Jag var jättetrött i går kväll och la mig innan sprint i skidskytte för damerna var klart. Nu har jag tagit fram sportnyheter hos Aftonbladet och Expressen på Internet och sport på TV4`s text-tv. Alla fokuserar på Helena Jonssons miss. Ja, vilken miss hon gjorde! Tänk att skjuta fullt och våga komma tolva bland världseliten där alla har jobbat i åratal för att vara med och vinna.

Dumma media, jag tänker njuta av både norska och svenska tjejer utan att döma ut de på det sättet. Självklart är det jätteroligt om de vinner, men det är ju underhållningen och spänningen jag vill ha. Jag tycker båda Anna Carin och Helena är jätteduktiga!

Vem som vann stod inte att läsa. Varför inte fokusera på medaljörerna istället? Jag vet varför det är så, vet ni?


God morgon!

Att lägga sig i andra länders åliggande är jag inte så säker på att man skall utan vidare. Jag vet att jag inte vet vad jag pratar om, men hur kan man försvara att USA, Sverige eller något annat icke-muslimskt land har soldater i Afghanistan eller Irak eller något annat icke-kristet land?

Jag förstår problematiken i att ett land kan vara ett hot mot världsfreden, men kan man inte då få med sig land med samma kultur och religion som kan hjälpa till så att problemet lösas på rätt sätt? Det kanske måste krig till, men Saddam ÄR störtad nu och Usama bin Ladin verkar lite svår att hitta i Afghanistan. Varför är då USA med flera kvar?

Det är så många aspekter att ta hänsyn till när man funderar, men jag måste ärligt säga att när Norge var ockuperad av Tyskland under andra världs-kriget så hade jag inte uppskattat om ett muslimsk land (eller något annat land med en helt annan kultur och/eller religion) hade kommit för att "befria" oss. Heller kämpa mot Hitler än riskera att få en fiende man inte alls förstår sig på.

USA verkar lite väl glada för att "hjälpa till" runt om i världen. Ingen skall inbilla mig att de gör det för att de är godhjärtade, politik fungerar inte så. Det handlar om profit och inget annat.

Säg gärna att jag har fel, det måste jag ha, därför att det finns så många vinklingar omkring detta att det finns inte något som är rätt heller.

Ibland blir jag ledsen när jag förstår att jag har tagit fel av en människa. Ibland blir jag lite förskräckt över att jag åter igen har trott att en människa är på ett sätt och så visar det sig att jag tog fullständigt fel. Det behöver inte vara en partner eller en vän, det kan bara vara en bekant också.

I dag är "en sån dag" och jag har mest lust att dra täcket över huvudet och gömma mig för världen utanför. Jag skräms över den mänskliga natur.

Är det så att vi förändras hela tiden? Eller är det i andras ögon vi ändras? Eller är det jag som inte ser hur andra är? Är jag naiv? Eller ligger det i den mänskliga naturen att bli omänsklig ibland? Är jag dum när jag tar det så hårt när det visar sig att jag tog miste på hur en annan människa var?

Jag borde nog bli mer lättsam, skita i det lite mer. Men det är svårt, jag blir nämligen rädd, rädd för vad människor som man tror man känner kan hitta på. På grund av tidigare erfarenheter så reagerar jag stärkt, jag vet. Jag är kräkfärdig på riktigt just nu. Kräkfärdig, rädd och besviken.

Det är "en sån dag" i dag..

I går skrev jag två inlägg som handlade om att försöka förstå. Det blev rätt så ivriga kommentarer åt både ena och andra hållet och tyvärr blev det emellanåt mer en diskussion om Carola än det att försöka förstå. Oavsett så uttalade jag mig om att jag anser att de som säger sig vara kristna, men inte köper vad som står i Bibeln, är hycklare.

Detta har jag fått kommentarer om och jag kan förstå att mitt uttalande kan uppleves som hårt, men jag utgår från att en kristen är en som tror på Det nya testamentet. Säger man att man är troende eller religiös, så är det något annat, då kan man tro på vad som helst egentligen.

Jag står faktisk för det. Jag har inget över för att börja tolka Bibeln efter eget bevåg. Då är det bättre att skriva sin egen bok.

Men kan någon övertyga mig om annat så lyssnar jag gärna.

