Varför vara stor när man är lycklig som liten?

Vi är nog på samma nivår där. Jag vill inte alls bli stor, jag tycker de mysigt o ha er som betyder något nära mig och som läser min blogg. Jag gillar kontakten vi fått :)

Ditt citat var bubblare, det var riktigt kul, satt natten och gick igenom bidragen alla var riktigt kul faktiskt!

Jag vill också ha den intima kontakten som man har med sina läsare idag. Jag hade nog blivit helt sönderstressad om bloggen var stor (lite större hade jag nog fixat men inte så mycket mer). Fast hade jag å andra sidan haft bloggen som mitt enda jobb så hade jag ju kunnat lägga ner betydligt mer tid och kraft på den... typ +30 timmar mer i veckan.

Så sant som det var sagt. :)

Jag håller med dig. Jag är väldigt nöjd med min lilla blogg som den är.

Ellis: Visst är det trevligt när man känner att man får en relation till olika i blogg-världen. Man blir liksom ett eget litet gäng som har trådar hit och dit. Det försvinner om man blir riktigt stor och det skulle jag ha saknat i så fall. Men frågan är om det började trilla in pengar om inte girigheten hade tagit överhand. För min del skulle det i så fall handla om "tillräckligt" med pengar, för jag vet att det hade stört mitt förhållningssätt till både bloggen och mina bloggkompisar.

Ja, det har du verkligen rätt i! Man vill ju hinna lära känna sina läsare också. Det blir ju en liten gemenskap och det gillar vi! ;D

Ja, visst är det så... man har väl inte varken tiden, orken eller lusten för en stor-blogg.
jag är också så nöjd med att bara blogga lite till husbehov!

Bloggen är ju ingen blogg längre, inte i vårt "Blogg-gäng" då är det liksom bloggar där vi försöker roa våra blogg-kompisar - inte läsare, utan blogg-kompisar.

Och som du också säger angående pengar så håller jag med, Har man säkert lyckats få in en liten summa pga bloggen kan man plötsligt tänka: Ja men jag kan göra si och så också för o få mer pengar, och på så vis blir de en annonsupplaga och om jag skall vara ärlig gillar jag inte att klicka in mig i storbloggarnas bloggar eller kolla deras bloggar just för att de bloggar i pengsyfte och varje klick ger dem pengar.

Det dödar själva bloggen tycker jag.

Skulle inte byta er mot något i världen!! Faktiskt! :) <3

sv: Jahaaaa de var det en kund pratade om, jag tänkte: varför vet jag inget om ledighet???? :O
Men skönt med långhelg då. Då får du göra glassen tycker jag nu när du har all tid i världen! ;) Och putsa fönster haha.

sv: Ne, jag talade om vilka idioter dom var...

Haha, ja, jag kidnappa all värmen ;D

Det blåste inte när jag var ute iallafall. Ska se nu när vovvarna ska ut på sin promenad. =)

Sött av henne att nämna sin käre mor

Men måtta med allt. Skulle inte heller orka med att va megastor bloggare. Sådan press att för det första kasta ut en massa inlägg om dagen (räcker gott å väl för mej en gång om dagen) och att jämt å ständigt bli stannad på gatan

Varit med i nåra tidningar här i Finland, det som eskönt med finnar är de är ett blygt folk. Så MYCKET MYCKET sällan de vågar komma fram (förstås i fyllan) å det e skönt. Någon enstaka blick klarar man av! :)

Jag har all tid i världen att blogga men det skulle inte fungera på samma sätt om det blev större. Jag har ju en mini mot de flesta av mina bloggvänner men jag tycker att det är så roligt med det här "gänget" och är helt nöjd:)
Jag vill känna att bloggen är MIN och att dom som läser den gör mig glad över att dom VILL läsa den;)
Skulle jag få känslan av att skriva på ett särskilt sätt för att väldigt många skulle tycka om den så skulle jag nog bli stressad av det.

sv: haha, Nalle hade det så bra där i baksätet ;)

Jag vet inte vad du gjorde, men se till så jag får tillbaka solen här igen! Det blåser och solen gick i moln! =P

Om jag fick ha bloggen som mitt enda jobb i den form den är nu, utan ytterligare press, och ändå hade tid att hålla kontakten med de läsare jag har kontakt med nu, skulle det vara drömmen för mig.
Men det är en utopi och lär aldrig hända, så därför håller jag med dig.:)

Sv: Jag har inte ALLS ljugit om någon kattunge!

Nej, jag skulle nog inte heller palla. Jag tycker det är jobbigt NU när SLÄKTEN ringer för att säga att jag ska skriva en det ená, en det andra, haha.

