Vaddå svamp? Hur fin som helst ju! Dottern är helt fel på det, turkos mössa, kortklippt rött hår och läsglasögon från Apoteket är senaste modet, så är det bara! Hon är faktisk rätt hopplös när det gäller mode. Planen var ju att låna ett par sko/stövlar av henne, men de var såååååå ute! Så jag köpte de här i stället:

 

..och vad tror ni dottern sa då?

Egoina: Mamma, de kan väl jag få sen?
Egoinas mamma: När då, menar du?
Egoina: När du kommer tillbaks från Stockholm?

Egoina: Har du hört att folk tror jorden går under 2012?
Egoinas mamma: ??
Egoina: Ja, Maya-folkets kalender slutar då, har du hört om det?
Egoinas mamma: Ja?
Egoina: Är det sant?
Egoinas mamma: Ja, Egoina, jag har inte velat berätta för dig innan, men tyvärr är det sant.

I går kväll ringde Egoina och frågade om jag vill ha två biljetter till Melodifestivalen. "Men skall inte du dit då?" frågade jag. Men hon har andra saker som krockar och svarade:

"Mamma, jag vet hur mycket du vill träffa Gun. Jag tänkte att du kanske ville bjuda med henne? Du får biljetterna om du vill."

Jippi! Tänk att jag om en vecka skall få se och prata med Gun för första gången, jag kommer att kunna ta på henne och kolla så att hon är verklig! Jag skall se Stockholm för första gången och jag skall i Globen och se Melodifestivalen live för första gången.

Hade jag varit jungfru och skulle ha haft sex hade även det blivit för första gången, men vare sig det ena eller det andra är aktuellt i så hänseende.

Men nu kom jag lite från ämnet, jag skulle ju tacka dottern! Blev lite fel detta.. Tack, jenta mi!

Vi sitter i soffan..

Egoina: Vad är det som låter?
Egoinas mamma: Det är grannpojken (2år) i lägenheten under som springer fram och tillbaks.
Egoina: Hela tiden?
Egoinas mamma: Hahaha, han är ju jättesöt, rena reklamen för tvål eller äpplen eller nåt.
Egoina: Gäster hörde ljud nerifrån källaren hemma hos Fritzl också. Kanske föräldrarna jagar han med knivar och sånt?
Egoinas mamma: Hahahaha! Så du menar att medan jag sitter här med ett leende när jag hör hans stampande fötter så jagar de han runt i lägenheten med kniv?

Är det någon som har noll sportintresse och noll kunskap i samma ämne så vågar jag påstå att det är Egoina, något hon själv är mycket medveten om.

Egoina: Men när du äter som du gör, får hjärnan och kroppen vad den behöver då?
Egoinas mamma: Ja, man har först en vecka eller två där kroppen behöver anpassa sig, men sen går det bra.
Egoina: Men jag har läst att musklerna behöver...
Egoinas mamma: Det är bättre att du läser på själv, för det är så mycket att förklara.
Egoina: Men fungerar hjärnan på så lite kolhydrater?
Egoinas mamma: När Björn Ferry kan äta efter LCHF som tog OS-guld, så kan det ju knappast vara fel eller?
Egoina: Mamma, detta är helt sjukt! Jag VET vem Björn Ferry är!!!

Tv´n är på och Egoina och jag sitter i soffan och pluddrar och en kilometer in i loppet börjar Egoina ställa frågor som kom spridda i loppet av en timmes tid:

Egoina: Går de så där tillsammans hela tiden? <Det var mass-start>
Egoinas mamma: Det beror på hur fort de går..

Egoina: Varför har de stavar? De har dem ju under armarna hela tiden!

Egoina: De ser ju likadana ut allihopa.
Egoinas mamma: Tycker du? De har ju olika fär...
Egoina: Aha! De har nummer på sig!!

Egoina: Hur långt går de? Är det som till Malmö?
Egoinas mamma: Det är lite längre än ett marathon.
Egoina: Hur lång tid tar det då? En halvtimme?

Egoina: Att gå på skidor är ju samma sak som att stå på skridskor.

Egoina: Är det någon som har tappat ett öga nån gång?
Egoinas mamma: ??
Egoina: Ja, när de åker bakom så där så kan de ju få staven i ögat och inte alla har glasögon.

