Man måste känna till både och, innan man är belevad
Varför är det så att det är de som bor i en mindre stad som "går miste om något"? Jag har växt upp i Oslo och även om det inte är samma storleksordning som Stockholm, så är det en storstad. Jag har från jag var 20 år bott i mindre städer och tycker att jag kan uttala mig rätt bra om skillnaden.
Jag gick miste om så otroligt mycket som storstadstjej, jag visste inte hur mysigt och hemtrevligt det är att gå på stan och träffa bekanta som man hälsar på och kanske stannar upp och pratar lite med. Man känner sig ständigt hemma och är den del av befolkningen.
Om jag saknar något med att bo i Oslo, så är det urvalet av affärer och när jag ville vara i fred, så var det skönt att kunna vara anonym.
Varför pratas det aldrig om att de som bor i Stockholm inte vet något som den i en mindre stad har erfarenhet av? Det är alltid bara snack om tvärt om. Det finns fördelar och nackdelar med både och och utan erfarenheten från både och, så är man inte mer belevad än någon annan.
Så kan man ju bo på landet, då kan man gå ut och plocka kottar utan att träffa en kotte om man nu känner för det. Sen kan man åka till stan och trängas lite och sen hem och koppla av igen :)
Hej! Jag bor i Oslo nu och har gjort det sedan hösten 2008. Jag vill helst bo på landet, långt ute på landet. Men eftersom det inte är möjligt just nu är jag ganska nöjd med Oslo. En liten storstad helt enkelt. Som du säger, affärer finns det gott om och att vara anonym är ganska skönt. Men ändå är staden så liten att man kommer igenom flera stadsdelar på bara en lite längre promenad. Passar perfekt för mig. Sthlm blir för stressigt!
Min stad är en mitt emellan stad :P
Det verkar ju vara så med allt. Folk tror att större och mera är bättre och alla som inte har det går miste om något inte tvärtom. När man bor i en liten by sägs det att man går miste om mycket för att i Stockholm händer allt. Men varför säger ingen att en Stockholmare går miste allt som en by har o erbjuda ? Likadant med de som skaffar barn tidigt. Då sägs det att man går miste av allt annat fester, resor , kariär etc.. Varför är det inte tvärtom ?
sv. hahah vi kallar det för självförsvar då
När jag var 20 och flyttade från Skellefteå till Stockholm tyckte jag det var sååå skönt med anonymiteten! Ingen som stod och spionerade bak gardinen... Som kollade allt man gjorde.
Efter några år i Stockholm tyckte jag istället att det var trist att ingen brydde sig...
Var sak har sina fördelar och nackdelar !
Många tycker att lantisar är lite "efter", men har man bott på landet så har man andra kunskaper som stadsbor aldrig någonsin lär sig.
Precis som man som lantis inte blir lika streetsmart som en storstadsbo, men ingen är dummare än någon annan. - Man har bara olika kunskaper.
På det viset borde man kanske utvecklas mest om man bor i en småstad förresten. - Då får man ju lite av båda världar. :)
Sv: Ja visst är hon fin :) Haha ja hon har blivit rätt tjock på sista tiden faktiskt.. fått en riktig mage. Annars ser hon rätt kattungelik ut fastän hon är ganska gammal :) Du har helt rätt i ditt inlägg!!
Ama de casa uttrycker sig så bra. Kommer själv från en medelstor stad med svenska mått mätt och jag kan känna lite som henne ibland. Den enda stora fördelen jag hittat med att bo i Göteborg är just utbudet av affärer och krogar. Det som du gillar med att bo i en mindre stad är just det jag saknar med Karlstad. Ville man ha fikasällskap var det bara att gå ner på stan så mötte man alltid nån ledig person att fika med.
Bra inlägg!!!!!
