Tagen på sängen

Bra skrivit! Tycker verkligen inte det är något man ska dölja o skämmas för! Det ingår lika mkt i livet som mens o sex!

Heja dig!!

Du är brutalt ärlig och du är modig. Hoppas du öppnar fler ögon och öron hos både män och kvinnor.
Du verkar ju verkligen ha drabbats otroligt hårt av klimakteriet. Ärligt som jag (också) är så undrar jag varför du inte tar östrogen. Det gjorde jag (de 0,6% biverkningar struntade jag i, fick inga heller). Efter tre år med pillren så var allt liksom klappat och klart.
Jag menar klimakteriet är inget att skämmas för, men man ska inte behöva lida av det dom du gör.

Det är bra! Varför ska vi skämmas? Det är fullt naturligt och något som 100% av kvinnorna går igenom, om än med olika grader av besvär. Och vissa slipper besvär, men lik förbannat slipper de inte klimakteriet. Det är löjligt att det är så tabubelagt.
Gubbar i den här åldern kan vara otroligt buttra, så de ska inte stå och klappa sig på sina ölmagar (som de nästan skryter över) och kalla oss för klimakteriekärringar!

Synd att du fått så stora problem med det här. Önskar att det bara var så att mensen plötsligt var borta, och så var det inte mer med det.

Så härligt att du sa så till killen! Hahaha! Kan tänka mig att han tappade hakan:D

jag tycker att det är inget o skämmas över. tycker att man kan prata om allt, men folk kan inte prata om sånt, vet inte varför.
Klimakteriet är ju inget man längtar efter precis. När vi några år sedan försökte o få barn, men inte lyckades fick jag igenomgå en behandling som skulle i princip ta mig till klimakteriet för att sen starta om hela systemet igen. Jag fick vara utan mens ett halvår var varm o kall på en o samma gång, man var på dåligt humör, svettades, frös, sov dåligt etc... vad glad jag blev när behandlingen var över. Resultatet blev en busig Jessica.
synd att på den riktiga klimakteriet inte kommer några fina barn.

sv. nu har jag kommit till flyktingförläggningen

Lika lite som vi skriker ut om våran mens och PMS så pratar vi inte om klimakteriet. Min mamma har varit bra på att prata om sina klimakterie problem och jag och pappa förstod att det inte var lätt. Jag hoppas jag kommer prata om mina klimakterieproblem som jag pratar om mina PMS problem. Min PMS vet både chef, kollegor och föräldrar på förskolan om....barnen drabbas av den men förstår ju inte förklaringen av vad PMS är.

Hejsan,
jag saknar öppenheten ofta, den du har. Jag har ibland skrivit om sex och könsrelaterade saker, men det tas inte alltid rätt. Jag är djup, men galen också. Kan man få vara båda? Jag har senaste tjugo åren levt med allt det du beskriver runt mig, känner många av alla sorter och åldrar och eftersom jag är öppen ser jag det som naturligt. Samma som impotens :) Oförmåga, finns det större tabu för män? Hela manligheten finns dold i dessa få cm? :) Och ändå har vi en hel kropp, varför bry sig om ett litet organ? :) Och så ämnesbyte. Måste säga din dotter är väldigt söt, såg fotot under - mamman brås hon väl på? ;) Kraam, du sköna! Hood

Jag tisslar inte ett dugg om mina besvär för jag vill att omgivningen ska vara förstående. Just att ha dessa vallningar och ett humör som i blixtens hastighet växklar från gapflabb till tårar likt syndafloden tär på själen. Vill inte äta hormoner men tycker banne mig att det borde vara över nu ... men icke. Tålamodet tryter!

Bra att du skriver om saken. Förstår inte riktigt varför det ska vara så tabubelagt med nåt som är helt naturligt.

TUMMEN UPP!!!! För detta inlägg, varför tisslas det så om detta alla kvinnor kommer ju gå igenom denna period i sina liv.
jag är nog i början för jag är enormt grinig och sur och framför allt deppig numera även vid ägglossningen, förut var jag enbart detta vid mensens första dagar eller precis innan. men då hundra gånger mildare. Nu tjuter jag för minsta lilla, känns som om inget är värt att leva för och allt bara är trist, mörkt osv. Sen vänder det som på en räkmacka.

Har läst nånstans att man "följer" sin egen mor i fråga om när det inträffar. Jag ska fråga min när klimakteriet "drabbade" henne, och hur hon upplevde det.....Ska faktiskt fråga henne innan dagen är slut ! Ha det bra !

