Världen är inte stor, blogg-världen ännu mindre
Men Bimbos biologiska mamma och pappa (som levde i skön förening) hade flyttat efteråt och Stattinskan visste att de hade flyttat till Skurup och var köpte jag Madde? Jo, i Skurup. Och mamman var 100% Golden och pappan var 50/50. Då fanns det ingen tvekan längre, våra hundar var inte från samma kull, men de var helsyskon ändå.
Vi bägge tycker att detta är de mest underbara hundar vi har haft. Madde kunde ha fungerat som terapihund för andra problemhundar. Jag kunde alltid utläsa på Madde varför en annan hund som visade aggressiva tendenser gjorde det, om den nu verkligen var aggressiv eller om det handlade om att den var rädd. Många gånger förvånade Madde andra hundägare med att få deras hund på "fall", antingen att den slutade vara rädd eller att den plötsligen ville leka med Madde när den inte ville leka med någon annan hund.
Var en hund aggressiv på riktigt gick Madde runt om i en stor båge, hon skydde bråk. Samma med hundar som var i psykisk obalans.


Bimbo några dagar innan hon dog, 11-12 år gammal.
"Det finns inte ord för hur mycket jag saknar denna underbara hund! Hon kunde räkna, hon var otroligt snäll, busig och hade en massa roliga ljud för sig, beroende på vad det va hon ville säga ...Ja, du förstår nog .. du hade ju syrran. Man kan väl säga att vi är släkt ... våra "döttrar" var ju syskon!"
The end of story

Nog är sammanträffanden spännande att upptäcka! Dubbelörnen och jag fick kontakt via bloggarna, det visar sig att vi båda bor i Sörmland och efter ett antal turer visade det sig att de varit på "vår" husvisning när vårt nuvarande hus gick upp till försäljning. Antagligen gick vi om varandra i huset eller på gårdsplanen!
När vi sedan bekantade oss upptäckte vi att en god vän till mig varit involverad i deras husköp på ett knepigt vis.
Spännande är det allt. :)
Fina vovvar båda två förresten.
Ja, världen är bra liten ibland. Osannolikt iaf. :D
Robert: Ja, och om inte blandningen var så speciell hade vi nog aldrig fått för oss att fundera på om de var i släkt.
... amen va fasen ... Nu sitter jag här och lipar igen ... och vet du vad?, det känns så otroligt skönt!
Jag tror att både Madde och Bimbo ärvde sin pappas temperament ... han är nog den trevligaste hanhund jag har träffat ... och en annan sak ... Jag har bott granne med uppfödarna när de bodde i Flyinge ... och vi umgicks flitigt!
Tack du finaste för ditt inlägg!
Varmaste!
Stattinskan: Jag tycker också det är skönt, det hjälper kanske till att få det ur kroppen lite. Madde var väldigt lik sin pappa till sättet utifrån det lilla jag såg. Vi var där två gånger, när vi köpte henne och sen en gång på återbesök. Jättetrevliga människor (också! :D)!!
oj! ja, världen är bra liten! va kul att ni hittade varann via bloggarna ändå! maddes mamma & pappa lever nog inte nu, men uppfödarna kanske har några "barnbarn" som de avlar på? om du/ni ville skaffa en ny tänkte jag :)
Sv; Du har nog inte sett mitt senaste inlägg...eller så tänker Du inte på Dig själv som skåning ;) och det är Du ju inte heller :P
Ja, det är ganska otroligt hur liten världen är, filmtips; Six degrees of seperation, handlar om det.
Sv. Ja,skrev om det förra veckan. Det gjorde ont, fast inte så illa som jag trodde och rödprickigheten la sig efter ett dygn eller så. Men har inte vågat mig på bikinilinjen än... ;-)
Vilken underbar historia och fantastiskt sammanträffande! Bloggträff och släktträff i ett, liksom. Tänk så det kan vara!
Tänk vad världen är liten..det är rätt så häftigt när man tänker efter :)
Ja, ibland krymper världen.