Jag är uppvuxen i en pytteort på Gotland och tyckte att Visby nästan var en storstad när jag kom dit....under gymnasietiden bodde jag i Visby och sen vidgade jag vyerna ordentligt genom att flytta till Stockholm...först var det underbart att få vara anonym som nån tidigare nämnde men ganska snart var det trist att aldrig möta nån man kände för en spontanfika!! Flyttade sedan till Västerås som är mitt emellan stor stad och liten stad....här trivs jag...även om jag föredrar torpet i skogskanten ;)
Vi måste nog börja respektera varann mera...alla har vi nåt att ge eller lära..oavsett om vi är storstadsmänniskor eller småortsbor!
Haha, jag tänker faktiskt så. Hur kan dom tror dom har det bättre... Jag hade aldrig i hela mitt liv velat bo så. Usch...liten by är bättre.
Janne: Du tråkar ut mig, du är ju enig! ;D
Jag håller med dig. Det är som att vissa storstadsmänniskor tycker de är lite mer märkvärdiga än andra.
Mig med. Vet inte vad som tog åt mig. Det KAN ju också vara så att du är tråkig som skriver inlägg som jag bara kan hålla med om? Skärpning krävs! ;D
Jag håller också med Janne. :D
Det har du rätt i! Jag bor i Sthlm, men kan faktiskt säga att om man bor i en mindre stad,. så missar man saker,. men det är ju även TVÄRTOM, Vi stockholmare missar saker som man kan upplev i de mindre städerna, Det bästa med att bo i en stor stad är ju den att det är så mkt mer utbud,. affärer, restauranger, ställen att vara på... etc. Det finns inte i de små samhällena.Det finns både bra och dåliga saker med att bo i båda städer! Så jag tycker man ska göra som du, bo i både och, då vet man helt säkert att man inte missar något! :D
Sv. Tack så mkt,. tror det gick bra :D
KRAM
För de som bor i Stockholm, de är flest och hörs mest, inte har en aning om det och således inte paratar om det.
Robert & Janne: jag får tydligen skärpa till mig! ;D
Det är väl de där nollåttorna som tror de är lite förmer än oss andra. Därav att resten av landet avskyr dem med... lite ge och ta där. ;)
Sv: Jag kan dela med mig! Den dagen jag tar mod till mig så kan du få en hemmagjord latte, expresso... you namne it! :)
Japp, det börjar bli en aning tamt här inne. ;D
Det är inget att sträva efter att få bo i en storstad, här är alla så stressade. Jag tror att man mår bättre i en liten stad där blir det lugnare inte samma hets.
Sv: Ja, det vore ju bra. Men det är synd att så många tycker illa om stockholmare också. Jag har ju släkt där och de är inga otrevliga översittare.
Fast vissa verkar känna sig lite förmer än andra, som sagt.
Man måste skratta och gråta rent fysiskt för att det ska vara bra. Det är ju då lungorna syresätts, musklerna arbetar osv. Du får börja på skrattyoga, hahahaa! ;D
Det tycker jag inte du behöver göra ikväll. Just idag är det rätt skönt med en lugn kväll så jag hoppas nästan på att du får fortsätta kalla mig tråkig. ;)
Robert: Sorry, jag tänkte dra till med några nakenbilder och sånt där, men Janne vill ha en lugn kväll, så ifall han blir upprörd så får det nog fortsätta vara tamt. ;D
Hej Tråk-Janne! ;D
Sv: Det är lite som jag sa till Dansbandsfrun igår att jag har ju målat upp en bild i bloggen av att jag är en skitrolig smart supermodell, om vi träffas så kommer den illusionen att gå i kras...
(sen har det lite med mitt dumma huvud att göra med, men jag måste börja utmana mig själv med)
Skulle du vara tråkig för att du går på bio så sällan? Bio som är så, roligt, tyst, billigt och bra på alla sätt...
Jag går inte alls ofta, nu ska jag snart gå visserligen för jag ska gå och kolla poå Sex and the City 2 med mina Cosmogirls.
Annars föredrar jag faktiskt att se på film hemma, inga störande mobilsignaler, folk som kommenterar och man kan stoppa och gå och kissa när man behöver!
