Duktig som hon är så sitter hon och ber innan maten.




Eller kan det vara så att hon inte alltid tycker det är roligt att bli
fotad?

Jag fick inget foto av henne vid matbordet i söndags, men vi tog igen det lite senare framför webb-kameran.

God morgon, alla fina människor!

 

 

 

Så här såg det ut innanför dörren när jag kom hem idag.

 

Jag vet ingen annan som får så röda ögon på vartenda foto som
Egoina. Det finns en inställning på kameran, jag vet, men jag glömde
bort den..

God morgon, allihopa!

Jag är mycket stolt över min dotter i dag. Jag är alltid stolt över henne, men lite extra i dag.

Egoina hälsade på en dag innan jul och medan vi är i köket ser jag en pytteliten skruv på köksbänken.



Egoinas mamma: Har du tappat en skruv?
Egoina: Hahaha! Nej?
Egoinas mamma: Men det ligger en liten skruv här?
Egoina: Liten?
Egoinas mamma: Ja.
Egoina: Ja, då är den i varje fall inte din.

Har jag sagt A får jag väl säga B, det är flera som är nyfikna på varför Egoina började gråta på julafton. Hon fick en stor chokladask och med den följde ett kort och på det kortet stod det: "Jag har betalat sex lektioner för dig hos sångpedagogen. Mamma.".

Sånglektioner är otroligt dyrt och om man skall sjunga en gång i veckan blir plånboken fort tom. Hon började gråta så glad hon blev och då började jag med. Egoinas reaktion blev min favorit-present på julafton, helt klart. Att pricka en present är något av det mest givande som finns, oavsett om den kostar pengar eller om det är som man ger av sig själv.


Egoina leker med min webb-kamera.

I dag väntar badrummet med sitt mini-spa, fotbad och en lång promenad. Jag mår så otroligt bra just nu, hoppas ni också känner er glada! Tänk om man kunde dela ut glädje bara så där, men vi kan väl i varje fall försöka smittas lite?

God morgon, gott folk!

När Egoina var liten brukade jag förbereda henne inför såna dagar som julafton. Jag förklarade utförligt hur hela dagen kom att gå till, dagen innan:

"Först skall vi äta frukost, sen duschar vi och gör oss i ordning, sen myser vi lite och efter det skall vi iväg till styvpappas dotter och hela den familjen. Där kommer vi att vara jättemånga. Blabla kommer och blabla kommer och blablablablablabla kommer. Sen efter en lång stund skall vi äta middag, det kommer att ta tid och när alla är klara med att äta både middag och dessert så skall vi diska och sånt. Då har det hunnit bli mörkt ute för länge sen. Efter det så dricker nog de vuxna lite glögg och efter DET skall vi öppna paketen."





På själve julafton var alla barnen otåliga och sprang runt sig själva och det var både skratt och gnäll, men när vi äntligen skulle öppna paketen var Egoinas reaktion:

"Men? Redan nu?!!"

God jul allihopa!

Talatuten ringer..

Egoinas mamma: Hej, jenta mi! Hur är det?
Egoina: Jo, bra! Vet du vart baconet ligger?
Egoinas mamma: ??
Egoina: Ja, jag är på City Gross..
Egoinas mamma: Jaha!
Egoina: Har de flyttat på det?
Egoinas mamma: Ja, det ligger numera bla bla..
Egoina: Got it! Tack! Hej då!
Egoinas mamma: Hur ä..<klick> ??

Hmm...

Bildbevis på att Egoina var hemma på söndagsmiddag i går. En bild
med blixt och en bild utan blixt, bara tvärt om. Konstigt med skillnaden
på färgerna.






Och sen två foton på oss tillsammans. Det är flera som har frågat
efter det.

Egoinas mamma svarar:
Du kan få låna min gamla dator när du är här? Jag visste inte att du behövde en ny mobil, hade jag vetat det hade jag självklart låtit bli både kamera och ny dator! Som ett litet plåster på såret har jag i varje fall länkat till dig så du får lite fart på din statistik. Bra va?


<Moahahahaha!>

När Egoina var ungefär två år satt hon i sin sittvagn när vi skulle åka med tunnel-banan till centrum i Oslo. Jag placerade vagnen så att hon satt vänt mot dörrarna där folk gick in och ut. Efter fyra, fem håll-platser där hon nyfiken hade granskat var och en som kom in, så kom en lång svart man in och ställde sig framför henne där han kunde hålla sig i en stång.

Egoina tittar med sina stora blåa ögon och sen säger hon frågande, högt och tydligt, samtidigt som hon pekar:

- Pappa??

Egoina var drygt två år och satt och lekte med Duplo på golvet i vardagsrummet. Egoinas blivande styvpappa (Ebs) hade precis duschat och låg på rygg i soffan och läste tidningen alldeles näck medan jag satt i en fåtölj och läste. Ingen säger ett ord och jag ser Egoina resa sig och gå med bestämda steg bort till Ebs, hon lutar sig mot soff-kanten, tar tag i hans penis och lyfter den upp. Sen studerar hon den noggrant från alla håll och kanter. Ebs håller god min under tiden och låtsas läsa tidningen. Sen lägger Egoina snoppen snyggt på plats som den låg innan och går tillbaks till sin Duplo och leker vidare..