Ärligt talat, vad är det med er? HUR i hela fridens namn kan ni tycka det är NEGATIVT att Carola reser till Haiti? Och hur i hela fridens namn kan ni hacka på henne för att hennes son har fått välja ut en present till hennes fadderbarn och det är en parfym? Visst verkar det idiotisk, men tror ni verkligen att det är allt hon ger? Och skall jag vara ärlig så tror jag att genom åren har Carola gett mer i rena pengar till drabbade än de flesta av oss.

Och kom nu inte med den att hon har ju råd till det! Poängen i föregående inlägg är att Carola försöker FÖRSTÅ! Den poängen gick visst inte riktigt fram, eller?

Jag har och har alltid haft svårt för Carola, men det är inget annat än idioti att försöka förminska att hon reser dit. Om det skulle vara i PR-syfte för egen del så gör hon ÄNDÅ större nytta än artister som slår sönder hotellrum för att hamna på löpsedlar.

När det gäller hennes uttalanden utifrån hennes tro, så hänvisar jag till min kommentar under föregående inlägg. Kristna som INTE ser tecken på jordens undergång måste ha missat lite information på vägen. Själv är jag icke-troende och anser troende (kristna) som inte köper det som står i Bibeln som hycklare.

Jag har aldrig varit en stor fan av Carola, men jag läste att hon hade rest till Haiti och på frågan om varför så svarade hon: "Jag förstår ännu bättre om jag ser allt med egna ögon". Det är nästan omöjligt för oss att fatta en sådan katastrof, det är nästan omöjligt att förstå något man inte själv har varit genom. Vi kanske tror vi förstår, men vi gör det inte. Carola har förstått att vi (och hon) inte förstår. Att vilja förstå och göra allt man kan för att göra det, när man har möjligheten, är stort. Det finns många människor i samma sits som Carola som blundar. De kanske ger pengar, men de blundar..

Jag skäms! Jag skäms riktigt på allvar. Flera gånger har Egoina frågat mig om jag läser DEN bloggen och jag har sagt att jag har "kollat". Men i ärlighetens namn så har jag aldrig läst på riktigt, jag har bara kollat..

Känner du att du behöver varva ner, att du behöver få kontakt med dig själv och med vad som verkligen betyder något här i livet, så kan du använda den bloggen som ett sätt att sänka blodtrycket.

Så bra skrivit och med en kärlek som jag känner igen, men inte är lika duktig på att förmedla.

Heja Abbes pappa!

Med rätt ledare så kan man manipulera ett helt folk, men som jag ser det, så krävs det först en förutsättning och den förutsättningen jobbar vi på just nu i Sverige. Vi jobbar på att normalisera ord och uttryck som "jävla blatte" och "jude-jävel". Vårt psyke är gjort så att efter tillräckligt många repetitioner så accepterar vi saker som vi inte gjorde i utgångsläget.

 

Att sitta tyst, att låta bli att säga ifrån och att inte protestera när någon använder nedsättande ord och uttryck om andra är det samma som att delta i processen. Hitler hade aldrig kunnat få det tyska folket med sig om det inte redan var ett stärkt förankrat judehat bland folket. "Jude-jävel" var inget som Hitler fann upp, det var det tyska folket som gjorde det. "Jävla blatte" har det svenska folket hittat på..

 

Hur långt måste det gå? Varför fattar vi inte? Varför tror vi att historien inte kan upprepa sig? Vi har inte slagit in på någon ny väg, vi trampar i de gamla spåren. Ser ni inte det?

 

När skall de som inte håller med höja sina röster? Hur långt skall det gå denna gången innan vi fattar att det som inte kunde ske, sker igen? Sluta vara naiv, se sambandet och ta ditt ansvar!

 

Det finns alltid en Hitler, det är bara folket som skall till.

 

 

 

Pia påminde mig om något som ligger mig varmt om hjärtat när hon skrev i sin blogg om förintelsens minnesdag den 27.januari. Ingen behöver säga att det inte har skett, ingen kan komma och påstå att Auschwitz och Birkenau inte finns. Jag har nämligen varit där, det är verkligt, det finns, det fanns och det får inte ske igen. Ta bladet från mun när någon bidrar till en avtrubbad inställning till andra människor. Stå upp för medmänsklighet och kärlek.

