket funkar bra, han ser mer än bara okej ut och har otroliga sociala förmågor. Men det är inget liv. Det är en tillvaro i väntan på något bättre. Tyvärr tror jag inte att han kommer att få det så mycket bättre, då samhället vänt honom ryggen i 15 år.

Trots att jag idag inte lever på existensminimum så kan jag komma på mig med att köpa den billigaste varianten av saker som strips, pytt i panna och blöjor. Bara för jag tycker att det inte är någon skillnad annat än i just pris. Faktum är att Tim bara har Euroshopperblöjor, för att jag tycker de är bättre än de stora märkena. Och så känns det väldigt onödigt att slänga pengar på att få ett märke på en låda, när man kan göra så mycket roligare saker. 5 kg Eldorado kattsand vs 5 kg Pussi kattsand=40 kr i skillnad. Plus att Eldorado är bättre. Klumpar sig bättre när katten kissat.
Bara ett exempel av många på hur märket kostar pengar. Det är lärorikt att vara "fattig" om inte annat.

Som vanligt är det fråga om vad/vilka man jämför med! Om vi tänker globalt, på världens verkligt fattiga människor, så har vi få (om några) fattiga i Sverige. Här behöver ingen vara utan mat eller husrum, även om jag vet att vi har hemlösa människor...

Vidare så finns det många som säger sig vara fattiga, men alltid har pengar till cigaretter och sprit, skräpmat o dyl...

En annan sorts fattigdom är att vara tom inombords. Ingen trevlig tillvaro det heller, även om man kan vara rik på pengar.