Egoina ca 2 år.

En ROSA toa!
DET borde väl vara något för dig?
Moahahahahaha!!

(Nu vågar hon säkert inte kissa på många timmar! )



God morgon, gott folk!
Måndag! Och det är första hela veckan i resten av ditt liv.
Dessutom så du blir inte yngre än vad du är just i dag!
Tänk på det du! Du är alltså så ung du bara kan bli!

Egoina ringde mig i går morse lite innan 10:

Egoinas mamma: Hej, jenta mi.
Egoina: Ser du vad klockan är?!
Egoinas mamma: Ja, vaddå?
Egoina: Den är halv tio!!
Egoinas mamma: Ja?
Egoina: Ja, jag är uppe!!
Egoinas mamma: Ja..?
Egoina: <lite besviken, ville nog haft beröm> Men undrar du inte varför?
Egoinas mamma: Är det nåt som är fel?
Egoina: Hahaha! Nej, jag undrar om du vill hänga med mig på loppis.

Hmm.. Innan två på dagen? NÅGOT är fel! :D


God morgon!

Det kom ett brev till Egoina in genom brevinkastet i går morse. Hon låg och sov och jag tänkte göra ett experiment, jag lade brevet på golvet framför dörren till hennes rum..





Sen så hörde jag medan jag satt i vardagsrummet att hon gick in på badrummet, jag tog då kameran och tog denna bilden :

Kuveret har flyttat på sig lite, hon har alltså vidrört det med ena foten.. <passerat brevet en gång>



Sen går hon in igen på sitt rum och klär sig <passerat brevet två gånger>, jag kallar på henne och när hon är på väg ur rummet säger jag: "Stopp!"

När hon ser mig med kameran flinar hon och fattar tydligen poängen och jag fotar och går därifrån.



Lite senare kommer jag ut i hallen igen och då ser det ut så här:

Hon har alltså låtit brevet ligga kvar trots att hon är medveten om att jag "håller på" och att meningen är att hon skall ta upp det. Hon står inne på sitt rum och sminkar sig. <hon har nu passerat brevet tre gånger>



Sen får hon bråttom som vanligt och då blir det kaos.. <passerat brevet otaliga gånger>

Alltså nu kan jag inte hålla mig för skratt och ber henne ta upp brevet så kan jag fota när hon har gjort det.



Snäll som hon är gör hon som jag säger.

Som tur är har damen både självironi och humor, så hon gjorde det med ett leende.



Men sen hade hon som sagt väldigt bråttom så hon la brevet ifrån sig här:




Och om jag inte har helt fel kommer hon att ringa Glocalnet om en veckas tid och fråga vart brevet blir av..

Detta är historien om första gången Egoina reste med flyg och den resan var också hennes första till Sverige. Hon visste två saker om Sverige och det var att både hennes blivande styvpappa och hennes stora idol, Pippi Langstrømpe var därifrån och vad jag inte visste var att för henne var "Sverige" det samma som "Ville Villekulla".

Som mamma var det lite pirrigt att ta med sin 3-åriga dotter på flygresa för första gången, men hon brukade vara lätt att ha med att göra. Vid incheckningen blev Egoina dock lite bekymrad när hon såg mig lämna över vår resväska till damen som stod där bakom och hon började peka och nästan stottrade fram: "Men mamma, vår koffert?". Jag förklarade då att den damen var snäll och ville hjälpa oss, att hon ville bära ut vår resväska till flygplanet och att vi ville få tillbaks den när vi kom fram. Egoina var aldrig den som protesterade särskilt så hon sa inget, men jag såg att hon var skeptisk till det hela.

Själva flygresan var hur kul som helst och tyvärr går det inte att förklara Egoinas entusiasm i ord, men att hon njöt av upplevelsen var utan tvekan. Hon fick halva planet att skratta när hon hejade på piloten när vi fick dragsug vid start.

När vi väl landade på Sturup flygplats och kom in i ankomsthallen var Egoina allvarligt bekymrad över vart vår resväska tagit vägen, men precis då började rullbandet med kommande resväskor att gå, så jag sa till henne att den kommer där efterhand. Ett bra tag gick, inga väskor kom, men så plötsligen kom en resväska och den allra första som kom var vår! Egoina hoppade upp och ner så hennes pippi-flätor dansade och skrek ut i ren glädje: "Åh! Mamma! Kofferten vår! Kofferten vår!". Egentligen borde vi fått rabatt för all underhållning hon gav medpassagerarna.

Så långt avklarat och vi gick ut och där mötte Egoinas kommande styvpappa oss. Vi körde till Landskrona, han parkerade framför sitt radhus och nu var det sent på kvällen och mörkt ute.



På bilden har jag precis hjälpt Egoina av med kläderna i hallen, sen går jag in, men hon stannar kvar. Hon står där och tittar sig runt och säger med försiktig och lite ledsen röst:

"Men hvor er Pippi da?"

Bilderna är inte "up to date", de är ett helt dygn gamla. Jag frågade Egoina
om hon hade läst mitt morgoninlägg igår, men det hade hon inte gjort. Hon hade
läst alla de andra, men inte det.



"Varför?", undrade jag och då svarade hon: "Men mamma,
jag läser aldrig de inläggen där du har fotat dig naken!".


God morgon!