Det som var tungt gick lätt
En stor krabat som har pussat och nosat ett tag innan han la sig.
Och visst ser det ut för att han säger: "Okej, denna är min nu!".
Och visst ser det ut för att han säger: "Okej, denna är min nu!".
Jag fick snabbt och enkelt sålt Maddes hundsäng, tre stycken hörde av sig. Emelie var först ute och världen är inte stor, det visar sig att hon har jobbat tillsammans med Egoina en gång i tiden också. Emelie blev glad för att få köpa den och jag blev glad för att enkelt få sålt den och Happy (Emelie skrev "Happy hund", så nu heter han det, oavsett om det är namnet eller ej! :D) ser ut att ha intagit ägarrollen.
God morgon!
Uppdatering: Rätt skall vara rätt. Bamse heter han!! Jag letade lite i Emelies blogg. ;)
Jobbigt att ta tag i..
Min fd hund Madde älskade sin Bia-bädd som hon fick efter en hund jag hade innan henne. Till slut (efter nära 11 år) hängde den knappt ihop och några månader innan hon dog köpte jag en ny Bia-bädd till henne. Det förlät hon mig aldrig för och hon fick ockupera ena soffhörnet istället.
Hennes nya Bia-bädd kommenderade jag henne att ligga i typ 10 gånger, dvs att den är så att säga oanvänd. Den har inga rivmärken, den är hel och ser alldeles ny ut från alla håll och kanter.
Bia-bädd har alltid varit en favorit hos mina hundar, men stackars Madde ville ha sin egen som hon hade legat in och inte en ny!! Det borde jag ju ha fattat! Jag hann slänga den gamla innan jag förstod att det var det dummaste jag hade gjort mot henne någonsin.
Bilderna är klickbara.
Den är grå, 70x85 cm och kostar ny mellan sek 650:- och 700:-. Jag säljer den för 300:- om någon i blogg-världen är intresserad. Det får ju vara någon som kan hämta den här i Landskrona.
Skicka ett mail om du är intresserad till: egoinasmamma@live.se
Hennes nya Bia-bädd kommenderade jag henne att ligga i typ 10 gånger, dvs att den är så att säga oanvänd. Den har inga rivmärken, den är hel och ser alldeles ny ut från alla håll och kanter.
Bia-bädd har alltid varit en favorit hos mina hundar, men stackars Madde ville ha sin egen som hon hade legat in och inte en ny!! Det borde jag ju ha fattat! Jag hann slänga den gamla innan jag förstod att det var det dummaste jag hade gjort mot henne någonsin.
Bilderna är klickbara.
Den är grå, 70x85 cm och kostar ny mellan sek 650:- och 700:-. Jag säljer den för 300:- om någon i blogg-världen är intresserad. Det får ju vara någon som kan hämta den här i Landskrona.
Skicka ett mail om du är intresserad till: egoinasmamma@live.se
Världen är inte stor, blogg-världen ännu mindre
På väg hem från bloggträffen i Höör börjar Stattinskan och jag prata om hundar. Hon menade på att hennes fd hund Bimbo nog hade samma blandning av raser som min hund Madde hade haft. Jag berättade då att Madde var 75% Golden Retriever och 25% Flatcoated Retriever. Det visade sig vara exakt samma blandning som Bimbo var. Stattinskan och jag bor ju inte långt ifrån varann, Malmö och Landskrona är relativt nära, men ändå lite långsökt började jag fråga henne vart hon hade köpt sin hund. Men det var inte på samma ställe och Bimbo visade sig vara ett år äldre än Madde.
Men Bimbos biologiska mamma och pappa (som levde i skön förening) hade flyttat efteråt och Stattinskan visste att de hade flyttat till Skurup och var köpte jag Madde? Jo, i Skurup. Och mamman var 100% Golden och pappan var 50/50. Då fanns det ingen tvekan längre, våra hundar var inte från samma kull, men de var helsyskon ändå.
