Grått, blåsigt och trist väder, men man skall inte klaga. Det är söndag och Egoina kommer på middag. Hennes lite annorlunda funderingar och sätt att tänka brukar alltid få mig att skratta, så chansen att det blir en lyckad dag är stor.

God morgon!

Egoina var och hälsade på precis och vi satt på min balkong.

 

Egoina: Du har blivit kärring!
Egoinas mamma: Vaddå?
Egoina: Du har planterat. <Jag har två krukor på balkongen, en med blommor och en med gräslök>.
Egoinas mamma: Men jag tycker det är trevligt.
Egoina: Ja, det är ju det jag säger, du har blivit kärring.

Ifall hon bloggar om det själv måste du ha gissat rätt innan. (Det tar nog några timmar innan hon vaknar.) Ett litet tips är att det är en mycket oväntat aktivitet och hon har aldrig gjort det tidigare. Inte jag heller och jag skall inte hänga med heller, tack och lov.

UPPDATERING: Det är inget i luften (inte fallskärm eller annat), men Diana har gjort det och bloggat om det och Renee och Nattis har bloggat om det, men efter vad jag vet har de inte gjort det. Själv hoppas jag att jag aldrig kommer att göra det, men man vet ju inte.

EN TILL UPPDATERING: Det har varit ett tv-program om det eller möjligen en tv-serie, jag tittade aldrig.

ÄNNU EN UPPDATERING: Det har inget med idrottsaktiviteter att göra.

Egoinas mamma: Jag läste i en kommentar på din blogg att du har börjat svära mer i dina inlägg.
Egoina: Nej, det gör jag inte.
Egoinas mamma: Jo, det gör du.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jo.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jo.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jo.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jo.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jo.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jo.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jo.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Detta kan bli världens längsta blogg-inlägg, vet du det?
Egoina: Jag tänkte precis på det.
Egoinas mamma: Det bloggar jag om.
Egoina: Nej, den är min.
Egoinas mamma: Nej, den är min.
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Skall du ha den då?
Egoina: Nej, ta den du.
Egoinas mamma: Är du säker?
Egoina: Nej.
Egoinas mamma: Jag tar den ändå.

Sen Egoina var väldigt liten är jag van vid att dela med mig till hennes farsfamilj i Norge. Det tror jag har gjort att det skall lite mer tid till än för de allra flesta innan jag saknar henne, men NU gör jag det, jättemycket!

Men vet ni vad? She´s back in Sweden och i dag kommer hon på middag. I´m so happy!!!

God morgon!


PS! Hon menar hon är skyldig mig 17 kronor, så jag har sagt att om hon kommer i tid avskriver jag skulden, men för varje minut hon kommer för sent så dubblas den. Det betyder att jag med största sannolikhet kommer att gå med STOR vinst på middagen! ;D

Jag tror inte hon städade då heller..

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag fick ett sms för ett par timmar sen:

 

 

Sen gick jag till affären och hämtade min ros:

 

Gulliga, underbara jenta mi! Jag älskar dig med, även om jag säger det så ofta att du kanske tror det går på ren rutin. Med det gör det inte, det är ALDRIG ren rutin, det är från hjärtat varenda gång. Och förresten, du har en rätt så schysst hylla du med. ;)

Mors dag, en dag då alla firar sina mammor, en dag som borde vara fylld med kärlek och uppskattning. Familjen samlas och myser, mamma får frukost på sängen och kanske blommor med.

Inte alla har det så, vissa har förlorat sin mamma, andra har ingen bra relation med sin mamma och med egna (inte så bra) erfarenheter är jag kluven när det gäller denna dagen.

Just denna kluvenheten gör att jag saknar Egoina jättemycket just nu..

Men jag skall skärpa mig, jag skall tänka positivt, för jag tror detta är första gången Egoina är hos sin reservmamma på mors dag och bättre reservmamma skall man leta länge efter.