Vi kan alla växla mellan att vara fantastiska och underbara till att vara ondskefulla skitstövlar, men i slutändan vill de flesta människor ha trygghet och kärlek och de vill ge och ta.

En psykopat vill inte detta. En psykopat vill alltid ha översikt och kontroll och allt handlar om att vinna eller förlora. Det som är skumt med en psykopat är att de över lag är utomordentligt duktiga skådespelare. Även psykologer som är medvetna om att de med största sannolikhet har en psykopat framför sig kan ha stora problem med att ställa en sådan diagnos.

Misstänker du att du har en psykopat i din närhet så är mitt råd: Spring! Spring fort som attan! Och om inte det går så ge inte psykopaten någon onödig information och låt dig inte manipuleras att uttrycka dig på något sätt. Berätta inte vilka åsikter du har om något och berätta inte vad du har tänkt att göra i morgon. Svara kortfattat på frågor, men var samtidigt inte tvär. Alla typer av känslor du visar (även det att vara tvär) är något psykopaten använder mot dig när det inte finns annat att ta till. Det är oerhört svårt att komma undan manipulationen och kan du bryta kontakten till 100% är det det allra bästa.

Jag skriver enbart utifrån egen erfarenhet och vad jag har läst. Jag är ingen expert alls, men efter vad jag har förstått så spelar det mindre roll just i det här fallet.

En teori skall vara att psykopater utvecklas extremt sent när det gäller empati och att det finns möjlighet för att de kan närma sig normalen när de blir gamla, men vem vill vänta på det?

Du kan helt enkelt inte vinna, du är inte tillräckligt beräknande och kommer aldrig att bli. Det spelar ingen roll om du har högre IQ, mer livserfarenhet och är en duktig strateg, psykopatens sätt är omänskligt, h*ns tankegånger går det helt enkelt inte att tävla mot, det är så "out of the box" att du skall inte ens testa.

En typisk icke-psykopat.

Psykopatens hela liv går åt till egna framgånger på ena eller andra sättet och de trampar på allt i deras väg. De ger aldrig något av kärlek eller för att de önskar någon väl och när de visar sina "goda" sida så finns det en räkning du måste betala, även om du inte har sett den än.

Jag skrev ett inlägg i går där jag använde ordet "fattig". Efter kommentarerna att döma så känns det som att vi definierar ordet "fattig" väldigt olika.

För mig är det att vara fattig att leva på existensminimum (pengar till mat och hyra) så länge att man har förbrukat alla reserver så som hela kläder, solgt allt som kan säljas för pengar och det inte finns någon hjälp att få utöver X antal kronor som du/ni vet att ni måste klara er på till nästa månad. Man väljer säsongsbetonad mat för det att äta sallad vintertid är för dyrt. Man cyklar många kilometer för att spara 20 kronor på att köpa vissa saker till hushållet billigare. DET är att vara fattig i mina ögon.

Att vara i ekonomisk kris är något helt annat, det är ett läge som man utgår ifrån att är kortvarigt och på grund av det finns det förhoppningsvis lösningar. Man hinner inte förbruka samtliga kläder i garderoben innan man har pengar att köpa nya och blir du bjuden i bröllop så är ditt ekonomiska problem gåvan, inte hela klädseln och skorna du skall ha på dig och resutgifter till och från.

Vad är fattigt för dig? Hur skulle du beskriva att vara fattig i Sverige i dag?


Sen kan man alltid ifrågasätta om personen ifråga är ekonomisk, men låt oss utgå från att så är fallet.

Lindex-damen-i-kassan: Det blev blablabla-kronor.
Egoinas mamma: <ger henne mitt Visa-kort, kundkort och ID>
Lindex-damen-i-kassan: Vill du runda upp till förmån för bröstcancerfonden?
Egoinas mamma: Nej.

Lika lite som någon behöver ringa hem till mig för att sälja, tigga eller be om pengar, lika lite vill jag få detta bemötande i kassan på Lindex eller i någon annan affär.

Jag låter bli att "runda av beloppet" i hopp om att göra det lättare för de som måste vända på varenda krona. Jag behöver inte göra det längre, men jag hade några år när jag fick räkna varenda lilla krona. Att spara in tio kronor i veckan på "måste-inköpen" gav mig 40 kronor i månaden, något som på ett år resulterade i att jag kunde köpa ett par jeans extra.