Jag är glad att du lyfter fram detta "känsliga" ämne. Som faktiskt berör minst hälften (jo, man påverkas av sin omgivning också) av befolkningen.
Den största delen av oss kvinnor hamnar förr eller senare i samma situation.
(Även om inte alla får lika stora besvär.)
Själv är jag inte där än så länge, men jag tycker det är viktigt att man kan prata om det utan att skämmas. (För varför skulle man skämmas?)
(Många parantes blev det här) ;)

Beate: Jag har inget emot att ta östrogen, men det kluddade till sig lite för mig. Jag har tagit hormonreglerande mediciner i många år och skulle nu på prov sluta med detta för om möjligen kunna leva helt utan. Jag hade ingen tanke på att klimakteriet skulle kastas som en bytta kallt vatten över huvudet på mig. Detta kom nu över jul och nyår och först hoppades jag på att det skulle lugne ner sig, men nu har det blivit hel-tokigt. Helt omöjligt att få tid hos specialisten jag går till just nu, så igår beslutade jag på egen hand att börja med mina hormonreglerande mediciner (som är p-piller i realiteten) igen. Problemet är att det kanske tar två veckor innan de har riktig effekt och mine insomningstabletter funkar inte. Så rent akut måste jag ha sovmedicin, så sikt löser det sig nog.

Som sagt, nu har jag fått en försmak på vad klimakteriet kan vara och jag skulle inte dra mig en sekund för att ta östrogen. Heller det än att knappt ha något liv alls. (Bra att du frågade, då fick jag en möjlighet att utdjupa lite. ;))

Bra skrivet. Jag har själv inte (ännu) drabbats av några besvär.

Jättebra att du tar upp det! Precis som alla andra tycker tror jag vi behöver vara mer öppna. Det finns nog många som sitter och skäms för något helt naturligt.

Janne: Ja, det är synd att det är så. Jag vet inte om det har med att många kvinnor får rätt bra temprament i denna perioden och andra kanske skojar om det eller om det har med kvinnans känslor kring att hon inte är fruktbar längre. Oavsett så är det bra om vi kan avdramatisera det hela så mycket att det inte känns fel att skoja om det också, om det görs med gott hjärta. Men då måste först kvinnor själva ta för sig och inte skämmas.

Om unga tjejer tar upp frågan med sin mamma och andra så kanske även det hjälper att "normalisera" problematiken.

Otroligt bra skrivet! Tycker det är starkt av dig att klara av att prata om det så enkelt. Fast egentligen.. Vad är det skämmiga? (Tycker lite synd om dig också, på grund av besvären <3)

vad tycker du om videon på min blogg? tankeställare? kommentera jätteegärna. tro mig du hittar den. har bara ett inlägg..

Hej på dej!!
Ja dedär med övergångsåldern..det var jobbigt. Jag minns jag gick på mitt jobb..i sjukhuskorridoren..trodde jag höll på bli tokig!...Var som i en annan värld i huvudet också...MEN när jag började med hormoner!! LIVET kom tillbaka!! Minns ett tillfälle..hade slut på tabletterna..inte råd att lösa ut nya...men så fick jag lön...tog hissen ner till Apotekt..på väg upp till avdelningen igen så svalde jag min hormontablett!! Jag KÄNDE DIREKT HUR LIVET KOM ÅTER!!
Vet att det KAN påverka att man får bröstcander...men min filosfi: hellre det..och ha ett bättre liv innan det!! Så jag har ätit hormoner i MÅNGA ÅR..Nu är det kanske 4-5 år sedan jag slutade...Mår bra och mådde mycket bra under den perioden TACK VARE hormonerna jag tillförde min kropp. Det var MITT ställningstagande...
Förlåt min långa kommentar/inlägg...
Kramen min vän!!/Margit

Helt rätt! Förstår inte att vissa saker är tabu. Själv är jag grymt öppen om allt, kanske lite osexigt. Haha
Mamma har också haft besvär av klimakteriet, riktigt länge nu. Jobbigt att se hur hon har det med vallningarna.

Min mamma lider av samma besvär som du och sökte därflr hjälp för det, komemr inte ihåg vad det heter nu men man får nålar instuckna på speciella punkter på kroppen, och efter en tid tyckte hon att det hjälpte!

Bra skrivet!!Har inte kommit in i det själv ännu, men det är väl definitivt ingenting att hymla om, ALLA kommer väl in i ndet så småningom!!Kram Gillar när folk är ärliga!!

Bra gjort!

Varför låtsas som ingenting, det är väl inget pinsamt.
Det händer många många kvinnor där ute.

Förstår inte riktigt vad som är skämmigt.

Hu så jobbigt!! Hade faktiskt ingen aning om att det kunde vara så jäkligt - och ändå är jag ju kanske snart där själv!!! Hjälp...

Bra skrivet! Man hör sällan någon prata om klimakteriet och när det väl görs pratas det bara om klimakterietkärringar. Jag visste inte om att man kan ha det så besvärligt på grund av klimakteriet, så jag tycker det är bra att du tar upp det. Det är ju en naturlig grej, så varför ska man skämmas.

Det känns som om det är så i allmänhet med kvinnan, vi tjejer ska skämmas över att vi har mens, men vi ska också skämmas över att vi inte har det. Jag menar,om man har det ska det för guds skull inte märkas och man maskerar det med namn som lingonveckan. Men om man inte har det så är det något fel på en. och man får inte klaga på mensvärk, då är man mes. Så har jag upplevt det i alla fall.