Egoina: Åh! Skall de skjuta? <Några bytte skidor vid varvning>

Egoina: Har någon dött?
Egoinas mamma: Vaddå dött?
Egoina: Ja, dött!
Egoinas mamma: Inte i längdskidor, tror jag. Men störtlopp och sånt så är det folk som har dött.
Egoina: SER man det då?
Egoinas mamma: Ingen kan ju säga i direktsänding sådär att "Nu är han död!"
Egoina: Men om det bara sprutar blod och sånt där??

Egoinas mamma: Hahaha, kolla nu är det "Leila bakar" igen!
Egoina: Kul! Förresten hon är gravid.
Egoinas mamma: Är Leila Bakar gravid?
Egoina: HETER hon Leila BAKAR??
Egoinas mamma: Hahaha! Näää...
Egoina: Det kunde ju varit ett sånt namn?
Egoinas mamma: Hahaha! Alla kommer tro jag har hittat på detta.

Det gröna nagellacket är skitfult, men vänta ni bara.. Bild två är elakt, jag är vinterblek, men inte SÅ

galet! Bild tre = bättre med skor än med stövlar tror jag.

Kära Egoina!

1. Du kommer att vilja ha det gröna nagellacket sen, vänta bara! (Du kommer ihåg när skor med rundade tår kom? ;D)
2. Du har rätt, den turkosa nagellacken kan du få när jag har testat en gång.
3. Tack! Jag gillar klänningen skarpt och med tights och skinnjackan kan jag använda den nu och till sommaren blir det en trevlig sommarklänning.
4. Jag har själv börjat fundera på det med stövlar, det är nog bättre med ett par dödsläckra skor till. Vilka kan du undvara?
5. Ingen vågar fråga mig vad jag kostar, tyvärr. Det hade blivit roligt!
6. Zink? Jag som trodde du inte läste min blogg! ;D

Puss och kram.

Vi sitter i soffan och pratar och har tv`n på:

Egoina: Såna där ser skumma ut, dem hade jag aldrig ätit. <"Leila bakar" är på tv och hon gör cupcakes>
Egoinas mamma: Varför inte? Det hade jag, de är ju stinna av socker!
Egoina: Men med de färgerna ser de ju ut som plast eller nåt!
Egoinas mamma: Ja, de är fulla av tillsatsämnen och det var därför jag aldrig bakade såna till dig när du var liten..

<nu flinar vi tillsammans under tystnad då vi bägge är medvetna om att det hade att göra med min förmåga att baka>

Egoinas mamma: Leila är på gränsen att vara tjock, tycker jag.
Egoina: Hon är väl inte tjock!
Egoinas mamma: Tycker du inte?
Egoina: Nej, hon är ju jättefin som hon är.
Egoinas mamma: Hon är väldigt snygg.
Egoina: Hade jag varit kille hade jag velat ha henne till flickvän.

<jag tittar på Egoina med ett leende>

Egoina: Vaddå?
Egoinas mamma: Det tyckte jag var så gulligt sagt.
Egoina: Varför då?
Egoinas mamma: Jag tycker det är rätt tänkt bara.


Eller hur? Jag skall börja mäta mig i om jag hade velat ha mig själv om jag var en man och inte utgå ifrån en "allmän" mall som inte finns. Egentligen skall man inte jämföra sig med något eller någon alls, men jag slutar nog aldrig med det..

Fullt medveten om att det är bild till bloggen det handlar om..

Det var lite trist i dag när jag stod i fönstret och såg henne cykla iväg. Ibland känns det lite ensamt faktisk. Inte som det är synd om mig, det är inte så jag menar, mer att det är konstigt att hon inte är liten längre. Det är nog rätt vanligt att känna så, tror jag. Rätt skönt också, jag gillar att känna av hur mycket jag tycker om henne.

Egoina när hon leker med underlägg till dricksglas..

I går fick jag sätta på plats spöken hemma hos Egoina. Hon vågade inte prata med de själv, så hon ringde mig och satte på högtalaren på telefon och sen fick jag säga till dem att bete sig. När jag var klar kom Egoina i telefonen igen och sa "Mamma, det gjorde du bra!". Hon påstår att hon inte tror på spöken, så hur detta går ihop har jag ingen aning om.