Jag tycker det är fult att skapa dåligt samvete hos fattigt folk på detta viset. Jag uppmuntrar alla som har råd att låta bli och så kan ni heller gå hem och dubbla vad ni ger på autogiro varje månad. Då gör ni det lättare för dem som verkligen måste vända på varje krona de har att säga nej och det är kanske människan som står precis bakom dig i kön för allt vad du vet.

Fy för fula sätt att samla in pengar, spelar ingen roll om det är till en god sak. Så gör man inte!

På TV4-nyheterna i morse hörde jag först om hur desperata människor på Haiti slåss, skjuter och dödar varann. Nästa inslag handlade om Belgian Blue, dessa tjurar som är manipulerade till att ha ett genetisk fel i arvsmassan så att de får överdimensionerade muskler. Sen pratade man om sport och vädret..

Jag skjuter gärna både Reinfeldt, Kungen och grannen om det är vad som skall till för att rädda mitt barn och/eller mig själv. Som tur är finns den instinkten kvar i människan eller för att säga på ett annat sätt, hade vi inte haft den instinkten hade vi varit döda allihopa för länge sen.

Tyvärr verkar vi ha en annan egenskap också, vi är duktiga på att tycka synd om människor och djur när vi själv inte har varit involverade, men hur är det när vi själva är orsaken? Jag är förbannad säker på att de idioterna som har varit med om att etablera tjur-rasen Belgian Blue sitter och ojar sig framför teven över alla stackars människor. De har medvetet tagit fram en djur-ras som knappt kan hålla balansen eller gå och som inte följer naturens lagar alls.

Ta allt vad ni har tjänat på ert jävla djurplågeri och skänk till Haiti vetja.



Själv ger jag en liten summa pengar per autogiro varje månad till en hjälp-organisation, men sitter här med dåligt samvete över att jag inte ger mer. Kanske på tiden att göra något åt den saken.

Varenda kotte som äter nötkött i Sverige har någon gång ätit Belgian Blue, ifall ni inte visste. Hur kan man få slut på detta?

Att vara medmänsklig är inte för mig att enbart se till våra medmänniskor, för mig är inte den mänsklig som plågar djur. Haiti är en naturkatastrof där alla måste hjälpa till på sitt sätt så gott det går. Belgian Blue är en katastrof skapad av onda människor i kommersiellt syfte.

Jag jämför inte, jag försöker bara visa på hur vi engagerar oss "positivt" när det gäller något vi inte kan styra och hur vi inte alls verkar bry oss när det är människan själv som står bakom.

Det fick bli ett sånt här rörigt inlägg i dag, det är nämligen så det ser ut inuti mitt huvud just nu.

Nu skall WHO´s hantering av svininfluensan utredas, vi får hoppas att utredarna blir mer oberoende än gänget som avgjorde hur högt svininfluensan skulle klassas. Som känt var de i huvudsak representanter för läkemedelsindustrin.

Oavsett hur denna utredning slår ut så hoppas jag att folk en gång för alla slutar att lyssna blint på något eller någon. Använd sund förnuft, hämta alla information du kan och köp inte rakt av "fakta" bara därför att det kommer från myndigheter eller myndighetspersoner.

Det kan visa sig att initiativet till massvaccinering var rätt, men det kan också visa sig att miljoner av människor har sprutat i sig vacciner som inte är bra för människokroppen i det långa loppet och det kan visa sig att miljarder kronor har försvunnit ut i intet.

Som sagt, resultatet är öppet, men det som är helt klart redan nu, är att när myndigheter ifrågasätter sig själva efter en så här stor insats så måste den enskilde individen vakna. Mer tydligt än som så kan det väl inte bli?

Våga ta egna beslut!

Hör och häpnad, detta är ett inlägg om sex! Det som är "hör och häpnad" med det är att jag inte brukar annonsera sexet, jag brukar liksom mer flika in det mellan, under och över raderna, men nu är det sex i raderna. Yohoooo! I like!

Långvariga relationer får ofta ett problem, den ena parten är efter ett tag inte lika sugen på sex som den andra. Det är gärna den som vill ha sex oftare som upplever det som ett problem och frågan är "Vad göra?".