Vi bägge tycker att detta är de mest underbara hundar vi har haft. Madde kunde ha fungerat som terapihund för andra problemhundar. Jag kunde alltid utläsa på Madde varför en annan hund som visade aggressiva tendenser gjorde det, om den nu verkligen var aggressiv eller om det handlade om att den var rädd. Många gånger förvånade Madde andra hundägare med att få deras hund på "fall", antingen att den slutade vara rädd eller att den plötsligen ville leka med Madde när den inte ville leka med någon annan hund.
Var en hund aggressiv på riktigt gick Madde runt om i en stor båge, hon skydde bråk. Samma med hundar som var i psykisk obalans.
The end of story
Men Bimbos biologiska mamma och pappa (som levde i skön förening) hade flyttat efteråt och Stattinskan visste att de hade flyttat till Skurup och var köpte jag Madde? Jo, i Skurup. Och mamman var 100% Golden och pappan var 50/50. Då fanns det ingen tvekan längre, våra hundar var inte från samma kull, men de var helsyskon ändå.
Vi bägge tycker att detta är de mest underbara hundar vi har haft. Madde kunde ha fungerat som terapihund för andra problemhundar. Jag kunde alltid utläsa på Madde varför en annan hund som visade aggressiva tendenser gjorde det, om den nu verkligen var aggressiv eller om det handlade om att den var rädd. Många gånger förvånade Madde andra hundägare med att få deras hund på "fall", antingen att den slutade vara rädd eller att den plötsligen ville leka med Madde när den inte ville leka med någon annan hund.
Var en hund aggressiv på riktigt gick Madde runt om i en stor båge, hon skydde bråk. Samma med hundar som var i psykisk obalans.
Madde några månader innan hon dog, 11 år gammal.
Bimbo några dagar innan hon dog, 11-12 år gammal.
Och sen låter jag Stattinskans egna ord i sitt mail när hon skickade bilden av Bimbo till mig, avsluta denna historien om våra två härliga, goa hundar, Madde och Bimbo:
"Det finns inte ord för hur mycket jag saknar denna underbara hund! Hon kunde räkna, hon var otroligt snäll, busig och hade en massa roliga ljud för sig, beroende på vad det va hon ville säga ...Ja, du förstår nog .. du hade ju syrran. Man kan väl säga att vi är släkt ... våra "döttrar" var ju syskon!"
"Det finns inte ord för hur mycket jag saknar denna underbara hund! Hon kunde räkna, hon var otroligt snäll, busig och hade en massa roliga ljud för sig, beroende på vad det va hon ville säga ...Ja, du förstår nog .. du hade ju syrran. Man kan väl säga att vi är släkt ... våra "döttrar" var ju syskon!"
The end of story
Lite om en kär vän
En bild av Madde när hon skulle ta något pyttelitet från min hand. När hon gjorde det så blundade hon ofta och såg ut som på bilden. Hon var jätteförsiktig för att inte komma åt mina fingrar med tänderna.
En gång hälsade hon på två kattungar som inte var mer än 5 veckor gamla. Den ene kattungen gick under Madde och la sig intill hennes mage. Man kunde se på Madde där hon satt att blicken stelnade, hon sög in magen och vågade knappt andas i risk för att skada kattungen. Sen vågade hon knappt röra på sig heller, hon lyfte benen jättehögt när hon gick och satte de försiktigt ner. Madde var väldigt medveten om att hon var en stor hund.
Japp, det var lite om Madde.
God morgon, allihopa!
Pinngalna Madde
En bild av Madde, min hund som var fixerad vid pinnar:
Här om dagen fick jag ett mail:
Jag älskar teckningar, jag gillar teckningar bättre än foton, de fångar
något som foton inte kan.
Jag får nog medge att det kom en tår eller tio, Gun har fångat Maddes sätt när hon fick ha en pinne i sin famn. Madde var nämligen pinngalen, så pinngalen att hon vanligen inte fick leka med dem. Men det är en helt egen historia som slutade med operation och övernattning på djursjukhuset i Helsingborg.