 

Jag får nog oavsett kolla med henne i dag om resultatet blev som förväntat.

Jag har frågat Diana om det var okej att jag svarar henne i ett inlägg i min blogg. Vi kom nämligen in på detta med att vara ofrivillig barnlös och hon undrade på hur det upplevdes för mig.



Hej Diana!

Som de flesta andra kvinnor tog jag det som en självklarhet att få barn när jag ville ha barn, men så blev det inte. Redan vid 19 års ålder gifte jag mig och slutade direkt med p-piller. När vi förblev utan resultat gick vi genom diverse undersökningar ett par år senare. Det låter så enkelt det där med "undersökningar", men några var rent av förnedrande både för mig och för min man.

Under tiden blev "alla andra" gravida, "alla andra" födde små gulliga bebisar och "alla andra" gick runt med barnvagn. "Alla andra" hann skola in sina barn och "alla andra" var det som jag så innerlig ville vara, en mamma. Jag önskade så stärkt att få uppleva att bära ett barn i min kropp, att få se och känna att min mage blev stor, att plötsligt få detta hemlighetsfulla uttryck som gravida kvinnor får när bebisen sparkar i smyg där inne. Jag önskade allt det så stärkt att jag inte kände mig som en fulländad kvinna. Jag kände att jag inte dög fullt ut, en känsla som inte går att förklara, för inte är det förnuftet som styr när man känner så.

Det kändes som på ett fotbollsplan där alla som spelade var kvinnor och den som gjorde mål var den som födde ett barn. Alla sprang förbi mig och alla satte bollen i mål medan jag irrade runt på plan. Det enda lyckosamma i det hela var att jag åtminstone slapp att ta en straff och sen bomma på målet (få missfall), den tanken tröstade jag mig med rätt ofta.

Sen var det alla dessa kvinnor som skällde och var otåliga med sina barn. Alla dessa kvinnor som tog sina barn för givet, alla dessa kvinnor som tyckte barnen var i vägen och som betedde sig som att det inte var deras eget val att få barn. Alla de kvinnorna hatade jag, jag tyckte de var så fruktansvärt otacksamma och mitt hjärta grät för vilken känsla de ingav sina egna barn.

Och sen efter 10 år med längtan, 10 år där jag gång på gång hoppades att mensen inte skulle komma, 10 år med undersökningar och en större operation, 10 år där jag den senaste hälften hade levt med vetskapen om att möjligheten var så liten att jag skulle bli gravid att jag kunde glömma den, efter 10 såna långa år så kom inte mensen. Jag gick en vecka över tiden och trodde det var pga nytt jobb och att jag höll på att flytta, men när jag kräktes en morgon kom tanken smygandes att kanske..

Och det var det det var, kanske var inte ett kanske, det var säkert! Pga alla omständigheter så fick jag noggranna kontroller och undersökningar och fick veta väldigt tidigt att Egoina var en Egoina och inte en Egon. Jag njöt, magen växte, jag växte, det rörde sig inuti. Jag låg i badkaret och både brösten och magen tittade upp över vattenytan. Jag kände mig fulländad, urkvinnan i mig vaknade till liv, allt föll sig så naturligt och det hela slutade med att jag hade turen att få föda mitt barn helt naturligt, jag fick vara medveten och närvarande vid min egen förlossning. Det var ett av livets mirakler och ett under av alla under.

Som ofrivillig barnlös så verkade folk runt om mig försöka bagatellisera det att få barn, precis som att det skulle trösta mig som inte kunde få. Det irriterade mig, men gjorde mig samtidigt osäker. Kanske det inte var en så stor upplevelse ändå, som jag trodde? Men det var det. Allt jag förväntade mig och drömde och fantiserade om blev uppfylld och varenda dag i över 21 år har jag tänkt på vilken lycka jag har fått uppleva och hur enormt mycket jag älskar mitt barn.

Alla som har barn och alla som inte har barn vet att det inte är någon dans på rosor hela tiden, det är ups and downs precis som med allt annat här i livet. Men ingen kan ta från mig att 10 år med en sådan längtan skapade en medvetenhet och tacksamhet som har gjort att jag har fått igen i mångfald.