Man kan ta upp det, men gör inte det i sängen. Vare sig när ni (läs:du) skall ha sex eller när ni (läs:h*n) skall sova. Ta upp det när ni sitter och pratar i lugn och ro och anklaga inte den andra. Berätta helt enkelt att det är ett problem och fråga vad du kan göra/bidra med för att ni skall kunna mötas på halvvägen.

Får du inget svar? Eller hjälper inte det ni pratade om? Lägg då ner projektet. Tänk i stället vad som kan få h*n till att vilja ha sex?

- Sluta helt att prata om eller ta initiativet till sex och ha tålamod.
- Sluta fisa, rapa och pilla dig i näsan. Bete dig som om ni är på er första dejt hela tiden, varje dag.
- Gå till frissan, köp nya kläder, bete dig som om du är på väg till din första dejt, hela tiden.
- Gör saker som gör dig glad, kom hem på gott humör och det gör inget om du kommer lite senare hem.
- Gör tvärt om av hur du brukar. Brukar du komma i tid, så kom för sent och tvärt om. Säg nej när du brukar säga ja och säg ja när du brukar säga nej. Bli en annan än den din partner tror du är.

Gör dig själv spännande och intressant i dina egna ögon, då blir du det automatisk hos din partner också. Man skall inte på något sett låtsas att man har någon annan eller liknande. Skapa inte otrygghet i förhållandet, men visa en helt annan sida helt enkelt. Och en stor varning för att vara toffel!! Tofflor är INTE sexiga!

Låt din partner bli nyfiken och sugen på dig och när/om du lyckas, så va lite svårflörtad på ett snällt sätt. Och glöm inte att du inte får ramla tillbaks i gamla vanor! Och om inget annat har du sexat till dig för din egen del!


Snälla, skriv massor med idéer här i kommentarerna. Det är ju hur många som helst som har detta problemet! Ja, av de som har en partner förstås... :D

Vi har allt vad vi behöver för att ge våra barn allt vad de behöver. Vi har tillräckligt med mat, vi har tillräckligt med kärlek och vi har tillräckligt med tid.

Det är våra prioriteringar det är fel på, inget annat.

I dag är det nio dagar sen jag fyllde 49 år. Jag gav mig själv en födelsedagspresent som jag har hållit hemlig fram tills nu. Jag har gett mig själv exakt likadan present förut, men då har jag slösat bort den och inte uppskattat dens värde som jag borde.

Jag hoppas jag är lite mer förnuftig den här gången. Jag har gett mig själv i present att jag skall vara självständig och inte låta något bestämma över mig. Jag är numera fri att använda tiden i mitt liv till vad jag själv vill och jag slipper att lukta illa och få missfärgade tänder i onödan. Jag behöver inte springa i affären i onödan och betala massor av pengar för något som enbart får mig att må dåligt. Jag slipper att skämmas och jag slipper att vara rädd för att få KOL. Jag har redan börjat känna av dofter igen och halsen känns inte sår. De gångerna idén om en cigarett har ploppat upp i mitt huvud har jag kastat mig över tanken direkt och inom mig skrikit: "DET ÄR INTE AKTUELLT! GLÖM DET!!" och sen hånskrattat åt den dumma tanken som trodde att den skulle lura mig.

Den här gången har jag inte tagit annat till hjälp än tidigare kunskaper. En av mina tidigare kunskaper är boken "Äntligen ICKE-rökare!" av Allen Carr. Jag rekommenderar den stärkt, den underlättar något otroligt när/om man vill sluta röka. Innan jag läste den så trodde jag att jag nog var världens mest nikotin-beroende människa rent fysisk sätt, men numera förstår även jag att allt sitter i huvudet. Får du till rätt tänk är det lätt att sluta oavsett! Och det är faktisk lättare ju mer beroende du är! Läs boken!

Håller ni tummarna för mig?

Jag tycker att jag ser så många duktiga föräldrar. De tar sig tid att följa sina barn till skolan, de hämtar dem på dagis, de går till lekplatsen med dem och de sticker till stranden på sommaren. Ibland sitter de med sitt/sina barn på en bänk och äter glass. De kör och hämtar till fritidsaktiviteter och de äter frukost med sina barn varje dag. De tillbringar verkligen TID med sina barn.