Jag har skrivit om det tidigare, men när Egoina var 10 år undrade hon om vad som ville ske med henne om jag dog. Då kom vi överens om att fråga hennes faster om hon ville vara reservmamma. Det är förklaringen till att det finns en i reserv. ;)

Nu skall jag i duschen, sen skall jag hämta en grej. Det kommer mer om det sen.

Jag länkade till denna här om dagen, men det kanske var någon som gick miste om festen. Videon är det Toby som står för.

Uppdatering: Hoppa gärna in till Toby och gratta med dagen. Han fyller år i dag!

Hahahaha! Kolla HÄR!

"Du kan blogga om hur fin jag är", svarade hon. Det skulle hon ju kunna blogga om i sin egen blogg, men jag bjuder på den. ;)

Egoinas mamma: Hur långt är loppet? Är det inte 5 kilometer?
Egoina: Prata inte om det!
Egoinas mamma: Men det är ju inte långt.
Egoina: Nähä? Det är en halv mil ju!
Egoinas mamma: Men är ju bara som att gå härifrån till stan och hem igen.
Egoina: Just det. DET är långt!
Egoinas mamma: Men ni skall väl inte springa, ni skall väl gå?
Egoina: <Med ett lyckligt leende om läpparna> Ja, alla får medalj oavsett.

Men då så..

Först åt Egoina och jag middag, sen fick vi strömavbrott och då fick jag vare sig kaffe eller vi kunde ha på tv´n, ännu mindre kunde vi roa oss med att sitta i soffan och blogga med var vår dator. Så dottern hon..

..somnade.

 

När strömmen äntligen kom tillbaka så fungerade inte mitt Internet, vare sig med trådlös router eller sladden direkt. Det konstiga är att det är tredje gången att mitt Internet lägger av just den 2. i månaden. Undrar på om de jobbar med servern eller nåt sånt just det datumet. Enormt irriterande i varje fall.

Nu fungerar sladden direkt i varje fall och jag börjar inte "rota med routern" innan kl 6 på morgonen.

Oavsett, vare sig ni vill eller inte: I´m back!

God morgon!

Vårruset i Malmö går av stapeln i morgon:

Egoinas mamma: Då har du väl legat i hårdträning?
Egoina: Oh ja! Jag har varit ute och sprungit varje dag i flera veckor.
Egoinas mamma: Vad gör du? <Egoina sitter vid "gäst"-datorn>
Egoina: Jag måste kolla när det börjar.
Egoinas mamma: Vet du inte det? Åh, där! <Jag pekar> Det börjar klockan 18.30.
Egoina: Åh! Puh! Tack och lov!!
Egoinas mamma: Vaddå?
Egoina: Jag trodde jag var tvungen att gå upp tidigt!

Tydligen var Egoina (ja, jag läser hennes blogg ;D) inte på stan i går kväll och då finns väl möjligheten att hon inte somnar på min soffa efter söndagsmiddagen, även om det faktisk är mysigt när hon gör det. Det påminner mig om när hon var bebis och när jag ibland satt och tittade på henne när hon sov. Hon sov jättemycket och jag längtade tills hon skulle vakna, som oftast.. ;)

Underbart väder är det, solen skiner och det är redan riktigt varmt ute. Nästan sommar ju!


God morgon!

Nu kan ni sluta vara tysta (föregående inlägg). Jag har sett och hört och går och lägger mig med ett leende om läpparna.

När jag nu säger att jag inte kan beskriva med ord vad jag känner, så handlar det inte om att min dotter får media-uppmärksamhet eller är lite kändis. Det handlar om att jag är så otroligt lycklig att trots mina brister (som vi alla har i olika varianter) som mamma, så verkar hon stå på benen alldeles av sig själv.

Eller är jag ensam om den fruktan jag kände när hon växte upp att allt kan gå på tok oavsett hur man gör? Nää, tror inte det..

En lyckligt lottad mamma är jag.