Tusen tack! goa, fina Gun!
Och God morgon, gott folk!
Här om dagen fick jag ett mail:
Jag älskar teckningar, jag gillar teckningar bättre än foton, de fångar
något som foton inte kan.
Jag får nog medge att det kom en tår eller tio, Gun har fångat Maddes sätt när hon fick ha en pinne i sin famn. Madde var nämligen pinngalen, så pinngalen att hon vanligen inte fick leka med dem. Men det är en helt egen historia som slutade med operation och övernattning på djursjukhuset i Helsingborg.
Tusen tack! goa, fina Gun!
Och God morgon, gott folk!
Till eftertanke
Madde 1998-2009
På nyårsafton var Madde redan helt slut efter att ha gått på tå häv i flera veckor på grund av alla smällare. Sen när kvällen började närma sig nio, tio och smällarna ökade i tempo så började hon skaka på allvar och gick in i badrummet. Där brukade Madde ligga varenda nyårsafton i flera timmar. Hon var så rädd att hon glömde svälja och det låg alltid en stor pöl med saliv på badrumsgolvet när hon äntligen vågade sig ut därifrån vid två-tiden på natten. Innan dess var hon inte ens kontaktbar.
En trött Madde efter att ha varit i
sitt rätta element, vatten! Hon var
som en sälunge i vattnet.
Madde var inte skott-rädd som valp eller unghund, men tyvärr var det några ungdomar som skrämde skiten ur henne med smällare. Det är också fel att säga att hon blev skott-rädd, för hon visste mycket väl skillnaden på vapen och fyrverkerier/smällare. En vän av mig gjorde ett test och avfyrade flera skott på distans och även nära henne och hon reagerade inte alls med annat än att bli nyfiken.
Att ens bästa vän ligger och skakar i många timmar pga andras obetänksamhet är inte lätt att acceptera. Mina tankar gick i går kväll till Madde, Madde som var världens tryggaste hund och hade världens bästa självförtroende, men några idioter såg till att hon hade ett helvete runt nyår.
Utgå inte från att dina barn förstår av sig själva. Lär era barn, inte bara att vara försiktiga med smällare/fyrverkerier, lär de också att både människor och djur kan vara rädda och att de alltid skall ha det i åtanke.
Madde blev på sitt sätt skadad för livet pga en skitunge. Hoppas det inte var din..
På nyårsafton var Madde redan helt slut efter att ha gått på tå häv i flera veckor på grund av alla smällare. Sen när kvällen började närma sig nio, tio och smällarna ökade i tempo så började hon skaka på allvar och gick in i badrummet. Där brukade Madde ligga varenda nyårsafton i flera timmar. Hon var så rädd att hon glömde svälja och det låg alltid en stor pöl med saliv på badrumsgolvet när hon äntligen vågade sig ut därifrån vid två-tiden på natten. Innan dess var hon inte ens kontaktbar.
En trött Madde efter att ha varit i
sitt rätta element, vatten! Hon var
som en sälunge i vattnet.
Madde var inte skott-rädd som valp eller unghund, men tyvärr var det några ungdomar som skrämde skiten ur henne med smällare. Det är också fel att säga att hon blev skott-rädd, för hon visste mycket väl skillnaden på vapen och fyrverkerier/smällare. En vän av mig gjorde ett test och avfyrade flera skott på distans och även nära henne och hon reagerade inte alls med annat än att bli nyfiken.
Att ens bästa vän ligger och skakar i många timmar pga andras obetänksamhet är inte lätt att acceptera. Mina tankar gick i går kväll till Madde, Madde som var världens tryggaste hund och hade världens bästa självförtroende, men några idioter såg till att hon hade ett helvete runt nyår.
Utgå inte från att dina barn förstår av sig själva. Lär era barn, inte bara att vara försiktiga med smällare/fyrverkerier, lär de också att både människor och djur kan vara rädda och att de alltid skall ha det i åtanke.