Sv: De är ju inflyttade stockholmare, och det sägs ofta att de är värst, men det borde vara tvärtom tycker jag. I alla fall tror jag det är väldigt överdrivet att tro att 08:or är allmänt otrevliga. Precis som det brukar vara med fördomar.
Nakenbilder? Nu vaknar nog Janne till skulle jag tro..;D
Det är trist att det ska ses ner på alla som inte bor i 08:a området, attityden verkar vara att alla skulle vilja bo där om de kunde. Tur att det finns folk som vill bo i mindre städer och på landet. Jag är så nöjd med min "halvstora" stad, fast jag tycker det är kul att den växer, lite dubbelt där kanske..
Sv. Ja, den sken ganska hårt. Kanske skulle ha slagit av blixten? Kul, men knepigt det där.. :-)
Storstäder har möjligen fler arbetstillfällen för vissa yrkesgrupper, annars finns det inget positivt att säga om dessa. I Sverige har jag i stort sett bara bott i Stockholm och i Göteborg och det är faktiskt inget jag önskar någon.
PS kul EM att du inte kommenterade "den norska Familjen Drivreim" i mitt inlägg eftersom "drivreim lär vara det norska ordet för "fläkt-rem"
Men vad vet en så'n som jag som inte har körkort
;D
Sv; kanske ska ta det under övervägande....lantligt vintage...eller nåt ;)
Nakenbilder! Det har jag gett upp om för längesen men du skulle ju kunna tillfredsställa både Robert och mig genom att visa din rumpa och ben i nåt tajt. Eller varför inte i underdelen till den där bh'n?
Men om jag "lovar" att inte titta kan du ju visa Robert nakenbilderna. ;D
Robert: Tro inte på henne. Varje gång jag tar upp det så ska hon gå och lägga sig eller får en tillfällig dövhet som är oförklarlig. Du kommer snart få se vad jag menar. ;D
Du tjejen, försvenska dig inte allt för mycket ;D
Ingenting går upp mot de som har lite av varje.
Det är vi (jag är själv halv-dansk och kvarts gud-vet-vad) som kommer att bli de verkliga idolerna.
Jag undrar bara ibland hur lång tid det skall ta för alla att fatta det ;D
Lotterna är inte skrapade än, jag sparar de till Snorpan kommer hit. PÅ fredag!
Lover berätta hur det går!
Sv: Jag är gift... frågan är bara hur länge...
Så du är en gammal gubbe? Snälla, säg att du har skägg och ser ut som Sean Connery. Då kan vi dejta ju!
Jag är uppvuxen i en liten by med närmaste större samhälle sex mil bort. Har oxå bott i lite större städer och kommit fram till att Umeå är en väldigt lagom stad att bo i. Jag blir stressad i storstäder och det tar mig minst två dagar att vänja mig. Men det tar mig fem minuter att vänja mig vid lugnet när jag åker hem till barndomsbyn. Att sitta där på bron och lyssna på tystnaden! Mmmmmmm...
Janne: Jag lägger mig inte än och inte är jag döv, men det är något fel på mina glasögon, jag har lite svårt för att läsa allt. ;D
Det ultimata är ju att bo lite utanför en större stad, åka in när det passar, sedan dra sig tillbaka och känna hur härligt det är att ha det bästa av två världar....
Alltså; Janne och Robert, ni tar knäcken på mig, skrattar så jag kiknar..
Sv. Det är en Samsung ST510, bild och länk finns hos mig, juldagen förra året. Det är min första digitalkamera.
sv: Nej, tyvärr känns det inte så. Börjar 7 imorgon så man får ju mindre sov timmar. =P
Hoppas glassen nu funkar för dej! =)
DU KAN TILLFREDSTÄLLA BÅDE ROBERT OCH MIG GENOM ATT VISA EN BILD PÅ DIN RUMPA ELLER BEN I NÅT TAJT?