Allt detta medan de pratar i mobiltelefonen..

Blod, mens, målbrott, sex och hur får man barn? Ni har inga frågor om det räknar jag med? Numera är det ingen som får obehagliga överraskningar då vi är så öppna om allt i dagens samhälle. Hah! Skitsnack! Ni har svikit mig, ni som jag trodde var mina medsystrar!

(Även om du inte är mer än 16, 18 eller 20, så snälla läs detta. Om inte för din egen skull, så kanske för din mammas eller en moster eller någon annan, du kan kanske vara den som förstår?)

Den senaste veckan har jag dagligen, flera gånger per timme fått en injektion sprutat in i blodet med blixtens hastighet. Vätskan känns som att den brinner upp mig inifrån och ut och flyger förbi själva blodet för att inta mina inälvor. Det känns som att min hjärna tar eld och i natt pågick det här typ 2-5 gånger per timme. Jag hann alltså inte somna och om jag gjorde det vaknade jag direkt. Inom två-tre sekunder börjar jag svettas och det är varmare än i en bastu och efter några minuter är det över. Detta sker igen och igen, timme efter timme och sen har jag i tillägg oturen att få frossa två, tre gånger per dygn. En terror utan dess like!

Det jag precis beskrev är hur klimakteriet känns för mig och nu är det på tiden att vi pratar öppet om klimakteriet på samma sätt som vi pratar öppet om mens och sex.

Vi måste prata om detta, vi måste hyla och skrika. Det kan inte vara meningen att vi i ca 5 år av våra liv skall lida på detta sättet? Och ännu värre blir det när man hör uttryck som "klimakteriekärring" av oförstående idioter.

Över 80% av alla kvinnor har någon form av besvär, vissa kvinnor är heltidssjukskrivna i flera år. Vi KAN inte tysta ner detta och det skall så absolut inte få vara skämmigt, för det är det inte.

Jag blev verkligen tagen på sängen och jag unnar alla andra att bli det också, men inte av klimakteriet!


Jag har hört kvinnor i min ålder som på gymmet tisslar och tasslar om klimakteriebesvär, varför kan de inte prata om det så männen hör? Jag är nu brutalt ärlig, så när en snubbe frågade mig här om dagen om jag hade sprungit (jag var uppenbart rätt varm) så svarade jag: "Nej, jag är i klimakteriet". Det var bra han redan satt ner, men det blir absolut inte sista gången jag gör så. Jag vill ha bort tabu-stämpeln.

Vi söker alla bekräftelse, barn som vuxna. De som har en låg självkänsla söker mer bekräftelse än andra. Många verkar ha fördomen att smarta, intelligenta och/eller vackra människor har en bra självkänsla.

"Lyckade" människor har inte nödvändigtvis bättre självkänsla än någon annan. Vackra människor har statistisk sätt sämre självkänsla än oss andra, men du förblindas lätt av deras yttre.

Tänk på det nästa gång du pratar med någon du anser som lyckad på ena eller andra sättet, testa att ge den människan en extra komplimang eller uppmuntran och se vilken reaktion du får. Jag tror du kan upptäcka något nytt.

Har du själv dålig självkänsla? Söker du mycket bekräftelse? Se till att göra något åt det! Du försämrar inte enbart din egen livskvalité, du är en "pain inte the ass" för alla oss andra också!


Och så påminner jag om rubriken, så det inte blir några missförstånd.

Ofta så brukar motivet bli mycket snyggare på bild, i det här fallet är det tvärt om. Min kamera och mina kunskaper om att fota kan verkligen inte göra denna blombukett rättvisa! Den är så otroligt vacker, jag tror aldrig jag har fått så vacker bukett i hela mitt liv.

Det följde ett kort med, med en text som visade på att det är en vän, men det var undertecknat enbart med "Kram". Jag var tvungen att forska lite för komma på vem det var och jag blev så rörd att jag även nu, i skrivande stund, sitter och gråter.

Så stort, så vackert och sen är det från en så underbar människa som har en sån underbar personlighet att det knappt kan vara sant.

Tusen Tack, min goda vän! Ditt hjärta är stort. Jag känner mig privilegierad över att få ha dig som vän!