Madde blev på sitt sätt skadad för livet pga en skitunge. Hoppas det inte var din..
Madde i mina tankar
I somras avlivade jag min hund Madde som blev 11 år. Den värsta sorgen har lagt sig, men jag återkommer ständigt till en känsla av ångest omkring detta att jag var tvungen att bestämma över liv och död. Beslutet jag tog var rätt, men det känns ändå och jag ångrar inte en sekund att jag var med henne till sista andetag.
Underbara Madde, en lyckad korsning mellan Flatte och Golden.
Vissa jag har pratat med säger "Vad? Var du med när hon blev avlivad? Hur orkade du?". Min första tanke var att "Självklart var jag det! Jag ville ju finnas till för henne hela vägen!", men jag har kommit på att det behöver inte vara det enda rätta.
Om man inte är i ett lugnt sinnestillstånd när hunden skall avlivas så är kanske det bästa för hunden att man inte är där? Jag känner mig trygg på att Madde uppskattade min närvaro, jag var lugn, men hade orsaken till avlivningen varit en annan så kanske jag hade varit uppjagad i stället.
Hur känner/kände du om det att avliva ett djur som står dig nära? Vill du vara med till "the bitter end" eller känns det bättre att låta bli? Och varför?
Underbara Madde, en lyckad korsning mellan Flatte och Golden.
Vissa jag har pratat med säger "Vad? Var du med när hon blev avlivad? Hur orkade du?". Min första tanke var att "Självklart var jag det! Jag ville ju finnas till för henne hela vägen!", men jag har kommit på att det behöver inte vara det enda rätta.
Om man inte är i ett lugnt sinnestillstånd när hunden skall avlivas så är kanske det bästa för hunden att man inte är där? Jag känner mig trygg på att Madde uppskattade min närvaro, jag var lugn, men hade orsaken till avlivningen varit en annan så kanske jag hade varit uppjagad i stället.
Hur känner/kände du om det att avliva ett djur som står dig nära? Vill du vara med till "the bitter end" eller känns det bättre att låta bli? Och varför?
Madde i sitt rätta element
I min mail i dag fanns ett bildspel från en mycket god vän till mig, han lånade Madde ibland. Madde var helt klart mer vattendjur än vanlig hund. Ibland försvann hon under ytan så länge att jag undrade vart hon var, vattnet hann bli spegelblankt..
För de som inte vet så fick jag avliva 11-åriga Madde denna sommaren, hon var 25% Flatcoated och 75% Golden Retriever, en underbar hund som saknas...
Tack till min goda vän! Detta är verkligen ett minne för livet för mig, ett bildspel som visar Madde förra sommaren, lycklig som bara hon kunde vara. Och tack, fina Madde för alla glädjestunder och alla skratt du gav mig!
Tyvärr går det inte, (efter vad jag vet,) att lägga ut bildspel på bloggen, så ni får scrolla..
En ny valp kommer till världen
Jag har tyvärr aldrig fått uppleva att se en hund föda, när jag såg denna videon fick jag min önskan uppfylld.
Blogg-världen har stora möjligheter - låt oss utnyttja de
Det inlägget som har genererat flest kommentarer så här långt i min blogghistoria är inlägget där jag skrev att Madde var död. Ni har ingen aning om hur mycket er omtänksamhet och alla kommentarer värmde! Jag har försökt att återbesöka var och en, men de dagarna ligger i en dimma för mig så jag ber om ursäkt om en eller flera inte har "sett" mig! Men Tack!! alla snälla ni!
I går kände jag mig lite extra ledsen igen när jag svarade på en fråga i "Livsvishet" om hur man hanterar sorgen efter att en hund har dött. Lite senare gick jag in på en blogg jag brukar både läsa, skriva kommentarer i och få kommentarer av och till min fasa hade hennes hund också dött! Vickan är en bland er alla som gav mig stöd och har ni tid och lust får ni gärna sticka in till henne och ge henne lite av allt det goda som finns i denna världen!!