Gick det bättre och läsa nu? ;D
Ibland är det nästan så att människor i en stor stad inte bryr sig om hur det är åt andra hållet. Visst vet jag om människor som älskar att komma utanför Stockholm, men jag vet också om människor som inte tar sig utanför Stockholms gränser. Vad beror det på? Rädsla för något främmande?
Men som du skrev, det skulle vara intressant att höra den andra sidan någon gång.
Janne: Inte konstigt jag hör dåligt så som du skriker!! Ta lite lugnande vetja! ;D
Jag har bott i stor storstad (Chicago) och jag har bott i by på Sörmländska landsbyggden. Det ena uteslyter inte det andra, men jag föredrar att besöka staden och sedan åka hem till tystnaden på vischan.
Det finns som du säger fördelar och nackdelar med allt. Jag har aldrig bott i en storstad och kommer antagligen aldrig att göra det heller, men älskar att besöka städer och känna pulsen och ha tusen möjligheter. På landsbygden har man andra möjligheter, en grundtrygghet och bygemenskap. Alla känner till alla, på gott och ont. Varför det skulle vara sämre att vara "lantis" än "stadsråtta" begriper jag inte.
Jag kan bara hålla med! Mina absolut bästa barndomsminnen kommer från Sofiaparken nere i Lund, där alla föräldrarna kände varandra och alla barnen lekte tillsammans, trots att det kunde skilja upp till sex år i ålder.
Men där satt vi alla varma sommarkvällar, föräldrarna som grillade och skrattade med varandra, och vi barn som sprang runt som vildar och lekte i parken. Och blev man trött eller slog sig, ja då fanns ju mammas och pappas trygga famn bara några meter bort!
Och man kunde cykla in till stan och alltid träffa på någon man kände. Det var mysigt! Mycket mysigare än storstan.
Sv: Så svårflirtad var du... jag behöver inte ens bjuda dig på en kopp kaffe för att få dig i säng. Hahaha
I en by, eller mindre stad så känner ju allt och alla varandra och man har en annan gemenskap, man hälsar ju på allt och alla och vet allt om alla? Det är den bilden jag fått av småbyar, eller mindre städer som du kanske skulle säga.
Vi i storstan, de väldigt sällan man stöter på folk man känner, eller jo kanske nå enstaka men jag tar ofta tåget till stan och det är SÄLLAN jag ser samma människor på tågvagnen jag tar då jag tar samma hela tiden (oftast)...
Jag tycker om att göra korta besök i storstan. Men det räcker för mig, sen vill jag hem. Hem till lugnet. Saknar inte alls något utbud av affärer eller nöjen. Har allt jag behöver hemma.
Jag vet inte hur det är i Stockholm, men Göteborg är ju också en storstad och alla jag känner är väl medvetna om att vi går miste om en del saker som "lantisar" får uppleva.. Så det är inget som går förbi oss, men det är lätt att ta sig ut på "landet" (allt som är mindre än Göteborg är landet och dom som bor där är lantisar!). Så äre!
Verkar vara livliga och intressanta diskussioner här.
Tycker Janne har många vettiga idéer idag. ;D
Robert: Janne? Vem är det?? ;D
Jag ger upp! Men du vet att du inte behöver posta rumpbilden här va? Det går lika bra att posta den på mail?
Em: Har du redan glömt det? ;D
Sv: Haha, vem försöker du lura? Gissar att det närmar sig läggdags för små tuppar som ska upp i ottan? Själv har jag vaknatt. Natti och skicka sömn till mig vid två-tiden!
SV: Lite nyfiken är man ju, det dröjde ganska länge innan jag ens visste att de fanns.
Ja skitsnack finns ju precis överallt, de helt sjukt vad folk baktalar andra och är allmänt sviniga mot de dem umgås, jag gillar det inte alls, brukar oftast nicka till svar när någon snackar skit om någon annan framför mig eller säga ifrån och dumförklara personen, oacceptabelt!!