Det ÄR stort att bli gravid, föda och få barn, det är det största jag har upplevt och om jag inte hade fått uppleva det, hade jag uppskattat det om någon hade låtit mig vara med när de själv födde så jag kunde få se och försöka förstå så mycket som möjligt.

Jag känner inte dig, Diana och vet inte riktigt hur du hanterar det hela och min mening med detta är inte att göra dig mer ledsen. Jag hoppas istället att du känner att du får en bekräftelse på att din längtan inte är konstig, för det är den verkligen inte. Hur man bäst hanterar det vet jag ej, jag tyckte jag aldrig lärde mig ett bra sätt.

Jag önskar och hoppas av hela mitt hjärta att du får uppleva samma lycka som jag har fått göra, på ena eller andra sättet.


Kram från
Egoinas mamma



PS! Att adoptera är ett underbart alternativ. Adoptionsprocessen och det att hämta barnet är som en graviditet och en födsel i sig, bara på ett litet annat sätt. Jag vill bara nämna det..

Telefonen ringde precis:

Egoinas mamma: Hej, jenta mi!
Egoina: Hej, hur länge skall ägg koka?
Egoinas mamma: Det beror på, skall du ha hårdkokta ägg?
Egoina: Ja.
Egoinas mamma: Då skall de koka i 10 minuter.
Egoina: Skall det koka riktigt så där?
Egoinas mamma: Så fort det börjar bubbla kan du skruva ner plattan.
Egoina: Skall jag ha lock på?
Egoinas mamma: Nej, det behöver du inte, men vattnet skall täcka äggen.
Egoina: Sen då?
Egoinas mamma: Sen sköljer du de i kallt vatten. Om du inte skall äta de direkt så låter du skalet vara på.
Egoina: Hur länge håller de sig då?
Egoinas mamma: Inte mycket längre än tre dagar i kylen. Men varför kokar du ägg?
Egoina: ??
Egoinas mamma: Du gillar ju inte ägg?
Egoina: Nej, men jag har ju köpt de...

Jaha! Ja, men då så..??

Varje(?) söndag kl 15.00.

 

Jag har inget att skriva och jag är lite trött på att vräka ur mig allvarligheter. Men som tur är så kommer Egoina på middag.

Egoinas mamma: Hur gick det egentligen med dig och Mohammed?
Egoina: Vaddå då?
Egoinas mamma: Skulle inte ni gifta er?
Egoina: Det blev inget.
Egoinas mamma: Varför det?
Egoina: Jag kom på att jag inte är snygg i slöja..

Egoinas mamma: Men kolla 50%!
Egoina: Vaddå?
Egoinas mamma: 50% på alla möbler! Det är billigt!
Egoina: Nja..
Egoinas mamma: Är det väl?
Egoina: Nää, det är inte så säkert..
Egoinas mamma: Jo, halva priset är väl bra?
Egoina: Nja, om de inte har dubblat priset innan så..

Egoina "off the blogg"

med dottern.

Telefonen ringde:

Egoinas mamma: Hej, jenta mi!
Egoina: Hej..
Egoinas mamma: Hur är det?
Egoina: Det är bra..
Egoinas mamma: Har du trevligt? <Egoina är i Norge>
Egoina: Varför ringer aldrig du till mig?
Egoinas mamma: Men det är ju bättre att du ringer mig?
Egoina: Varför det?
Egoinas mamma: Om jag ringer så antingen sover du eller så är du i någon affär.
Egoina: ..
Egoinas mamma: Men jag saknar dig! Jättemycket!
Egoina: <med betydligt gladare röst> Jaha!


Man får inte glömma bort de små även när de tror
de har blivit stora.

God morgon, allihopa!

Efter kontroll av Egoinas post och bostad medan hon är i Norge kan jag konstatera att jag kände
igen min dotter när det gällde vissa saker.





Sen kunde jag inte låta bli att kolla kylen för att se vilken typ av cider och öl hon hade hemma. Gissa
om min förvåning! Ingen cider?!! Ingen öl?!!




Nu kommer hon att döda mig! Hela imagen faller ju isär! Detta är bilder från Egoinas badrum och kök,
det trodde ni inte va? Inte jag heller..

Kanske jag gick fel?