Sv: Vaddå photoshop??;)
Och det var ett marsvin jag tänkte köpa, inte en kattunge...!

sv; Jag kommer nästan jämt ihåg mina. Den ena konstigare än den andra. Jag ska börja drömtyda för att se vad som pågår i min infekterade lillhjärna!

Sv: Jag ljuger inte ALLS!!! Bitch!

Jag kunde aldrig drömma om att jag skulle bli så "stor" som jag är idag när jag började blogga för drygt ett år sen. Då hade jag väldigt liten erfarenhet av bloggar generellt sett. Började väl skriva av "misstag" kan man säga. Ja, och nyfikenhet. Då fick jag väl ihop samma besöksantal på en månad som jag idag kanske får på två dar.
Det är helt fantastiskt med kontakterna, både med folk man känner irl och med hela den övriga galna bloggvärlden...
Jag kan också uppleva den där "kändis"-grejen emellanåt, men i BETYDLIGT mindre skala. Eftersom jag visar så mycket bilder i bloggen, och har många för mig okända läsare som gillar att titta på bilder från Torrevieja så har det hänt flera gånger att jag blivit stoppad med: Hej Ama de casa!
Jättekul tycker jag! (även om det ibland blir lite konstigt med: VAR har jag träffat dig förut?) :-)
Men som du säger. Det är RESPONSEN som är det roliga. Utan kommentarer skulle i alla fall min blogg dö.

Jag håller med dig, det är inget att sträva efter att få en allt för stor blogg. Jag vill också ha tid att läsa och kommentera andras bloggar inte bara hafsa över.

Man blir "klokare" med åren.
Men man hade antagligen inte varit "riktigt klok" om man hade varit så här "klok" när man var i E:s ålder.

Håller med Gun !
Fast jag har ju inte lika många som kommenterar i min blogg, så jag skulle klara några fler än vad jag har nu tror jag. :)
Jag brukar ju också kasta in inlägg som jag tjänar en liten slant på, och visst inser jag att det stör i det vanliga bloggeriet, men jag hoppas folk har överseende med det, för plånboken behöver all påfyllning den kan få !
Det är så sällan det förekommer att jag hoppas det inte gör något ! - Och det är kul med några hundralappar extra i månaden !
Ändå är det nog tur att man inte är så stor, för då skulle det såklart kunna bli mer säljande, och mindre tid för allt småtjattrande, som vi ägnar oss åt nu. - Det som är så roligt !
Det är ju toppenkul !!!

Nu vet jag ju inte hur det är att ha en "stor" blogg, som du eller Egoina, men känner spontant att det gäller att hitta en nivå som passar ens person, vare sig man vill ha den som jobb eller hobby så ska man ju må bra av det. Har ju hellre min fem vänliga, roliga och berikande besökare som kommenterar än en miljon som bara passerar.

Att ha många läsare som du skriver innebär inte bara att det är lätt!

Om man skulle ha en alltför stor blogg så skulle man ju vara tvungen att prestera hela tiden! Som det är när man är liten eller lite lagom stor bloggare så kan man ju faktiskt "ta ledigt" från bloggen utan att uppröra alltför många människor! Jag bloggar för att jag själv tycker det är roligt, inte för att jag måste.

Håller helt och hållet med dig. Jag menar vill man skriva personliga kommentarer som rör ämnet och jobbar heltid så räcker det med 30 kommentarer som betyder nå't. Kvalitet förre kvantitet, absolut!

Jag tror att bloggandet för de allra flesta har blivit ett sätt att vara "social". Man gör det inte för att bli stor men för att man upptäcker att det finns vänner där ute som man inte skulle ha träffat på annat sätt.

Kram!

Bloggen är för mig att få uttrycka tankar och känslor som finns i mitt liv...om bloggen blev mitt liv...vad skulle jag då blogga om? Prestation skrev nån och jag skulle nog lätt hamna i dom kraven!!

Men gulle dig som har länkat till mig. Och så fint du har skrivit om mig.
Egoina måste ha det stressigt med nya jobbet och bloggen hela tiden. Inte en lung stund säkert.

Jag håller helt med, någon storbloggare vill jag int4e vara. Visst, lite större skulle jag kunna tänk amig att vara, ungefär liknande antal besökare som du har (när egoina inte länkar ;) Men samtidigt, har knappt tid idag. När jag började blogga för något år sedan var min ainlägg mer genomtänkta och öppna. Men det är väl så, livet går i vågor och just nu finns inte tiden.

Stor kram till dig