Men nu när vi pratar mindre städer och Stockholm, Egoina sade ju på B&T att stockholmare är så mycket drygare, haha jag försökte tänka på det när jag var på stan och jag vet inte om att de har med att JAG är stockholmare till grund o botten att jag inte märkte de otrevliga? Jag tycker tom folk ler mot mig på tåg och liknande? :P Hahaha.
sv om mitt inlägg: De värsta med "självförsvar" med pappa resulterade i samma sak.. Hahahaha..
Robert: Glömt vad? ;D
Janne: Men jag mailade dig massor med nakenfoton för en månad sen, har du inte fått de? ;D
Natti, natti! :D :D
Natti!
Jag tycker att idealet är att bo på landet med vettigt avstånd till stan. Att storstadsmänniskor eventuellt ser ner på mig som lantlolla får vara deras tandvärk!
Ha en bra kväll! :D
Jodå jag fick dom men dom var ju alla framifrån. Vackert är du och kåt blev jag men det är ju ett bakifrån jag verkligen efterlyser. ;D
Godnatt härliga du!
Jo du har faktiskt en poäng i det du säger där. Har själv känt det när man besöker, alla stirrar och man känner sig missnapassad och hatad fast man inte gjort något, de inte okej!
Men vad skall man göra, finns inga dömande människor. Brukar du inte sova vid den här tiden kvinna?
Hahaha, Janne, du skulle ha varit här när Em sov hos mig! ;D
Sv: Det är väl inte så att man MÅSTE skratta så ofta, utan snarare att man kan må bra av att göra det. Du är så perfekt ändå, så det gör inget.:D Sov gott Em!:)
Det är därför det är så skönt att bo i en förort till stockholm, Här känner alla alla, man kan inte gå in på ICA utan att bli stående lääänge och prata med än den ena o än den andra.Fast jag bor bara 8 minuter från stockholm med pendeln.
Har aldrig hört att någon stockholmare sagt att de från landet går miste om något, oftast så är de dom inflýttade lantisarna till storstaden, som säger att de som bor kvar på landet missar något!
Jag kan ju ha fel, men själv så är jag fullkomligt nöjd med att ha både och på väldigt nära håll;)
sv; Hon var underbar! Älskar hennes egna inläsningar av hennes böcker.
Chokladen är testad....
Är uppväxt i en liten stad där alla kände alla. Flyttade sedan till en större stad innan jag hamnade i Stockholm. Nu och med facit i hand kan jag bara säga
1. Aldrig mer småstad
2. Inte mellanstor stad heller
3. Älskar storstaden, där man kan vara sig själv, man kan vara anonym om man önskar, där man har världens utbud. Jag får lappsjuka bara jag tänker på... Uppsala till exempel.
PS. Valde exemplet Uppsala p g a att du säkert inte känner till Norrtälje, Norrköping, Eskilstuna, med mera. DS
Jag bor i en av Stockholms norra förorter (Sundsvall) som ligger väldigt långt norrut, närmare bestämt 40 mil. Det är till och med så att jag egentligen bor i en av Sundsvalls norra förorter (Timrå) som ligger ytterligare två mil norrut. Inskränkthet kan yttra sig på på flera sätt, och fenomenet finns både i storstan och på landet. Själv gillar jag att utforska såväl Stockholms innerstad som glesbygden.
Sv: Ja, alltså problemet ligger hos mig i hur jag uppfattar det. Hur jag tar det. Att jag tar det personligt.
Enligt mina erfarenheter så har min vikt och min kroppsbyggnad aldrig klassats som nåt bra, därför blir min reaktion likadan.
Meningen med inlägget var att människor skulle få upp ögonen. Att ordet smal kan såra en underviktig lika mycket som tjock kan såra någon som är överviktig.
Kul att någon hade huvudet på skaft och rannsakade sig själv :) Det betyder att det inte är helt utdömt att försöka.