Jag är förvånad över vilken kraft bloggandet kan ha. De som degraderar blogg-världen till något negativt kan omöjligt ha satt sig in i de olika sidorna vid skrivandet, värdet som kan ligga i läsandet av andras bloggar, återbesöken och kommenterandet. Man kan skriva av sig saker, man kan ge av sig själv och man får i massor! Sen har man möjligheten att själv utvecklas inom skrivandet och sin sociala förmåga.
Blogga på gott folk, och i fall ni glömde: Vickan!
I går kände jag mig lite extra ledsen igen när jag svarade på en fråga i "Livsvishet" om hur man hanterar sorgen efter att en hund har dött. Lite senare gick jag in på en blogg jag brukar både läsa, skriva kommentarer i och få kommentarer av och till min fasa hade hennes hund också dött! Vickan är en bland er alla som gav mig stöd och har ni tid och lust får ni gärna sticka in till henne och ge henne lite av allt det goda som finns i denna världen!!
Jag är förvånad över vilken kraft bloggandet kan ha. De som degraderar blogg-världen till något negativt kan omöjligt ha satt sig in i de olika sidorna vid skrivandet, värdet som kan ligga i läsandet av andras bloggar, återbesöken och kommenterandet. Man kan skriva av sig saker, man kan ge av sig själv och man får i massor! Sen har man möjligheten att själv utvecklas inom skrivandet och sin sociala förmåga.
Blogga på gott folk, och i fall ni glömde: Vickan!
Allt känns väldigt fel just nu
Jag hade tänkt att sitta och kommentera etc, men allt känns väldigt fel just nu.. Tar istället på mig mina joggingskor och går en lång runda. Återkommer senare i eftermiddag eller i kväll med nya krafter. Det går lite i vågor det här..
Om någon undrar vad jag pratar om kan ni kolla i kategorin "Madde, världens gulligaste!"
Samtal från andra sidan
Jag skulle precis börja dammsuga när telefonen ringde:
Egoinas mamma: Hej, det är Egoinas mamma.
Madde från anda sidan: Voff, det är Madde.
Egoinas mamma: Å nää men MADDE, är det verkligen du?
Madde från andra sidan: Voff, jag vill inte att du skall vara ledsen, jag vill att du skall vara glad!
Egoinas mamma Men det är lite svårt, jag saknar dig ju!
Madde från andra sidan: Voff, men jag vill du skall veta att jag har det jättebra!
Egoinas mamma: Är du säker på det?
Madde från andra sidan: Voff, här är ju bl annat Lennart och William..
Egoinas mamma: William?
Madde från andra sidan: Ja, kommer du inte ihåg? William, Basset Hounden du vet, min allra bästa vän, han som var så lat att han inte gick runt om mig, men under i stället.
Egoinas mamma: Haha, ja han ja, vad roligt!
Madde från andra sidan: Ja, vi har det skitkul, leker och busar. Inte behövs några koppel och mat får vi äta hur mycket som helst av, här blir man nämligen inte fet av mat!
Egoinas mamma: Det kan jag tänka mig att du är glad för!
Madde från andra sidan: Ja, gissa!! Men du en annan sak?
Egoinas mamma: Ja?
Madde från andra sidan: Jag kan faktisk känna av vad du tänker när jag är här..
Egoinas mamma: ??
Madde från andra sidan: Jag vet att du tycker det skall bli jätteskönt att jag inte skiter ner golven hela tiden.
Egoinas mamma: Jahaaa..
Madde från andra sidan: Ha inte dåligt samvete för det! Skrubba nu golven och se det positiva. Jag är lycklig och har skitroligt!! Sätt igång och städa nu!
Egoinas mamma: Ja, jag skall göra det. Men jag är ju fortfarande ledsen..