Vilket sammanträffande, och vilka goa hundar dom verkar ha varit båda två...
Förstår att saknaden är stor!
Naw så sött! =)
Det är ju otroligt vilket speciellt sammanträffande! Helt fantastiskt. Och vad roligt att ni verkligen kom på att det var så också.
Vad fina de är Madde och Bimbo.:)
Världen är liten på lite ont och MYCKET gott!
Säg vad en bloggträff inte kan göra. Underbart trevliga människor får man möta. I alla fall i HÖÖR!...
Syns man inte, finns man inte..
PS: ..förresten, du hade fin blogg! :)
Aww blev helt tårögd, man känner verkligen vilken enorm kärlek du hyste till Madde. Det är fint.
Tänk så liten världen är ibland!! Kramiz
Världen är verkligen inte stor! Härligt att bägge hundarna var så lika varandra!
Världen är liten! Konstigt ändå att ni träffades.
Det var nästan lite läskigt hur pass liten världen är! Skoj att du har fina minnen av Madde, det har jag av min med... vilket gör det ännu svårare att skaffa en eventuell ny hund eftersom det känns som om ingen kan bli lika bra som Pepsi.
Visst är det väl otroligt !
Det verkar som om man kommer i kontakt med människor i en speciell "klick" utspridd över jorden.
Folk man på något sätt har något gemensamt med när man börjar prata.
Undrar om det är förutbestämt liksom, eller om vi i samma klick har levt tidigare liv ihop också kanske ?
Man börjar ju undra ibland...
Men vilket sammanträffande!!Otroligt bra korsade var de också, jag tycker ju att man verkligen ska kolla mentakiteten på avelshundarna när man köper valp, det är det viktigaste. Fina de var, båda två;)
Vilken härlig historia!! Gissar att ni fick er många skratt på vägen!!
Vilken otroligt fin historia! Att man kan träffa någon sådär och sen visade det sig att ni haft hundar som var syskon. Helt Amazing! :D
Visst är världen liten. Vilket sammanträffande. Håller med Bella!
Djur kan betyda så otroligt mycket...
Vilket sammanträffande! =) Även att du varit i min hemort och köpt din hund! =)
Jag tror det var ödet som förde dig samman med Stattinskan. Det var meningen att ni skulle träffas och få prata om era älskade hundar. Det kanske var dom själva som såg till att det blev så ;)
Vackra hundar och dina minnen är otroligt fina att läsa. Jag instämmer med Ellis att man känner dina starka känslor för Madde.
En vän du alltid har nära ditt hjärta. kramar i massor!
Låter som två fina hundar :)
Mycket fin och rörande berättelse! Världen ÄR verkligen otroligt liten.
Jag gillar det Dansbandsfrun skrev om att det var Madde och Bimbo som sammanförde er. Härlig tanke! :)
Jag förstår att du saknar Madde så !
Hon verkar ju ha haft en underbar, speciell personlighet !
Jag älskar ju verkligen mina katter, och gillar hundar också. - Däremot är jag för bekväm för att ha en hund.
Hade en katt som blev överkörd på mors dag för två år sedan som hette Alice.
Hon var verkligen något utöver det vanliga, och aldrig kommer jag nog att få en katt som går så totalt in i hjärtat på mig.
Lilla Daphne är ändå lik henne på flera sätt, i många av maneren, och hon har ju blivit min nya favorit, även om jag älskar dem båda !
Fortfarande får jag dock tårar i ögonen när jag tänker på Alice.
Djuren blir verkligen familjemedlemmmar !
Jag tror på något sätt att vissa möten man gör i livet har en förutbestämd anledning.. Så härligt med era hundar och fina var de, bägge två!!!
Gör en snabb titt in här.. Livet tar mycket tid för mig just nu.. Men jag hoppas att ni finns kvar!!
Kram!
Janne: Ja, jag fick tårar i ögonen när jag läste Dansbandsfruns kommentar. Det kändes bra och RÄTT!