Jag har då aldrig upplevt att klimakteriet är något man inte talar högt om. Antingen så inbillar du dig att sådant är läget, eller så råkar det kanske vara så att kvinnor i din närhet upplever det så.

Gillar din blogg, fortsätt skriva bra!

Bra där, Egoinas mamma. Vi ska väl inte vara tysta om någonting som alla kvinnor går igenom? ALLA har ju det for gods sake! Och samma med mens. Har man det inte inom en viss ålder, då är det pinsamt. Sedan när man väl har det och man till exempel råkar tappa en tampong på golvet inför flera personer, då blir det extremt pinsamt. VARFÖR DÅ? ALLA FÅR/HAR VÄL MENS!?

Nu e jag bara 23, men har nog sett nån reklam eller liknande om nåt piller på apoteket som tar bort sådana problem, gå dit o kolla de kan ju inte skada iaf =) tror de va nåt så hormonerna kommer i balans

Bra skrivet! Jag märker på min kära mamma att hon verkar skämmas över att vara i klimakteriet, varenda gång jag säger något som "men förr frös du alltid, nu är du så varm för att du är i klimakteriet väl?" å hon verkligen.. rycker till vid ordet, och mumlar ett snabbt svar för att sedan byta ämne.

Jag vet knappt något alls om klimakteriet förutom att man slutar få mens, och att det är fysiskt jobbigt och påfrestande. Ovissheten skrämmer mig en aning faktiskt.

Svar: Stackars hund! Kan erkänna att min Charlie försökt jaga både humlor å getingar, men jag har alltid låst in henne på toan eller liknande o jagat ut dom då. Är livrädd att hon ska bli stucken eller äta upp en sådan (för gadden kan väl fastna i halsen å grejjer antar jag). Så jag KAN vara modig gällande insekter, om jag ska skydda min lilla älskling :')

hehe nej jag fyller inte år idag. Jag fyller 22år den 9 Januari :) Men tack ändå!

usch, det där låter hemskt :(

Nog för att jag haft en kollega som var 55 år och som menade att hon minsann hade mens precis som vanligt och inga som helst problem (trodde jag inte ett dugg på), men annars tycker inte jag att någon jag känner hymlar med detta. Inte vet jag om det beror på att vi är i sjukvårdsbranschen och att klimakteriet är fullkomligt naturligt, men vi pratar som sagt öppet om det. De män som ingår i sammanhanget förskonas på intet vis.

Svar: Tack för att du sa det där om IP-adressen! Jag hade faktiskt ingen aning om det. Men nu har jag det, tack vare dig. Så, som sagt. Tack. :)

Vilket bra ämne !
Tror verkligen det finns ett stort behov av avdramatisering och upplysning om hur olika detta drabbar oss kvinnor.
Vad man kan tänkas förvänta sig, och kan förstå att man kanske inte är döende, utan har drabbats av klimakteriebesvär.
Själv är jag inte riktigt där än, men det kommer väl när som helst.
Upplever inte att det är så väldigt hysh-hyshigt här hos oss, men det kan bero på att de jag umgås med alla är öppna människor. Både fruntimmer och karlar.
Eller också är det så att vi här lever i en gammal bondebygd, och allt som har med fortplantning på ett eller annat sätt hos boskap även går lättare att prata om vad gäller människor. En tradition som lever vidare trots att det knappt finnns några bondgårdar längre.
Däremot slaktas ju de gamla kossorna när de kommer till klimakteriet, men det är ju en helt annan historia...
Jag menar ju inte att vi identifierar oss med dem ! Bara att inga av dessa ämnen är så dramatiska att prata om på landet ! - Tror jag... =D

Stå på dig! De bra.

klimakteriet, mensvärk och alla dessa besvär man får efter en förlossning är tydligen straffet vi alla får för att den där förbenade Eva var dum nog att låta en orm lura henne (som att hon är ensam om att ha blivit lurad av en orm, de flesta av oss blir visserligen lurade av en enögd orm dock ;) )
klimakteriet är nog lika tabu som det är att prata om alla omställningar kvinnokroppen går igenom efter en förlossning. för vem pratar öppet om förstoppning, ostabilt bäcken, ett underliv som påminner om ett lapptäcke, eventuella hemorrojder osv osv. nej, efter en förlossning är allt som vnaligt och helt underbart igen :P

Som alla tycker - bra skrivet - just det har jag inte skrivit om nån gång, men jag råkar tillhöra dom under 20%, så vi finns också. Nu råkar jag alltid ha haft ett rätt sprakande humör, så där blev det ingen skillnad - och inga vallningar. Men alla ska mötas av förståelse när livet blir knöligt.

Ville bara tipsa om en sida som hjälpte mina patienter, även om jag inte säger att tipsen där hjälper alla (ibland behöver vissa medicinering, inget konstigt!)
www.klimakteriet.nu
nu kommer visserligen folk säga att detta är ett läkemedelsföretag som har skrivit sidan, men nej jag jobbar inte åt dem och rekommenderar inte medicinering för alla. Lycka till!