Madde från andra sidan: Det går över efter hand, kom i håg att jag har det hur bra som helst och sen kan vi ju pratas vid så här ibland eller hur?
Egoinas mamma: Ja, det kan vi göra. Madde, jag blev väldigt glad över detta samtalet, det tröstade lite.
Madde från andra sidan: Vi är ju fortfarande tillsammans - du bara ser mig inte!
Egoinas mamma: Så är det nog..
Madde från andra sidan: Tycker om dig, tycker om dig jättemycket!
Egoinas mamma: Jag om dig också, MaddePadde, lille fjotta mi`!
Madde från andra sidan: Hey, får sticka nu, kompisarna tjatar, men tänk "MaddePadde" så telepaterar jag. Funkar hur bra som helst med telepati här!
Egoinas mamma: Tack snälla du!
Madde från andra sidan: Hälsa Egoina också, och Jimmyboy, och Johan och Cecilia!! Hälsa att jag mår bra! Vill du det?
Egoinas mamma: Det skall jag göra! Jag älskar dig Madde!!
Madde från andra sidan: Voff! Voff!
Egoinas mamma: Hej, det är Egoinas mamma.
Madde från anda sidan: Voff, det är Madde.
Egoinas mamma: Å nää men MADDE, är det verkligen du?
Madde från andra sidan: Voff, jag vill inte att du skall vara ledsen, jag vill att du skall vara glad!
Egoinas mamma Men det är lite svårt, jag saknar dig ju!
Madde från andra sidan: Voff, men jag vill du skall veta att jag har det jättebra!
Egoinas mamma: Är du säker på det?
Madde från andra sidan: Voff, här är ju bl annat Lennart och William..
Egoinas mamma: William?
Madde från andra sidan: Ja, kommer du inte ihåg? William, Basset Hounden du vet, min allra bästa vän, han som var så lat att han inte gick runt om mig, men under i stället.
Egoinas mamma: Haha, ja han ja, vad roligt!
Madde från andra sidan: Ja, vi har det skitkul, leker och busar. Inte behövs några koppel och mat får vi äta hur mycket som helst av, här blir man nämligen inte fet av mat!
Egoinas mamma: Det kan jag tänka mig att du är glad för!
Madde från andra sidan: Ja, gissa!! Men du en annan sak?
Egoinas mamma: Ja?
Madde från andra sidan: Jag kan faktisk känna av vad du tänker när jag är här..
Egoinas mamma: ??
Madde från andra sidan: Jag vet att du tycker det skall bli jätteskönt att jag inte skiter ner golven hela tiden.
Egoinas mamma: Jahaaa..
Madde från andra sidan: Ha inte dåligt samvete för det! Skrubba nu golven och se det positiva. Jag är lycklig och har skitroligt!! Sätt igång och städa nu!
Egoinas mamma: Ja, jag skall göra det. Men jag är ju fortfarande ledsen..
Madde från andra sidan: Det går över efter hand, kom i håg att jag har det hur bra som helst och sen kan vi ju pratas vid så här ibland eller hur?
Egoinas mamma: Ja, det kan vi göra. Madde, jag blev väldigt glad över detta samtalet, det tröstade lite.
Madde från andra sidan: Vi är ju fortfarande tillsammans - du bara ser mig inte!
Egoinas mamma: Så är det nog..
Madde från andra sidan: Tycker om dig, tycker om dig jättemycket!
Egoinas mamma: Jag om dig också, MaddePadde, lille fjotta mi`!
Madde från andra sidan: Hey, får sticka nu, kompisarna tjatar, men tänk "MaddePadde" så telepaterar jag. Funkar hur bra som helst med telepati här!
Egoinas mamma: Tack snälla du!
Madde från andra sidan: Hälsa Egoina också, och Jimmyboy, och Johan och Cecilia!! Hälsa att jag mår bra! Vill du det?
Egoinas mamma: Det skall jag göra! Jag älskar dig Madde!!
Madde från andra sidan: Voff! Voff!