Ja det där beror nog helt och hållet på hur stor staden man bor i är. Det finns både för och nackdelar. Lagom stor stad är bra. Själv bor jag i Norrköping och till invånare och yta är den perfekt, även om jag nu tröttnat och vill ge mig härifrån. Det är väl fel att säga att man går miste om nåt för att man inte bor i en storstad egentligen. Så länge man trivs där man bor, så tycker jag inte riktigt att man går miste om något.
Vad jag håller med dig. Bor i en relativt liten stad, mamma i "stan", pappa på landet, har bott i london och Göteborg, så har provat lite av varje. Men jag älskar min lilla småstad. Att kunna gå ut och träffa folk man känner överallt. Det jobbiga kan ju vara att alla vet allt om alla, men who cares?
Sv: är du säker på att det är förbeställt? Annars kan jag ringa och kolla, inga problem! Det blir väl bara en timme eller två tidigare uppstigning för din del?
Så kan det nog vara. Båda alternativen ger en olika erfarenheter.
Nu ska jag iväg och knäppa lite rådjur! Wohooo! :D
Godmorgon! :D
Godmorgon i stugan! Werona o Espen bodde i oslo innan de köpte huset i Ski. Jag lärde mig aldrig att hitta där...Kramiz
Janne: HAHAHAHAHAHAHHAHAHAHA! Underbar kontring! God morgon!
Janne: PS! Glömde säga.. Lycka till med fotandet!! Hoppas du får många jättebra foton!
Så sant! Själv är jag från en liten ö på västkusten, bor numera i Göteborg och stortrivs med det men finns det egentligen något som slår de mindre städernas lugna rytm och den närhet till naturen som ofta finns där? Det måste ju vara något som lockar annars skulle det inte bli en sådan invasion av turister varje sommar!
Jag har bott i mestadels mindre städer, men Norrköping, Västerås och Karlstad har jag också hunnit med, och jag tror de räknas som större, även om de inte är som Stockholm.. (där skulle jag inte vilja bo faktiskt).
Det finns för- och nackdelar med båda, som sagt, man är anonym i en större stad, men det kan vara skönt att möta någon man känner på stan och kanske ta en spontanfika eller prata lite. Det är mycket mysigare på den fronten i mindre städer. Men samtidigt är det oerhört skönt att inte ständigt behöva känna att man ska springa på någon man känner om man inte orkat fixa sig eller om man är ute i småhemliga ärenden (typ köpa present åt någon etc) som man inte vill att familjen ska få reda på var man varit.. (Gud nu låter jag ju knäpp, haha)
Nåja. Jag tycker nog mellanstora städer som Enköping, Katrineholm och Örebro (eller är den stor allmänt sett, jag har bott där med, känns inte så stor..)är trevligast. Enköping är toppen för det är nära till stora städer som Uppsala (HEJ GUN) och Västerås t ex.
Förresten Em har du slutat hälsa på mig? snyft
Det där är himla intressant. Mina föräldrar bor verkligen mitt ute i ingenstans. För ett tag sen skulle köket göras om och själva köket köptes från en hyfsad närliggande storstad, de använde GPS för att ta sig till oss. Detta var på våren då det är väldigt lite folk ute på landet, inga sommargäster än liksom. Han som skulle komma ut och fixa köket åkte blint efter GPS:en...fågelvägen är en skogsväg som kanske en fyrhjuldriven pickup klarar, men inte en vanlig bil. Verkligen inte på våren med tjällossning och allt. Men trots det att man tydligt ser att vägen är superdålig och att han inte har sett ett enda bebott hus, max en sommarstuga, så fortsätter han att åka. Tills han fick punktering precis innan en vägbom. Pappa fick hämta honom. Då var han tre timmar försenad. Det ska tilläggas att det är skyltat ute vid "storavägen" (asfaltsvägen) plus att killen hade fått vägbeskrivning av mamma och pappa.
Han var en äkta storstadskille. Men hur ska han kunna veta hur det är på landet om han inte är van? Det är himla onödigt att bli arg för sånt tycker jag. bättre att förklara innan eller efter..