Jag är snart fit for fight
Vilken fylla jag måste va varit med om! Huvudet känns tjockt och det bultar och bankar, ögonen går knappt att hålla öppna, näsan är täppt, jag är lite skakig i kroppen och har ingen matlust..Sovit har jag gjort i några omgångar.. Eller nej, just det, jag har inte varit på fyllan, jag har förlorat en hund! Tänk att sorg kan förväxlas med en fylla? Men det kan det inte ändå. Jag kännner ingen ångest med sorgen, jag är enbart fruktansvärt ledsen, jag känner att mitt liv kommer att snabbt bli bra igen, jag behöver bara lite tid, och om en tid kommer jag att med huvudet lite på sned och ett leende om mun kunna berätta om en hund som inte liknade någon annan..
Jag kommer inte på något annat att blogga om än Madde, det är det ända som sker uppe i knotten just nu. Fram tills jag känner att jag kan läsa och skriva kommentarer med inlevelse så kommer jag att ligga lite lågt med det, men jag brukar att vara väldigt snabbt på banan igen.
Era tröstande och förstående ord värmer så otroligt mycket och gör mig glad!! Även ni som inte vet vad ni skall skriva: Det gör inget! Bara att man lämnar ett avtryck eller rent av skriver "Jag vet inte vad jag skall säga" är en tröst. Det är inte HUR man tröstar men ATT man gör det som spelar roll. Så ni betyder lika mycket!
Tack alla snälla ni!! Fortsätt ha kul, det skall jag, jag har bara en liten paus. Och igen tack för att ni skapar en sån underbar miljö i mina kommentarer - där finns ibland en helt egen liten värld! :D
Madde som blöt efter morgondagget försöker ta en liten godisbit utan att skada mig..
Maddes sista långpromenad
I går gick jag en lång morgonpromenad med Madde precis som jag har gjort i 11 år.
Hon fick springa lös det mesta av vägen och nosade och hade sig, men hon verkade vara varm.
Jag vet hon kan vara ur form när hon precis har löpt, men detta var värre än vanligt.
Men lite spindelväv och bus orkade hon med ändå.
Men sen var det hem och dricka massor med vatten och vila.
I dag tog jag med Madde till jobb. Hon var fortfarande utslagen, åt inte och verkade ha feber. Efter jobb tog jag temp, ringde veterinär och fick komma dit rätt kvickt. "Rejäl livmoderinflammation, medicinering antagligen inte lönt, en operation är i så fall en möjlighet, men i och med ålder i kombination med knölar och dylikt så..."
Ja, Madde är död! Madde min bästa vän de senaste 11 åren. Madde som aldrig var arg, Madde som fick själv den mest rädda hund att våga hälsa, Madde som undvek konflikter, men inte var en mes. Madde som "pratade" med alla och alltid var så lycklig och glad. Madde som stal Egoinas mackor och Egoina fattade inte ett smack. Madde som har klätt ut sig till jude, fungerat som vägguttag och ätit godis ur Jimmys öra. Madde som varje dag sprang lös långa rundor med en livsglädje både andra hundar och människor kan avundas henne.
Den Madde, hon är död..
Djuren fattar utan ord!
Man behöver inte kunna tala för att fatta att kärlek och empati är de viktigaste byggstenarna vi har! Klicka på bilden!
Fyra foton - vad är fel?
Bild nr 1
Bild nr 2
Bild nr 3
Bild nr 4
Det finnas kanske mer än ett fel? Än så länge har jag kommit på tre..
Jag vet inte, vet ni?
Madde kom till mig precis (hon håller ju på att städa) la sig ner och puttade till flaskan med grönsåpa och frågade vad som är skillnaden på grönsåpa och gul såpa. Jag vet faktisk inte så ni får gärna ge mig svaret, vad är skillnaden och vad använder man till vad? Vad är bäst? (Seriöst! Jag vill veta!!)
Madde skall bli piga i sitt nästa liv!
Madde löper och det droppar blod överallt! Jobbigt är det, men i denna varmen har jag inte hjärta till att låta henne ha på sig tikskyddet i onödan.
Nu är det en sak jag undrar på.. När det droppar på golvet så är Madde där på en gång och slickar upp det. Är det så som även en vildhund/varg gör eller är det Madde som har fattat att hemma hos oss städer vi efter oss?
Om det är så att hundar börjar ändra beteende efter hand pga vår påverkan så kanske vi några generationer fram i tiden får se hundar både dammsuga och diska för oss!
Madde tar i varje fall det säkra för det osäkra och har börjat redan nu!
Nu är det en sak jag undrar på.. När det droppar på golvet så är Madde där på en gång och slickar upp det. Är det så som även en vildhund/varg gör eller är det Madde som har fattat att hemma hos oss städer vi efter oss?
Om det är så att hundar börjar ändra beteende efter hand pga vår påverkan så kanske vi några generationer fram i tiden får se hundar både dammsuga och diska för oss!
Madde tar i varje fall det säkra för det osäkra och har börjat redan nu!
Varmt sa ni?
Äcklig tunga? Klart den blir efter allt nosande, grävande och sniffande efter sork och annat gött!
Underbar sovmorgon
Jag brukar ju ALLTID blogga innan kl 6 eller nåt på morgonen, så varför så sen i dag?
För det första sov jag till lite över sex i och med att min mage krånglade halva natten efter intag av "bränsle" i går eftermiddag. Med "bränsle" menar jag inte mat, men något som sätter fart på maten. Tydligen behöver inte jag lika stor dos som doktor tror...
Sen vaknade jag hyfsad glad, öppnade sovrumsfönstret, drog på mig mjukiskläder och gick ut i vardagsrummet. Där brukar Madde sitta med ett stort leende och säga "God morgon!", men inte i dag. I dag stod i stället två jättestora skithögar och väntade på mig och på väg ut i badrummet för att hämta papper och rengöringsgrejor satt två glada spyor och skrattade hånfullt på hallgolvet.
Själv tycker jag att min sovmorgon inte var så lyckad, men när jag först steg upp var det ett snabbt uppvaknande..
PS! Hunden är verkligen människans bästa vän för innan jag ens hade stigit upp funderade jag på vad jag skulle blogga om, men underbara Madde räddade morgonen!!
För det första sov jag till lite över sex i och med att min mage krånglade halva natten efter intag av "bränsle" i går eftermiddag. Med "bränsle" menar jag inte mat, men något som sätter fart på maten. Tydligen behöver inte jag lika stor dos som doktor tror...
Sen vaknade jag hyfsad glad, öppnade sovrumsfönstret, drog på mig mjukiskläder och gick ut i vardagsrummet. Där brukar Madde sitta med ett stort leende och säga "God morgon!", men inte i dag. I dag stod i stället två jättestora skithögar och väntade på mig och på väg ut i badrummet för att hämta papper och rengöringsgrejor satt två glada spyor och skrattade hånfullt på hallgolvet.
Själv tycker jag att min sovmorgon inte var så lyckad, men när jag först steg upp var det ett snabbt uppvaknande..
PS! Hunden är verkligen människans bästa vän för innan jag ens hade stigit upp funderade jag på vad jag skulle blogga om, men underbara Madde räddade morgonen!!
Maddes födelsedagspresent
När Madde fyllde år den 18.maj gick vi till djuraffären och så fick Madde välja vad hon ville.
Sen fick hon som uppgift att själv bära presenten hem och väl hemma såg jag henne knappt resten av kvällen. Hon slafsade i sig och svalde alltihopa med stort välbehag! En torkad tjurpenis...
Sen fick hon som uppgift att själv bära presenten hem och väl hemma såg jag henne knappt resten av kvällen. Hon slafsade i sig och svalde alltihopa med stort välbehag! En torkad tjurpenis...
